Inlägg från: Anonym (Mamma till två) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mamma till två)

    Hur var det att leva på 70-talet?

    Vi bodde i stor och fin villa på en lön. Min far var civilingenjör och mamma hemmafru tills jag började skolan. Sen började mamma på socialhögskolan. Allt var väldigt socialt och kollektivt, minns jag. Vi var väldigt medvetna. Jag höll föredrag för släkten om barnen i Bangladesh när jag var tre. Jag älskade skolan, där var det ordning och reda, bra lärare och vi fick lära oss en massa tyckte jag. Lugnt var det i skolan trots att vi var trettio i klassen när jag började ettan. Det fanns även kommunal musikskola och jag spelade två instrument, spelade basket, åkte konståkning och var med i scouterna. Det hann man med för man behövde inte göra en massa läxor, vi lärde oss det vi behövde i skolan på skoltid. Min mamma var den enda av mina kompisars mammor som inte var hemma när vi kom hem från skolan. Jag gick därför på fritids. Vi var två på hela skolan som gick på fritids, vi gick i syskongrupp på förskolan med de små barnen. Vi spelade pingis med varandra och fick mellis. De ensamstående mammornas barn gick inte på fritids , de var nyckelbarn och gick hem själva. För mig var sjuttiotalet bekymmerslöst och lugnt. Man hörde aldrig talas om rån, pedofiler eller liknande.

  • Anonym (Mamma till två)
    Tow2Mater skrev 2017-12-12 17:43:07 följande:

    Man försökte undvika att barnen såg hemska "Mackejen" och Stjärnornas Krig; idag försöker man undvika att de ser de allra värsta mordscenerna i CSI eller spelar Dead Space....


    Ja, familjen Macahan fick jag inte se för mamma, det var för våldsamt. Jag fick heller inte dricka coca cola eller äta isglass, det var inte bra för tänderna, hade hon läst i Vi föräldrar.
  • Anonym (Mamma till två)

    Vi umgicks ju så väldigt mycket mer. Vi hade stor släkt och jag hade en massa gamla ogifta släktingar som aldrig hade arbetat utan på något mystiskt sätt bodde kvar på familjegårdarna och levde på typ ingenting. Men de hade tid att dricka kaffe och bjuda barn på godis.

    Alla kompisars mammor var hemma och det fanns massor med vuxna tillgängliga. Vi hade god ekonomi och åkte på bilsemester till Holland och Tyskland och åkte skidor i Härjedalen. På somrarna hade vi fritidshus på västkusten.Eftersom min far var civilingenjör saknade vi aldrig något, men jag har senare förstått att många upplevde att det var svårt ekonomiskt på sjuttiotalet.

  • Anonym (Mamma till två)
    MallaL skrev 2017-12-12 17:52:41 följande:

    Många föräldrar rökte inomhus och kläderna var fula och inredningen var ful, det var vi många som tyckte redan då. Jag älskade min mormors hus där det var ljusa tapeter och spetsgardiner, mycket finare än hemma. Det var en sån befrielse när 80-talet kom och allt det bruna och oranga försvann och hemmen blev ljusa igen. Vi hade avocadofärgad spis och kylskåp, hemskt.

    Skorna hade klumpiga klackar och var fyrkantiga fram, jag minns hur jag drömde om spetsiga skor med smala klackar. Lyckan var fullständig när jag som tonåring köpte ett par sådana skor i början på 80-talet.


    Jag kände ingen förälder som rökte på sjuttiotalet, alla yngre i vår släkt och bekantskapskrets var väldigt hälsosamma. Min farmor rökte dock, hon behövde det eftersom hon var lite nervöst lagd, hade varit hemmafru hela livet och behövde väl nåt att göra.Smala var alla naturligt. Man åt nyttig mat och läsken dracks , vid speciella tillfällen, i små flaskor 33cl som delades på två eller tre. Alkohol dracks inte utom vid mycket speciella tillfällen, inte alls som idag när det skall drickas vin överallt.
  • Anonym (Mamma till två)
    lövet2 skrev 2017-12-12 15:32:08 följande:

    Jag var 8 år när jag gick i min första demonstration. 20.000 människor demonstrerade mot en sjukhusnedläggning. Hela min skoltid var det en helt naturlig grej att demonstrera. Om lärarna tog ett impopulärt beslut, så sittstrejkade eleverna.

