Inlägg från: Dalarna100 |Visa alla inlägg
  • Dalarna100

    Vårdnad uppe i tingsrätten

    Hej! Nu blir detta att diskutera teorier och erfarenheter men det är intressant ändå. Jag har en son på 11,5 år. För fem år sedan separerade jag och pojkens mamma. Hon träffade en ny kille och flyttade ifrån Avesta till Karlstad.

    Innan dess hade vi haft varannan vecka i knappt ett år men hon hade knappt en hel vecka någon gång utan gav konstant bort dagar till mig.längre han vi inte köra på systemet då hon flyttade.

    Det vi kom överens om muntligt var att vi på prov skulle testa med varannan helg och så hur det fungerande. Efter några månader berättade skolan om att det var stökigt i skolan oftast bara på fredagarna inför den helg han skulle åka till Värmland. Kort därefter började sonen klaga allt mer på långa och jobbiga resor. I samma ögonblick så började också mamman att ställa in pågrund av att saker och ting med hennes jobb kolliderade med dessa helger. Varannan helg kunde bli till var tredje helg och hon begärde några gånger att vi skulle skifta helger. Situationen blev då omöjlig att hantera tyckte jag så jag ringde henne och förklarade att varannan helg var för tufft och att det inte fungerade längre för varken grabben eller för henne då tillfällen ställdes in och helger ändrade datum rätt ofta på en rätt kort period. Hon höll med och förklarade att hon inte tyckt att det funkat bra för henne och att transporterna blivit tuffare än vad hon trott.

    Nu är vi ungefär i andra klass. Efter detta så gick det lite upp och ner med umgänget. Var tredje helg till var femte helg plus något höst/sportlov hade hon honom.på sommarloven hade hon 3-4 veckor av tio veckor.

    När grabben började årskurs fyra så började kraven från honom bli allt mer tydliga och man märkte att han blivit äldre. Han spelade innebandy,ishockey och simning och ville vara hemma och träna i stället för att åka till Karlstad hela sportlovet osv. Kompisarna blev allt viktigare och prioriterades allt mer osv. Samtidigt förklarade min pojke vi kan kalla honom Niklas att "mamma bara jobbar med sin dator och talar i telefon" varför ska jag komma om hon ändå inte har tid? Mamman hade också stundtals hårda och på gränsen till våldsamma diskussioner med sinna två tonårsdöttrar. När min son kom så sällan så uppfattade han allt detta som väldigt jobbigt och det angavs som en orsak för honom att han inte ville åka ditt.

    Nu till saken. Hon har sedan i oktober hyrt ett hus i Avesta. Hon förklarade att hon flyttat ifrån Karlstad för att hon ville ha mycket mera umgänge med Niklas. Jag erbjöd en helg i månaden samt att hon själv kunde ringa honom när hon ville så kunde han komma hem till henne över dagen alt att de tog en bilutflykt. Detta var något hon och Niklas fick styra upp mellan sig. Hon ansåg inte detta var nog utan skulle ha varannan vecka Efter att jag sagt nej flera gånger då Niklas själv vägrat och att jag helt enkelt inte tycker att hon är nog ansvarstagande samt att hon inte uppfyller kontinuitetprincipen vilket gör att hon inte har en aning om hur Niklas vardag,skolgång och idrottsaktiviteter fungerar.

    Nu har vi hamnat i tingsrätten då hon har stämt mig. Jag tror att hon kommer att använda taktiken att anklaga mig för umgängessabotage. Nu till mina frågor.

    1.ni som varit i tingsrätten, hur upplever ni att domstolen tolkar umgängessabotage.?Jag känner att när jag läser om fall på nätet så krävs det att man isolerar eller nästan helt skärmar av sitt barn från den andra för att man ska kunna anklagas för detta. Detta har jag ju inte gjort utan de har ju haft någon form av fysiks kontakt varje månad.

    2.Mitt barn har för skolsköterskan samt för kommunens familjerätt sagt att han inte vill sova vid mamma och att han tycker att en helg i månaden är för mycket att vara där. Som orsak anger han att hon alltid jobbar med sin telefon eller dator och att hon knappt serverar någon riktig mat. Som jag tolkar det menar han att hon inte brys sig om honom allt för mycket. Med stor sannolikhet kommer han inför kommande förhandling i tingsrätten säga samma sak så min fråga är,hur långt upplever ni att man lyssnar på någon som är 11,5 år och som räknas som "normalbegåvad/mogen?

  • Svar på tråden Vårdnad uppe i tingsrätten
  • Dalarna100

    Det där är lite av en myt. 12 års gränsen existerade förut men avskaffades då den slog ut fel ibland. En mogen 10 åring med bra vilja kunde underkännas medans en 13 åring med låg mognad kunde beaktas.Nu utgår man ifrån mognad men 12 årsgränsen sägs leva kvar som ett "oskriven regel".

  • Dalarna100

    Ja vi bor på samma ort. Hon är tillbaka i Avesta. En orsak till att jag sagt nej till varannan vecka är ju inte i huvudsak kontinuitetprincipen, den har ju bara en liten del i det. Det jag menar och hoppas rätten förstår är hur lämpligt är det att man inte har någon tajt och nära kontakt med sin son på dryga fem år och sedan begär man varannan vecka. Hon är ju inte insatt i grabbens liv. Varken skolgång,kompisar,idrotter osv. Detta är ju ett stort ansvar som kräver att man ger saken tid menar jag och det hoppas jag rätten förstår. Har du egen erfarenhet av något liknande?

Svar på tråden Vårdnad uppe i tingsrätten