Hur var det att leva på 70-talet?

Man försökte undvika att barnen såg hemska "Mackejen" och Stjärnornas Krig; idag försöker man undvika att de ser de allra värsta mordscenerna i CSI eller spelar Dead Space....

Många föräldrar rökte inomhus och kläderna var fula och inredningen var ful, det var vi många som tyckte redan då. Jag älskade min mormors hus där det var ljusa tapeter och spetsgardiner, mycket finare än hemma. Det var en sån befrielse när 80-talet kom och allt det bruna och oranga försvann och hemmen blev ljusa igen. Vi hade avocadofärgad spis och kylskåp, hemskt.

Skorna hade klumpiga klackar och var fyrkantiga fram, jag minns hur jag drömde om spetsiga skor med smala klackar. Lyckan var fullständig när jag som tonåring köpte ett par sådana skor i början på 80-talet.

Jag var 8 år när jag gick i min första demonstration. 20.000 människor demonstrerade mot en sjukhusnedläggning. Hela min skoltid var det en helt naturlig grej att demonstrera. Om lärarna tog ett impopulärt beslut, så sittstrejkade eleverna.

Alla skulle liksom ha en åsikt om allting. I skolan delades tjejerna upp i tre grupper. Det var blåsta coola tjejer med smink, cigaretter och killar. Så var det intellektuella engagerade tjejer, som alltid var inblandade i någon politisk fråga eller miljögrej. Sedan var det tjejerna som blev över. Ingen brydde sig om dem. Man kunde alltså komma in i ett populärt innegäng bara genom att skaffa sig starka åsikter och våga stå för dem. Det har nog inte hänt i något annat decennium.

Hej. Jag är vad man skulle kunna kalla för en obotlig retrofil. Allt, exakt allt som är före min egen tid fascineras jag av enormt (är född 88). Och det decennium jag är mest fascinerad av är just 70-talet eftersom att det var ett "mellandecennium" då vi lämnade det gamla folkhemssamhället och banade väg för vår moderna tid. Förutom att det var på 70-talet digitaliseringen såg sin linda med de första PC datorerna och spelkonsolerna så skedde även en stor samhällsomvandling då vi gick från att ha varit ett industrisamhälle där majoriteten jobbade inom produktionen till att bli ett tjänstemannasamhälle av dagens slag. Även kulturellt blev 70-talet något extra. Tack vare förbättrad stereoteknik dödades livespelningarna till förmån för stora ljudanläggningar, vilket är bäst profilerat med den stora discovågen mot slutet av decenniet.

Jag skulle kunna rada upp mängder av händelser som gör just 70-talet extra intressant för mig, t.ex. hur Nixon släppte guldreserven och banade väg för kreditsamhället vi lever i idag eller miljonprogrammet som gav moderna bostäder åt alla. Men jag nöjer mig med att konstatera att 70-talet är mitt absoluta favoritdecennium.

Så min fråga är till er som levde och kommer ihåg 70-talet. Hur var det att leva då? Vad har ni för minnen? Hur ser ni på decenniet idag? Hur skiljde sig 70-talet mot t.ex. 80- och 90-talet? Har ni någon kuriosa ni vill dela med er av?

Hit me!

Jag är född i början av 60-talet, uppvuxen i Stockholm.

Mitt 70-tal:

Båda mina föräldrarna arbetade, mamma lärare pappa civilingenjör. Vi bodde i villa i ett medeklassområdet (dock med en del lägenheter) i kranskommun i Stockholm. De flesta av mina kompisars mammor var hemma, en del hade dagbarn. Men vi var fyra stycken som gick på fritids. Jag hade nog hellre varit nyckelbarn (som någon tyckte synd om), för det var jätteskönt att slippa fritids när jag började fyran (ingen av mina kompisar gick ju på fritids).

Skolan, det var mycket traditionell katederundervisning, men med en del inslag av grupparbete. Vår lärare var nog lite före sin tid, för hon lät oss duktiga få svårare arbetsuppgifter i  matematik och även läsa lite svårare böcker.

Högstadieskolan var rätt stökig (trots att det var medelklassområde), mycket stök och man sålde knark utanför skolan och rätt kass undervisning, den enda grammatik jag lärde mig var i tyska och engelska.

Gymnasiet, gick i en innerstadsskola, präglades av den vänstervåg som var då, många radikala lärare och även elever.

En hel del elever rökte hasch under rasterna.

Man var antingen discobrud (kläder från Gul och Blå, tröjor där det stod Fruit of lome eller UCLA på) eller så var det mahjong som gällde.

Studentexamen, mösspåtagningen, som rektorn försökte hålla kvar, innebar att ett fåtal elever var med. Mottagning på skolgården, men sedan var det inte så mycket mer (förutom en avskedsbal och några studentfester)

Vad gäller alkoholintag så vill jag minnas att det var rätt annorlunda. "Vanligt folk" drack öl och grogg (ev på hembänt). Mina föräldrar, som hade gjort en liten klassresa och blivit borgarbrackor, drack rödvin på helgerna. Jag minns att de ibland tog med hem till farmor och mormor och lät dem smaka i samband med att de lagat någon god helgmat, men särskilt farmor tyckte inte om det. Hemma hos henne drack man bordsdricka till maten när det skulle vara festligt vid andra tillfällen än vid jul och påsk, då man drack jul/påskmust. Annars var det väl den kulturella rödvinsvänstern som drack vin. Många äldre hade nog kvar den äldre brännvinssuparkulturen och dess motreaktion nykterhetsrörelsen färskt i minne, så det var nog ganska vanligt att man antingen drack ganska hårt, eller att man var helnykterist.