    Alla skulle liksom ha en åsikt om allting. I skolan delades tjejerna upp i tre grupper. Det var blåsta coola tjejer med smink, cigaretter och killar. Så var det intellektuella engagerade tjejer, som alltid var inblandade i någon politisk fråga eller miljögrej. Sedan var det tjejerna som blev över. Ingen brydde sig om dem. Man kunde alltså komma in i ett populärt innegäng bara genom att skaffa sig starka åsikter och våga stå för dem. Det har nog inte hänt i något annat decennium.


    Jag var definitivt en intellektuell miljötjej. När jag gick i femman var jag aktiv i elevrådet på min mellanstadieskola. Vi bestämde att vi skulle rensa alla buskar och rabatter själva på skolan, vi ville inte ha gifter på skolgården. Expressen kom och gjorde reportage, jag har ett urklipp kvar med mig själv körandes en skottkärra och med ett stort leende berättande för reportern att några gifter vill vi inte ha här på vår skola. Rektorn intervjuas också. Han tyckte detta var en storslagen idé och beviljade ledigt två dagar per år för ogräsrensning.
  • Anonym (Mamma till två)
    Thereisthat skrev 2017-12-12 15:14:43 följande:

    Hej. Jag är vad man skulle kunna kalla för en obotlig retrofil. Allt, exakt allt som är före min egen tid fascineras jag av enormt (är född 88). Och det decennium jag är mest fascinerad av är just 70-talet eftersom att det var ett "mellandecennium" då vi lämnade det gamla folkhemssamhället och banade väg för vår moderna tid. Förutom att det var på 70-talet digitaliseringen såg sin linda med de första PC datorerna och spelkonsolerna så skedde även en stor samhällsomvandling då vi gick från att ha varit ett industrisamhälle där majoriteten jobbade inom produktionen till att bli ett tjänstemannasamhälle av dagens slag. Även kulturellt blev 70-talet något extra. Tack vare förbättrad stereoteknik dödades livespelningarna till förmån för stora ljudanläggningar, vilket är bäst profilerat med den stora discovågen mot slutet av decenniet.

    Jag skulle kunna rada upp mängder av händelser som gör just 70-talet extra intressant för mig, t.ex. hur Nixon släppte guldreserven och banade väg för kreditsamhället vi lever i idag eller miljonprogrammet som gav moderna bostäder åt alla. Men jag nöjer mig med att konstatera att 70-talet är mitt absoluta favoritdecennium.

    Så min fråga är till er som levde och kommer ihåg 70-talet. Hur var det att leva då? Vad har ni för minnen? Hur ser ni på decenniet idag? Hur skiljde sig 70-talet mot t.ex. 80- och 90-talet? Har ni någon kuriosa ni vill dela med er av?

    Hit me!


    Skillnaden mella sjuttio och åttiotalet var ju enorm . På sjuttiotalet var det social rättvisa , u-hjälp och jämställdhetsdiskussioner som dominerade. Min mamma berättade att hon frågade aldrig läraren hur det gick för mig, hon frågade bara hur det gick för klassen. Inredningen var murrig och kläderna ganska enkla.

    På åttiotalet då kom yuppie-eran. Då skulle man satsa på sig själv, man skulle göra karriär och investera i aktier. Hemmen blev ljusare och kläderna skulle vara i typ aprikos och mintgröna, håret uppklippt och så skulle man börja träna, gå på Workout.
  • Anonym (Mamma till två)
    sextiotalist skrev 2017-12-13 07:48:22 följande:

    Jag är född i början av 60-talet, uppvuxen i Stockholm.

