Hej jag undrar om det finns någon kvar i denna tråden? Jag har precis börjat med sertralin och mår rent ut sagt förjävligt, jag skulle behöva lite motivation av andra som har gått igenom samma sak. Själv har jag hälso ångest så snälla tänk på era kommentarer.
men jag hade verkligen uppskattat att höra hur ni andra har haft det i början
Det är jobbigare ibörjan, men sen vänder det.
svårt och svara på hur dåligt jag mådde innan, men efter ha tvekat väldigt länge och knappt kunna ta mig ur sängen så kändes det som jag var på rätt väg bara genom att be om hjälp.
inget är magiskt med antidep, men när man väl känner av lite effekt så blir det lättare att då ta tag i de bitar som behövs som tex att ta sig ut och promenera eller söka terapi eller ta kontakt med nära och kära man inte tidigare kanske orkat prata med.
paniken/rastlösheten sitter i typ hela förmiddagen jag har försökt att gå ut men blir så otroligt yr :(
har du också känt det så? Jag är så kraft lös har ingen ork o är trött Ingen matlust har man heller.
tanken är också att jag ska börja på kbt när tabletterna har börjat värka.
men vet inte hur länge jag står ut med detta
Har ätit antidepp i över 20 år. Har satt ut dem flertalet gånger vilket initialt har gått bra, men har behövt börja igen då allt blivit sämre efter 3-6 mån. Har en underliggande ångest som inget annat biter på. Utan medicinen fastnar jag i ångestloopar jag inte kan ta mig ur, men med medicinen kan jag hantera ångesten (den går inte över helt)
Får dock effekt redan på låg dos och är
tacksam för att det finns något som funkar för mig. Hade bara biverkningar i början.
Okej så skönt för dig att medicinen hjälper dig.. jag känner mig också fast jag kan inte ta mig ut.
men vilka biverkningar hade du? vilken medicin om du vill berätta :)
Jag började med Citalopram, men bytte till Escitalopram då det ska vara en ?förfinad? variant av C.
Har testat en annan SSRI också men den fick jag för mkt biverkningar av. Minns inte vad den hette men det var inte Sertralin.
De biverkningar jag hade i början var yrsel och lite konstig känsla i huvudet. Men som jag minns det kunde jag ändå jobba. Tänker att det delvis har att göra med hur dåligt man mår precis innan man börjar ta medicinen. Hade du mkt yrsel osv innan också?
Tar du medicinen på kväll eller morgon? Har förstått det som att man kan prova att byta tid och se om det känns bättre. I samråd med läkare i så fall då såklart.
Hoppas det vänder snart för dig!
dom första dagarna tog jag den på morgonen men mådde inte alls bra dom dagarna så jag testade på kvällen i stället för att ?slippa? undan det värsta så nu har jag den på kvällen innan jag lägger mig.
Jag ska försöka göra det till en rutin och hoppas på att det blir bättre snart :) får börja med kort runda..
tycker det är så jobbigt att mina barn får se mig så här nedstämd.
jag är 35 år och känner mig just nu som en 90 åring
jag längtar tills medicinen har börjat verka så jag kan ta tag i min Hälso ångest och depression
Tack verkligen för du tog dig tid att prata med mig betyder mycket för en när man inte mår bra 😊
Tack för svaren! Skönt att man kan må bra och gå på antidepressiva, ska pröva mig fram!
Förstår att du har det jobbigt just nu :-/ Ett par tillfällen i livet har min ångest varit sådär kraftig så att jag knappt kan gå utan att få hålla i mig i någon, ha svårt att äta och legat och gråtit mest hela dagarna och känna att jag inte klarar en dag till.
Men det kommer vända! Har du fått någon snabbverkande ångestmedicin du kan ta? Typ Atarax eller benso? Kan vara bra att ha i ett sådant läge.
Är du sjukskriven nu?
Sedan jag fick barn för 15 år sedan så har jag aldrig slutat med medicinen, bara gått upp eller ner i dos och tack och lov så har jag aldrig fått tillbaka den värsta sortens ångest efter det. Jag kan bli utmattad och utslagen men länge sen nu jag hade den förlamande starka ångest som jag upplevt tidigare i livet. Blev en vändning för mig när jag som 30-åring fick adhd-diagnos samt högfungerande autism. Det var och är roten till min ångest och förståelsen för mig själv gör att jag tar en annan hänsyn till mig själv numera vilket ger mindre ångest.
Har gått i terapi många omgångar under åren, men känner inte att jag har behov av det på samma sätt längre.
Usch ja det är hemskt!! Jag känner att jag vill gråta men är så spänd så det går inte Förens jag lugnat ner mig vilket brukar vara senare på dagen.
jag har fått atarax men vet inte riktigt om jag tycker att de hjälper plus så blir man ju väldigt trött på dom.
Ja jag är sjukskriven nu under tiden jag ställs in på medicinen..
Ah okej, kan tänka mig att det var lättare att förstå då varför man inte mådde så bra och då kanske kunna acceptera det bättre..
jag är rädd att medicinen inte ska hjälpa
mot min hälsoångest känns inte så just nu. Man hör aldrig någon prata om hälsoångest
vad skönt för dig att det känns bättre, jag själv ska kombinera med kbt sen tänkte jag :)
Håller med om det du skriver om Sverige jämfört med andra länder. Har sett flera personer i min närhet som låter bli mycket som ger ångest, men det leder mer till ett slags depressivt tillstånd.
I TS fall verkar det handla om tankar som uppkommit pga en underliggande ångest, och del gäller delvis att identifiera den men också att försöka leva som vanligt trots ångesten. SSRI:n kan hjälpa till att få en över tröskeln där.
Tycker därmed att du TS ska fortsätta med din medicinering och ge det en chans. Det ligger i sakens natur att man vill sluta med något som får en att må dåligt och ökar ångesten, men se det som en träning; själva arbetet med att bli fri från ångest är som nämnt ovan att utsätta sig för sådant som ger ångest. Givet att man vet att det är bra för en i det långa loppet.
För 3 år sedan fick jag min dotter. jag åkte in som mig själv och kom ut som en annan människa. Efter det började jag bli jätte orolig bara min dotter hade en röd prick på sin kropp jag förstorade det och trodde det var något allvarligt, jag vet egentligen att bebisar får hur mycket prickar som helst när dom är nyfödda men ja jag blev rädd. O detta hände flera gånger och under tiden kändes det typ som om jag hade feber men tempen Visade inget. men hade liksom ont i kroppen och sen ont i bröstet och innan jag visste då att jag hade fått ångest så hade jag redan inbillat mig en massa andra saker där jag trodde att jag typ var döende. Efter ca 1 år försvann det och kom tillbaka nu i vintras 2 år senare när jag blev förkyld. Och sen har det inte riktigt släppt.
jag själv vet inte riktigt varför detta har hänt mig jag försöker tänka o visst där finns vissa saker från barndomen och i tonåren som kanske kan ha påverkat detta jag vet inte.. det är en sådan svår fråga..
jag försöker verkligen hålla ut nu varje dag men panikkänsla i kroppen är fruktansvärd jag är så trött men kan inte vila på dagen för jag kan inte vara still.
Efter detta vill jag ju gärna kombinera det med kbt
Ni skriver verkligen bra saker och jag tar det åt mig, tack så jätte mycket För ni tar er tid att skriva :)