adoptera bort ett barn som är 12 år

Vad känner din man? Vill han adoptera henne?
Har hennes pappa stora tillgångar som hon går miste om i form av arv?

Om du och din man kommer fram till att det är en bra idé med adoption så bör ni lägga fram det för dottern som om det är något hennes styvpappa skulle vilja göra den dagen dottern är redo för det. Säg självklart inte att hennes biologiska pappa själv föreslagit det.

Jag skulle nog ta hjälp av tex bup eller annan kurator som kan hjälpa dottern att reda ut vad hon egentligen vill.

Det är synd att låta bli om hon och ni är säkra på att ni vill, men samtidigt mister hon då sin biologiska pappa för alltid (om han inte vill ha kontakt ändå).

Hon har ändå bott vv fram till 10 års ålder. Hur ser pappan på att ha fortsatt kontakt efter en ev adoption? Vill han aldrig mer träffa henne?

Tack för ditt svar:) min man älskar ju henne som hennes syskon och skulle aldrig säga nej till en adoption.

Hennes pappa har absolut pengar och förstår ju att hon kommer gå miste om arv.. nu är det så att hennes pappa redan smset henne också och sagt att han vill adoptera bort henne, så hon vet ju om det, så frågan är ju va gör man nu?

Här är ett fall som är lite likt ert. Styvpappa som vill adoptera hustruns son

www.lawline.se/answers/styvforalders-mojligheter-att-adoptera-styvbarn

Om ni vill genomföra en adoption vänder ni er till socialtjänsten i er kommun, de kommer göra själva utredningen, där de pratar med er alla parter individuellt och gör en bedömning utöver det. Sedan skickar dom in sitt underlag till tingsrätten som avgör om det blir någon adoption eller ej.

Pengar är inte allt men genomförs en adoption så förlorar dottern all arvsrätt till sin pappa/farmor/farfar osv.

Pengar är verkligen inte allt. Pengar är faktiskt ingenting.

Jag tycker absolut dottern ska adopteras av sin riktiga pappa. <3

Jag tycker tvärtom, kan hon inte få sin pappa så kan hon iallafall få ärva hans kosing.
Ts man kan vara fadersgestalt utan att vara hennes pappa även juridiskt!

Sedan borde ts man tänka sig för d¨å en adoption gör att hans egna barn en dag får ärva mindre från sin egen pappa..

Ts man är de facto inte den riktiga pappan som du insinuerar.

Ja, att TS dotter ofrivilligt hamnar hos en "pappa" som inte ens vill ha henne ifall TS dör är ju mindre viktigt än pengar...

Håller verkligen inte med. Tänker på allt som kan hända också, mamman går bort och processen att dottern får stanna med styvpappan blir jobbig för alla. Eller en separation, där styvpappan knappt ens är berättigad umgänge med dottern om mamman sätter sig på sidan.

Tycker helt klart att TS att ni ska kolla igenom och diskutera detta. Är ni ogifta så måste ni dock gifta er.

JO TS man är den riktiga pappan.

Sen finns det en biologisk pappa som tydligen är ett riktigt pucko.

Bara för att man kan göra barn så betyder det inte att man är en (bra) förälder.

Vi behöver inte hålla med varandra, det är det diskussionsforum är till för. Olika åsikter.Och du har naturligtvis fel.
Ts man är styvfar och inget annat.

Allt annat är modernt trams.

Välkommen in i den moderna tiden.

Vadå modernt trams?? 78 var min mamma i samma situation, advokaten avrådde just för det här med arvet annars hade min styvfar (som du kallar det) adopterat mig. HAN är min pappa har alltid sett honom som det och kommer alltid att göra. Pappa har inget med biologi att göra, det är den som alltid funnits där och ställt upp som är pappa. Det andra är bara spermadonator.

Vet inte riktigt vad jag ska råda ts till min biologiska far dog när jag var 18 och jag hade ju förlorat arvet om jag hade blivit adobterad. I och med att jag inte kände min far så var det helt ok att få nån nytta av honom i alla fall hur illa det än låter men man kan inte sörja någon man inte känner.

Min pappa hade inte varit mer pappa bara för att han hade skrivit på några papper så i mitt fall var det nog det bästa att det inte blev så

Dottern är troligen full av känslor. Bla av otillräcklighet för att hennes biologiska pappa inte bryr sig om henne. Då kan en reaktion bli att vilja bli adopterad, då är ju den biologiska pappan inte hennes enligt lag längre = hon är inte bortkastad som en trasa.

Avvakta. Tala med dottern, gör henne säker på att hon är älskad som styvpappans biologiska barn och säg gärna, om alla är ok med det, att hon får kalla honom pappa om hon vill. Förklara att en adoption inte är så lätt att få till eller genomföra. Det är ju inte säkert att den går igenom även om alla vuxna vill. de tar först hänsyn till barnets bästa och de kan anse att barnets bästa är att ha sin biologiska pappa kvar som pappa och att ha sin styvfar som omhändertagande pappa så att säga. 

Ang ev bortgång för mammans del så kan hon skriva ett juridiskt dokument där hon talar om att hon vill att styvpappan ska bli vårdnadshavare. Inte säkert att det blir så iaf, men flickan är ändå 12 år, hon kommer att få säga sitt kring det hela. Risken är liten att hon tvingas bo med sin biologiska pappa som hon inte sett på flera år.

Tack men jag avstår alla dumheter oavsett tidsålder och mode.

Tack :) intressant läsning:)

en tanke va hur man går till väga om man nu gör det, och det gav du ett bra svar till, så tack :)

Vill din dotter adopteras av legitima skäl eller på grund av att hon är arg, ledsen och sårad av sin biologiska pappa? Det är ju jättesvårt att svara på.

En adoption ska ske av rätta anledningar och sorgen och ilskan kommer inte att försvinna från din dotter bara för att din man adopterar henne. Jag tycker först och främst att du ska ta din dotter till en psykolog som kan hjälpa henne att bearbeta det trauma hennes pappa åsamkat henne. Därefter kan en eventuell adoption vara aktuell om alla parter fortfarande vill det.

Min kompis adopterades som 18-åring av mannen hon alltid sett som sin far.
Han kom in i bilden redan innan hon föddes och gifte sig med hennes mor när hon var gravid.

Hennes biologiska pappa har bara varit ett namn, hon har aldrig ens pratat med honom. Dock har han fler barn, alltså hennes halvsyskon och dem har hon kontakt med.

Hur som helst så ville hennes styvfar adoptera henne så att hon skulle få samma rättigheter som sina syskon den dagen han inte längre lever.

En myndig person bestämmer själv om den vill adopteras.

Det kanske kan vara en idé att vänta?