    Mitt 70-tal:

    Båda mina föräldrarna arbetade, mamma lärare pappa civilingenjör. Vi bodde i villa i ett medeklassområdet (dock med en del lägenheter) i kranskommun i Stockholm. De flesta av mina kompisars mammor var hemma, en del hade dagbarn. Men vi var fyra stycken som gick på fritids. Jag hade nog hellre varit nyckelbarn (som någon tyckte synd om), för det var jätteskönt att slippa fritids när jag började fyran (ingen av mina kompisar gick ju på fritids).

    Skolan, det var mycket traditionell katederundervisning, men med en del inslag av grupparbete. Vår lärare var nog lite före sin tid, för hon lät oss duktiga få svårare arbetsuppgifter i  matematik och även läsa lite svårare böcker.

    Högstadieskolan var rätt stökig (trots att det var medelklassområde), mycket stök och man sålde knark utanför skolan och rätt kass undervisning, den enda grammatik jag lärde mig var i tyska och engelska.

    Gymnasiet, gick i en innerstadsskola, präglades av den vänstervåg som var då, många radikala lärare och även elever.

    En hel del elever rökte hasch under rasterna.

    Man var antingen discobrud (kläder från Gul och Blå, tröjor där det stod Fruit of lome eller UCLA på) eller så var det mahjong som gällde.

    Studentexamen, mösspåtagningen, som rektorn försökte hålla kvar, innebar att ett fåtal elever var med. Mottagning på skolgården, men sedan var det inte så mycket mer (förutom en avskedsbal och några studentfester)


    Jag började skolan 75. Då kunde jag redan läsa. Vi som kunde läsa fick gå i särskild läsgrupp med speciallärare, vi läste kapitelböcker högt för varandra i ettan när de andra lärde sig läsa.I I matten fick man räkna i extraböcker när man var klar med den vanliga boken, det fanns massor av extraböcker, tog aldrig slut.
  • Anonym (Mamma till två)
    Stårschan skrev 2017-12-13 08:42:37 följande:

    Vad gäller alkoholintag så vill jag minnas att det var rätt annorlunda. "Vanligt folk" drack öl och grogg (ev på hembänt). Mina föräldrar, som hade gjort en liten klassresa och blivit borgarbrackor, drack rödvin på helgerna. Jag minns att de ibland tog med hem till farmor och mormor och lät dem smaka i samband med att de lagat någon god helgmat, men särskilt farmor tyckte inte om det. Hemma hos henne drack man bordsdricka till maten när det skulle vara festligt vid andra tillfällen än vid jul och påsk, då man drack jul/påskmust. Annars var det väl den kulturella rödvinsvänstern som drack vin. Många äldre hade nog kvar den äldre brännvinssuparkulturen och dess motreaktion nykterhetsrörelsen färskt i minne, så det var nog ganska vanligt att man antingen drack ganska hårt, eller att man var helnykterist.

    Inom byggbranschen var det inte ovanligt med stora firmafester, där både respektive och barn bjöds med. Jag fick följa med både till fjällhotell och på julfester med dans och liknande, så liten jag var. Det var jättekul! När vi barn inte orkade sitta med vid borden längre fick vi gå och leka och härja fritt.

    Och rökning - jag minns hur jag och min kompis blev skickade till Servus för att köpa gula Blend åt hennes mamma, redan innan vi hade börjat skolan. Ingen höjde på ögonbrynen för det. Och rökruta för elever fanns kvar på skolgården ända till slutet av 80-talet, minst.

    En annan sak var att man då fortfarande klädde upp sig till tänderna när det var fest. Eller om man skulle gå på restaurang. Eller bio (nja, kanske inte till tänderna, men man gjorde sig fin).


    Ja, i min familj fanns det kvar rester från nykterhetsrörelsen, det dracks väldigt lite alkohol. När det dracks var det lite vin i väldigt vackra kristallglas , när vi hade lite finare kalas, men aldrig en vanlig helg.

