Vad gör man?

Börja med skolsköterskan eller vårdcentralen. Har hon ont är det lätt att få utbrott.

Ljuger hon om huvudvärk eller orkeslöshet är det kanske inte så kul att bli utfrågad.

Ni behöver gå till botten med vilket behov som ligger bakom beteendet. Vad behöver hon? Hur mår hon? Varför vill hon inte gå till skolan? Ta er tid att lyssna på henne. Bekräfta känslorna. Möt behoven. För att kunna göra detta kanske det behövs kvalitetstid tillsammans med henne för att hon ska öppna sig och blotta sina känslor. Hitta på nåt kul på tu man hand. Visa intresse för henne.

Försöker men hon är inte intresserad bara irriterad, Jag vet att jag tjatar mycket om hennes mående m.m men är orolig att hon ska komma till botten. Det blir svårare att komma upp det verkar som att hon tycker att hon är tuff. svär och gapar och sak styra och bestämma och ORKAR INGET.
Sedan blir hon mer sitt gamla jag och kan ringa till mig på jobbet och be om ursäkt för sitt beteende. När jag sedan kommer hem så blir hon som galen igen. 

Hon håller på att gå in i puberteten, inget konstigt. Äter hon, sover och dricker ordentligt? För mycket skärmtid?

Självklart ska ni inte skrika åt henne, då är ni lika omogna och visar bara att det är ett ok beteende. Föregå med gott exempel.

Dessutom, JO, ni ska ta av henne saker om det är ett problem! "Det fungerar inte med henne", nähä men om hon inte ens reagerar så gör det väl inget? Om hon blir skogstokig så är det tvärtom ett bevis på att det HAR inverkan.

Ni måste visa att det finns beteenden och konsekvenser, hon är fortfarande under uppfostran och kan inte lära sig ett bra beteende om ni låter henne fortsätta som hon gör nu.

Det är dock guld värt att hon faktiskt ringer upp och ber om ursäkt! Det betyder att hon vill bete sig bättre, men hon orkar väl inte alltid eller kanske inte ens vet hur. Bygg på det goda i relationen och passa på när hon är på bättre humör att diskutera igenom strategier som hon kan ta till när hon blir arg, inte orkar osv.