Känslor efter kejsarsnitt

Det kanske tar ett tag, men sen känns det säkert ok. Jag blev förlöst med kejsarsnitt och det kändes lite snopet. I början flyttade jag undan sonen när han ammade och sparkade, för han kunde ju göra illa barnet i magen. Jag tyckte också att det var snällt av kirurgen att ge mig ett så fint barn, för han kunde ju gett mig ett annat när han ändå hade chansen, jag såg ju inte riktigt vad han gjorde när jag blev snittad. Första barnvagnspromenaden vågade jag inte gå så nära sjukhuset, för tänk om dom ångrade sig och tog tillbaka barnet de gett mig. Fast sen blev jag riktigt normal, och var glad över att det blivit ett kejsarsnitt, för sonen hade trasslat till navelsträngen överallt, så det kunde slutat illa. Jag gjorde väl inget speciellt för att bli normal igen, var bara glad över att sonen mådde bra. Herregud så tokiga tankar jag hade i början, men det gick över snabbt!