Varannan vecka spårar ur!

För mig är pappas fru så att jag inte tolererar henne överhuvudtaget. Tur att jag slipper träffa henne nu när jag är vuxen. Jag antar att din mans barn känner precis detsamma om dig. 

Tja rent krasst, som bonusmamma måste man veta sin plats i familjen. Man är inte nummer ett för sin sambo, så enkelt är det. Han har redan fått sina barn. Och givetvis ska de kunna få gå hem till SITT hem när och hur de vill utan att behöva fråga om lov. Behöver DU fråga om lov innan du kommer hem också?

Kanske inte fel men jag upplever att ts är ganska anti till sitt bonusbarn och då kanske inte bonuslivet är något för henne utan det är bättre att vara särbo isåfall. För jag tycker att barnet alltid ska känna sig välkommen i sitt eget hem (ja sen kan man ha saker planerat som gör att det inte passar) större delen av tiden.

Från 12 års ålder tycker jag ärligt talat att man borde få ha en åsikt om var man bor... Och bli respekterad. (Även om man kanske inte får sin vilja igenom. Men om båda föräldrarna är OK med det, så!) Jag minns väl när jag var 12, då börjar man känna sig lite "vuxen" (även om man inte var det) -- jag hade visserligen inte skilda föräldrar, men fy tusan vad ledsen jag hade blivit om jag inte var välkommen när som helst hemma hos min egen förälder! Bara för att nån ny flyttat in, eller för att det inte är "rätt vecka". Nej, fy.

Bättre då att inte bli styvmamma åt någon, om man inte är beredd på att NÄR SOM HELST ta emot barnet. Därför hade jag t.ex. inte själv velat ha bonusbarn (dubbelmoral, inte alls; jag tycker att barnets behov ska komma först men är ändå inte villig att göra den uppoffringen själv = blir inte tillsammans med någon som har barn sedan tidigare).

Jag är 30 nu och är fortfarande lika välkommen hos mina föräldrar som när jag var liten. Får klampa in när som helst och gräva i skåpen och sova över. Inte nu så att jag är där ofta, vi bor inte i samma stad, men tryggheten det innebär att VETA det, även som vuxen med eget jobb, sambo, liv, o.s.v., går fasen inte att slå. Hade inte vuxit upp lika tryggt om jag vetat att mina föräldrar bara är mina föräldrar om det är rätt vecka...

Fast om barnet kan ta hand om sig själv så tycker inte jag det är ts beslut att säga ja eller nej.

Jag tycker faktiskt inte det om barnet klarar sig själv. Det är barnets hem också. Förstår inte hur man kan neka någon sitt hem för att en vuxen vill ha egentid. Hade köpt resonemanget om barnet inte kunde ta hand om sig själv och pappan inte är hemma.

Det är alltid barnets hem. Sen tycker jag det hör till vanligt folkvett att man hör av sig. Men har man saker planerade typ besök eller något sådant så förstår jag att man säger nej om det inte passar med barn i sammanhanget. Men i övrigt så länge barnet kan ta hand om sig själv så är det välkommet då det som sagt är dennes hem också

Tur för mina bonusbarn att de inte har någon bonusmamma som ser sig ha mer rätt till hemmet än dom.

Sköter barnet sig själv så behöver inte pappan vara hemma.

Detsamma gäller i kärnfamiljer. Slutar barnet 13.00 och är över fritidsålder så sitter den ju inte utanför dörren och glor. Självklart ska man få komma hem. Ett hem är ju just - ett hem.

Det där är en intressant tankegång. För det är just så många styvmammor argumenterar här. Att de har mer rätt till hemmet, till pappans uppmärksamhet, gärna hans arv också m.fl. Däremot säger de ofta inte det rätt ut, men det är ju det de vill.

De vuxna bestämmer angående hemmet, i form av stad man ska bo i, interiör m.m. Däremot bestämmer man speciellt inte som styvmamma över sin mans omyndiga barn. Man kan komma med förslag och råd, men man har ingen rätt (eller egentlig skyldighet) gällande det.

Barnet har alltid rätt att komma hem. De flesta ovälkomna besökare Ess, kan du vid det extrema till och med ringa polisen för och få borttagna. Just för att de inte är välkomna i ditt hem. Men en partners omyndiga barn kan du inte göra det, just för att det är dens hem.

Därför är mitt råd till Ts att istället fokusera på andra sätt att få sin egentid genom. Håller hon på och nekar och hyser agg mot barnet så lär ju kärleken hon får från sin partner till slut dö ut,,,

Så när dina barn kommer hem tidigare från fritids, kompis eller diverse aktivitet - och du har tänkt ha så kallad känd egentid hemma. Du ser alltså då dina barn utanför genom fönstret men de får minsann stå utanför hemmet tills eran bestämda tid de skulle hem.

Det är så du resonerar.

Barnen i blended families har turen (och oturen) att ha två hem att gå till.

Alltså ess, din extrema svartsjuka mot första familjekonstellation existens är inte vacker...

Nej.

Du kan väl svara på frågorna. Dessa kvinnor är så galet svartsjuka och de tror att världen cirkulerar kring dem. Gör den inte det så jävlar.

Har själv börjat fundera lite på om inte stök i skolan förutom hög lärarrotation om många vikarier även beror på varannan vecka och otrygghet. Märker det själv på sonens vänner. Och vad bökigt det verkar vara för barn när det är olika regler som gäller olika veckor. Ibland är det helt olika regler för maten olika veckor också (ex ena vegetariskt absolut ingen mjölk nästa vanlig kost - barnet får inte tycka till och äta vad det vill).

Det har väl inte med svartsjuka att göra. Har man bestämt varannan vecka så har man. Dom allra flesta säger ju att det är okej att barnet /barnen kommer om dom hör av sig först.

Med olika matregler menade jag mat hemma hos kompisar - jag har dessa barn på besök hemma hos mig titt som tätt och ibland är det hårda marregler varannan vecka. Gör barnet förvirrat.