mörkrrädd

Hej jag är en tjej på 14 år.
Jag har ett problem. Jag är riktigt mörkrädd. Jag har varit det sen jag var liten. Även om där är gatlampor så är jag ändå rädd. Mina föräldrar tvingar mig att slänga soporna när det är mörkt. Jag måste gå ut med min hund när det är mörkt för jag är hemma sent vissa dagar efter skolan och då måste jag gå ut i en skog för att min hund ska sköta om och det är det värsta som jag vet.

Mamma och pappa vet om detta men dom bara skrattar åt mig och tar inte det på allvar.
Mamma säger alltid ''Det ena spöket tar inte det andra'' sedan bara skrattar hon.  
Jag tror inte på spöken och det är inte därför jag är rädd.
Jag vet faktiskt inte varför jag är rädd. Det enda jag vet är att ett sinne försvinner (synen) och man uppfattar ljud som man inte märker när det är ljust. 
Jag har bett mamma och pappa att nån av dom kan väl gå tillsammans mig för då känns det lättare och jag är inte lika rädd men dom vägar. Dom säger att dom ska dammsuga eller plocka undan disken men när jag kommer in igen sitter dom bara där på sina telefoner och om jag frågar varför dom inte börjat dammsuga än så säger dom att dom inte orkade.
Då känns det bara som att det är nått dom säger. 
När jag är ute själv när det är mörkt så börjar jag gråta och dom grannar jag har kommer tro att jag är dum i huvudet.

Då blir jag lätt irriterad på min hund för att han ska ta långt tid på sig men det känns fel att stå och skrika på honom som inte gjort något.
Det har hänt många gånger att jag har stått och skrikit på honom men det känns inte rätt. Jag får dåligt samvete efteråt men jag kan inte kontrollera mig då.

Snälla hjälp?
hur ska jag göra för att bli lite mindre mörkrädd?
Jag är orolig för att detta ska sitta i hela livet