Vul =bra men orolig.

Förstår dig totalt.

Jag är själv likadan.

Var på vul i vad jag trodde var v 7+5

Men blev framflyttad till v 8+2

Pyret var 18,2mm stor och hade starkt pulserande hjärta.

Blev överlycklig. Läkaren sa till mig att det är 96% säkerhet att graviditeten fortlöper och att den kommer en bebis 11/6-2018

Men jag är lika orolig för det.

Går in i vecka 13 på tisdag.

Nästa fredag ska vi på kub,och jag är så otroligt nervös.

Tänk om bebisen inte lever,tänk om bebisen har några avvikelser etc etc.

Det kommer gå hur bra som helst för dig ska du se.

Försök att slappna av,hitta på roliga saker så du får dagarna att gå. Googla inte på saker!

Det är viktigt att komma ihåg att det är barn vi väntar och inte missfall. Är så otroligt svårt. Men tiden går så mkt fortare när man tänker positivt (:

Grattis till graviditeten

Jag har tre barn och nyligen gått igenom mitt första missfall. Har under alla graviditeter mått så himla dåligt under den första, osäkra trimestern. Du får försöka vila dig i statistiken nu när du sett ett hjärta slå. 96% är väldigt höga odds att det ska gå vägen. Skulle du tillhöra de där andra 4% så klarar du det med och har antagligen alla chanser i världen att på nytt bli gravid. Förstår verkligen oron men du kan inte på något vis styra det som händer. Försök att njuta av vetskapen att just nu har du ett litet växande pyre i dig och att det med största sannorlikhet kommer att resultera i en liten baby. Stort lycka till

Jag går igenom samma oro och då har jag inte ens gjort VUL än. Går in i vecka 8 och är så orolig för missfall, det är första gången jag är gravid och har läst att många får MF eller MA första graviditeten.. att vänta är otroligt jobbigt, men det finns ju inget annat att göra! :/

Så kände jag min tredje graviditet, den andra slutade med mf. Det bästa är att acceptera oron och bara leva med den i bakhuvudet liksom. Från och med att man får plus på stickan kommer man vara orolig resten av sitt liv. Mf, att nåt händer under förlossningen, plötslig spädbarnsdöd, att de sätter i halsen, att de stoppar nåt giftigt i munnen, att de ska ramla ner från klätterställningen, att de ska bli sjuka, att de ska bli mobbade i skolan, att de hamnar i fel gäng, att de börjar knarka, att de blir påkörda osv osv i all oändlighet! Att gå och må dåligt för att man oroar sig för allt det där skulle ju göra en knäpp. Nu är du gravid, grattis! Får du mf imorgon kommer det vara skit. Men du kommer inte vara mindre ledsen eller må mindre dåligt för att du går och oroar dig och förbereder dig på ett mf. Ett mf känns precis lika jobbigt att genomgå oavsett om man oroat sig för få mf eller inte. Så njut av att du är gravid så länge som du är det och det kommer du med största sannolikhet vara i 40 veckor.

Oro och gravidtet går lite hand i hand. Oron kommer alltid finnas där, även efter barnet är fött. Så egentligen genom hela barnets liv.

Däremot så får man inte glömma att de flesta graviditeter går bra och speciellt efter hjärtat börjat slå. Så njut av graviditen och försök tänka på det positiva i nuet. Vad som händer sen kan vi ändå i styra över. Och som sagt, din bebis har ett pyttelitet hjärta som slår, hur fantastiskt är inte det!!