Hur var det att leva på 70-talet?
"Ja, just ja, vi barn levde i ett rökmoln. Det var rökning tillåten i alla privathem i stort sett. Hos oss försökte vi få de vuxna att sitta i ett annat rum när vi såg på barnprogram, för röken skymde TV-bilden. Det här gör det ju också svårt för bl a mig att förstå hysterin hos en del småbarnsföräldrar, när deras barn "utsätts" för någon som möjligen luktar rök. De tror att deras barn ska bli dödligt sjuka av att träffa på röklukt då och då. Vi som var barn på 70-talet var i själva röken flera timmar om dagen hela barndomen i genom. Det var förstås inte alls nyttigt, men det gick det också."Faktum är att det gick inte alls. Jo, för vissa då, precis som idag. Men vi var många som under uppväxten på 70-talet hade ganska svåra astmasymtom som inte alls togs på allvar. Jag hade en dagmamma som rökte i hemmet där vi barn vistades, och jag fick åka till akuten med astmaanfall flera gånger i månaden. En kompis till mig har berättat att när familjen flyttade till nytt hus så bestämde föräldrarna att de inte skulle röka inomhus i nya huset. Som ett mirakel slutade både min kompis och hennes bror att hosta sig igenom dagar och nätter.
Jag är fortfarande rejält känslig för rök och skulle aldrig drömma om att utsätta mina eller några barn alls för cigarettrök. Allt var inte bättre förr och att folk rökte på barnen på 70-talet var inte alls harmlöst och lite anekdotiskt kul.