    Det fanns dock alltid sherry och konjak hemma, det kommer jag ihåg för jag och min bästis älskade att baka och då gjorde vi ibland kakor som det skulle vara alkohol i, det stod så i receptet i mammas kokbok.

    Vi var inte borgarbrackor, mer välutbildad medelklass i en mindre stad, långt ifrån Östermalm och liknande. Fanns väldigt lite akademiker där på sjuttiotalet. Mina föräldrar umgicks med en läkarfamilj, en rektorsfamilj och några fler. Min pappa var civilingenjör och det var väldigt fint, tyckte alla. Det fanns inte många sådana, där vi bodde.
  • Anonym (Mamma till två)
    Anonym (A la 70) skrev 2017-12-13 09:01:35 följande:

    Följer nyfiket tråden, mina föräldrar växte upp a la 70

    och jag har sett bilder från när de var tonåringar. Pappa körde runt i sin coola bil och båda rökte som skorstenar. Mamma var populära tjejen hon påminde om Sandy ifrån Grease. Mamma och hennes kompisar solade topless på taket och på den tiden var BH helt ur mode. Har för mig mormor berättat att man umgicks öppet med grannar som helt naturligt. Jag önskade jag kunde resa tillbaka i tiden, musiken, stilen, samhället och allt som var så annorlunda, (fast jag skippar den gräsliga hem-inredningen) det vore så häftigt att få uppleva hur det var, jag är 90-talist så missat de häftigaste årtalen (60-80)


    Ja, jag funderade lite på det. 60-talet, 70-talet och även 80- talet hade ju massor av karaktär.

    Men vad kännetecknar 00-talet och 2010-talet?

    Känns som att allt blivit utslätat? Eller kommer vi se det skarpare om några år? På något sätt tycker jag att ungdomskulturerna har försvunnit eller minskat i styrka, kanske för att vi vuxna vägrar att bli vuxna, vi vill vara evigt unga? Det ger mindre plats åt ungdomarna?
  • Anonym (Mamma till två)
    Anonym (Mamma till två) skrev 2017-12-13 09:29:59 följande:

    Ja, jag funderade lite på det. 60-talet, 70-talet och även 80- talet hade ju massor av karaktär.

    Men vad kännetecknar 00-talet och 2010-talet?

    Känns som att allt blivit utslätat? Eller kommer vi se det skarpare om några år? På något sätt tycker jag att ungdomskulturerna har försvunnit eller minskat i styrka, kanske för att vi vuxna vägrar att bli vuxna, vi vill vara evigt unga? Det ger mindre plats åt ungdomarna?


    90-talet glömde jag...vad hände då??
  • Anonym (Mamma till två)
    sextiotalist skrev 2017-12-13 10:08:45 följande:

    Topless slog igenom först på 80-talet (även om det förekom innan).

    Men jag skulle nog säga att det skiljde sig väldigt mycket från olika områden. Där jag växte upp så umgicks man inte med grannar bara för att. I vissa hem fick inte ens kompisar komma hem, för att det blev för stökigt då (mammorna  var hemmafruar).

    Jag upplevde det inte på samma sätt som du beskriver.

    Men det är inget konstigt, man romantiserar gärna om flydda tider, minns det bra, men förtränger det som var mindre bra.

    För mig är 80-talet mitt årtionde, har nästan bara ljusa minnen från den tiden, och romantiserar gärna, men andra har inte alls samma bild.


