Hej på er! Jag hoppar in här också för att dela egna tankar och få läsa om andras resor.
Vi ska påbörja IVF, den korta varianten vid min nästnästa mens. Får min mens på julafton (jag vet, roligaste klappen) och nästa i slutet av januari, det är då jag ska börja ta sprutorna.
Vi hör till Eskilstuna mälar-sjukhuset och kommer bli skickade till Uppsala.
Jag är livrädd och förväntansfull, just nu mest av det förstnämnda.
Den korta varianten sprutar man med i några dagar och tar en extra spruta efter några dagar för att förhindra ägglossning.
Med den långa varianten kör man nässpray som du säger för att nedreglera hormonerna och sen börjar man med sprutor precis som den korta. Så det som skiljer sig åt är dessa 2 veckor ungefär som man sprayar. Därav är den långa längre, man blir dessutom oftast mer påverkad av den långa då man nedreglerar alla sina hormoner med nässprayen och det känns då som att man är i klimakteriet har jag hört!
Av det jag har hört verkar den korta vara uppskattad. Jag vet inte när de väljer den långa men jag tror det är mer när kvinnan är infertil. För oss är allt bra med mig men mannen har färre spermier, därför kommer vi köra den korta varianten. Men är det kvinnan som har svårt att stimuleras och ägglossa/skapa äggblåsor så blir det nog den långa, tror de har bättre koll på hormonerna hos kvinnan när de nedreglerar först.
Igår var vi på kuratorsamtalet som sker innan. Det var ett bra samtal men kanske inte så givande, dock hade jag inga förväntningar heller. Jag tycker mest det är jobbigt att prata om detta då vi försökt så länge och mycket har hänt på vägen så jag har kopplat bort allt detta med barn. Med det sagt betyder det inte att jag inte vill detta, tvärtom.
Jag kommer få min mens på söndag om den kommer när den ska. Ska då börja med menopur på onsdag, 1-6 dagar och på sjunde dagen ska jag in för att ta blodprover och kolla äggen. Sedan vet jag inte helt mer än att det är en till spruta som ska till, orgalutran tror jag det heter. Därefter ringer sköterskan mig för mer info.
Är riktigt spänd inför allt, för jag är inte riktigt med i huvudet att detta sker här och nu i princip.
Hoppas bara vi slipper massa komplikationer då vi alltid har otur i det mesta.
I fredags hade jag behandlats i 12 dagar med menopur och 6 dagar med orgalutran, jag går den korta behandlingen. Hade varit en gång tidigare och tittat hur äggblåsorna utvecklades, VUL alltså. Jag började med 150 menopur men efter första VUL:et så hade det inte hänt så mycket så det höjdes till 187,5 istället.
På fredagen skulle det kollas att det såg bra ut och att jag skulle få ett grönt tecken på äggplock nu i kommande veckan. Dom sa att allt såg tiptop ut och sköterskan vi haft kontakt med berättade om vilken upplevelse vi ska få vara med om på måndag osv..
Vi har helt upprymda och längtade till måndagen, hade tagit ledigt nästa veckan och så ringer Uppsala och säger att det inte blir nåt. Jag hade tydligen bara 2 stora blåsor och 19 små men att dom 2 stora var dominerande och gjorde så att dom små inte skulle växa till sig. Med andra ord ingens chans alls.
Jag vart helt paff, tagen på sängen. Sen blev jag arg och nu är jag besviken. Visst det kan bli så men allt var förgäves denna gången.
Någon annan som varit med om det?