Inom byggbranschen var det inte ovanligt med stora firmafester, där både respektive och barn bjöds med. Jag fick följa med både till fjällhotell och på julfester med dans och liknande, så liten jag var. Det var jättekul! När vi barn inte orkade sitta med vid borden längre fick vi gå och leka och härja fritt.

Och rökning - jag minns hur jag och min kompis blev skickade till Servus för att köpa gula Blend åt hennes mamma, redan innan vi hade börjat skolan. Ingen höjde på ögonbrynen för det. Och rökruta för elever fanns kvar på skolgården ända till slutet av 80-talet, minst.

En annan sak var att man då fortfarande klädde upp sig till tänderna när det var fest. Eller om man skulle gå på restaurang. Eller bio (nja, kanske inte till tänderna, men man gjorde sig fin).

Följer nyfiket tråden, mina föräldrar växte upp a la 70

och jag har sett bilder från när de var tonåringar. Pappa körde runt i sin coola bil och båda rökte som skorstenar. Mamma var populära tjejen hon påminde om Sandy ifrån Grease. Mamma och hennes kompisar solade topless på taket och på den tiden var BH helt ur mode. Har för mig mormor berättat att man umgicks öppet med grannar som helt naturligt. Jag önskade jag kunde resa tillbaka i tiden, musiken, stilen, samhället och allt som var så annorlunda, (fast jag skippar den gräsliga hem-inredningen) det vore så häftigt att få uppleva hur det var, jag är 90-talist så missat de häftigaste årtalen (60-80)

Ja, jag funderade lite på det. 60-talet, 70-talet och även 80- talet hade ju massor av karaktär.

Men vad kännetecknar 00-talet och 2010-talet?

Känns som att allt blivit utslätat? Eller kommer vi se det skarpare om några år? På något sätt tycker jag att ungdomskulturerna har försvunnit eller minskat i styrka, kanske för att vi vuxna vägrar att bli vuxna, vi vill vara evigt unga? Det ger mindre plats åt ungdomarna?

Topless slog igenom först på 80-talet (även om det förekom innan).

Men jag skulle nog säga att det skiljde sig väldigt mycket från olika områden. Där jag växte upp så umgicks man inte med grannar bara för att. I vissa hem fick inte ens kompisar komma hem, för att det blev för stökigt då (mammorna  var hemmafruar).

Jag upplevde det inte på samma sätt som du beskriver.

Men det är inget konstigt, man romantiserar gärna om flydda tider, minns det bra, men förtränger det som var mindre bra.

För mig är 80-talet mitt årtionde, har nästan bara ljusa minnen från den tiden, och romantiserar gärna, men andra har inte alls samma bild.

"Ja, just ja, vi barn levde i ett rökmoln. Det var rökning tillåten i alla privathem i stort sett. Hos oss försökte vi få de vuxna att sitta i ett annat rum när vi såg på barnprogram, för röken skymde TV-bilden. Det här gör det ju också svårt för bl a mig att förstå hysterin hos en del småbarnsföräldrar, när deras barn "utsätts" för någon som möjligen luktar rök. De tror att deras barn ska bli dödligt sjuka av att träffa på röklukt då och då. Vi som var barn på 70-talet var i själva röken flera timmar om dagen hela barndomen i genom. Det var förstås inte alls nyttigt, men det gick det också."

Faktum är att det gick inte alls. Jo, för vissa då, precis som idag. Men vi var många som under uppväxten på 70-talet hade ganska svåra astmasymtom som inte alls togs på allvar. Jag hade en dagmamma som rökte i hemmet där vi barn vistades, och jag fick åka till akuten med astmaanfall flera gånger i månaden. En kompis till mig har berättat att när familjen flyttade till nytt hus så bestämde föräldrarna att de inte skulle röka inomhus i nya huset. Som ett mirakel slutade både min kompis och hennes bror att hosta sig igenom dagar och nätter. 

Jag är fortfarande rejält känslig för rök och skulle aldrig drömma om att utsätta mina eller några barn alls för cigarettrök. Allt var inte bättre förr och att folk rökte på barnen på 70-talet var inte alls harmlöst och lite anekdotiskt kul.

Jag har aldrig använt checkar, jag är född på sent 60-tal, men jag trodde att man kunde svara på hur exempelvis ens föräldrar och andra gjorde (under 70-talet). Jag fick för mig att det var sådant tråden skulle handla om. 

Man blev inte underhållen, ville man inte ha tråkigt fick man själv hitta på något som att rita, läsa, göra stearinbilder med hjälp av ljus och serietidningar, ljuta saker i tenn eller vid äldre åldrar driva omkring ute och prata, sitta på någons rum och spela musik på skivspelare..sedan väntade man på veckans få bra tv-program