    Ja, min föräldrar umgicks aldrig med grannarna, men vi barn gjorde det, med grannbarnen. Mina kompisars mammor var alltid hemma på eftermiddagen och jag skippade gärna fritids för att följa med någon av dem hem. Jag var alltid välkommen och fick mellis. Nu var jag väl i och för sig en mycket väluppfostrad skötsam flicka som lärt mig både att niga och tacka, så stökigt blev det knappast av mina besök....jag har ljusa minnen både från sjuttiotalet och åttiotalet.
  • Anonym (Mamma till två)
    Jellyy skrev 2017-12-13 14:22:35 följande:
    "Ja, just ja, vi barn levde i ett rökmoln. Det var rökning tillåten i alla privathem i stort sett. Hos oss försökte vi få de vuxna att sitta i ett annat rum när vi såg på barnprogram, för röken skymde TV-bilden. Det här gör det ju också svårt för bl a mig att förstå hysterin hos en del småbarnsföräldrar, när deras barn "utsätts" för någon som möjligen luktar rök. De tror att deras barn ska bli dödligt sjuka av att träffa på röklukt då och då. Vi som var barn på 70-talet var i själva röken flera timmar om dagen hela barndomen i genom. Det var förstås inte alls nyttigt, men det gick det också."

    Faktum är att det gick inte alls. Jo, för vissa då, precis som idag. Men vi var många som under uppväxten på 70-talet hade ganska svåra astmasymtom som inte alls togs på allvar. Jag hade en dagmamma som rökte i hemmet där vi barn vistades, och jag fick åka till akuten med astmaanfall flera gånger i månaden. En kompis till mig har berättat att när familjen flyttade till nytt hus så bestämde föräldrarna att de inte skulle röka inomhus i nya huset. Som ett mirakel slutade både min kompis och hennes bror att hosta sig igenom dagar och nätter. 

    Jag är fortfarande rejält känslig för rök och skulle aldrig drömma om att utsätta mina eller några barn alls för cigarettrök. Allt var inte bättre förr och att folk rökte på barnen på 70-talet var inte alls harmlöst och lite anekdotiskt kul.
    Det var ju inte så att alla rökte, jag blev aldrig utsatt för någon rök under min uppväxt och jag är född 1968. Min farmor rökte men hon rökte ju inte framför oss barn, jag tror hon gick ut på balkongen hemma hos sig, kommer inte ihåg någon rökdoft hemma hos dem i deras lägenhet.
  • Anonym (Mamma till två)

    Jag gick inte på dagis , min mamma var hemma tills jag började skolan. Jag gick dock på en privat lekskola några timmar i veckan, för min sociala utvecklings skull. Jag gick också på Barnrytmik, Barngymnastik och Kladdskola.

    Min lillebror fick däremot börja på daghem 1976 när han var fyra år. Jag minns att morfar tyckte det var hemskt, ett barnplågeri. Han åkte dit så ofta han kunde för att hämta hem lillebror. Då sa han att han brukade hitta lillebror ensam ute i en stor sandlåda, blöt och lerig och frusen.
    Min morfar var uppväxt på bondgård, han sa alltid att småbarn skall ha det som spädgrisar: Varmt och gott skall de ha och få vila mycket så att de växer.

  • Anonym (Mamma till två)
    Pope Joan II skrev 2017-12-14 09:29:03 följande:
    Jag har aldrig använt checkar, jag är född på sent 60-tal, men jag trodde att man kunde svara på hur exempelvis ens föräldrar och andra gjorde (under 70-talet). Jag fick för mig att det var sådant tråden skulle handla om. 
    Checkar var ett smidigt sätt att betala med. Jag hade checkhäfte ända in på nittio-talets början. Född 68.
    På sjuttiotalet var jag dock inte betrodd med checkhäfte, men fick eget bankomatkort när jag började gymnasiet 1984.
  • Anonym (Mamma till två)
    Anonym (Marc) skrev 2017-12-25 17:07:46 följande:

    Man blev inte underhållen, ville man inte ha tråkigt fick man själv hitta på något som att rita, läsa, göra stearinbilder med hjälp av ljus och serietidningar, ljuta saker i tenn eller vid äldre åldrar driva omkring ute och prata, sitta på någons rum och spela musik på skivspelare..sedan väntade man på veckans få bra tv-program


    Mmm, jag hade aldrig tråkigt,
Svar på tråden Hur var det att leva på 70-talet?