Barn nr.3 vid 36+ och äldre syskon?

Jag är i precis samma situation som du. Men jag är tom 41... Mina andra två är 8 och 11, och jag känner att det är nu eller aldrig. Tror det är mycket att vinna på att barnen är stora och dels kan dela denna härliga upplevelse och även vara till hjälp. Vad andra ska tänka är jag inte så orolig över. Det jag är orolig över är dels att få ett friskt barn, när man ändå har en "perfekt" liten familj nu, och dels att det ska bli ett till kolikbarn (båda hade kolik) så att ingen får sova. Känns lite egoistiskt att "pådyvla" barnen en bebis med allt vad det innebär för att jag känner lite panik men tänker att det kan bli massor med fina tider också.

Jag förstår! Jag har också de tankarna på om det kommer bli ett friskt barn om vi bestämmer oss för att försöka med ett tredje barn. Men det finns tex NIPT att göra rätt tidigt för att se hur stora riskerna är för att få ett sjukt barn.

Jag tänker om det skulle vara ett kolikbarn igen så går det ju över efter ett tag. Att det blir jobbigt under en begränsad tid.

Är din man/sambo med i din fundering?

Vi var nästan i det läget förra året och valde att försöka. För oss handlade det om att skaffa syskon eller ej till vår då 10-åring. Jag blev gravid direkt och allt gick bra så nu har vi en 11-åring och en bebis på snart sex månader!

Vi hade ju bara stora killen att utgå ifrån, det är ju så man funkar. Men lillebror visade sig vara en helt annan sort. Så han hade tex kolik vilket var hemskt (snacka om att känna sig otillräcklig) och han är fortfarande krävande. Morgonpigg, sover inte särskilt mycket och ska vara med hela tiden och överallt.

Storebror älskar honom och vi önskar självklart inte bort honom nu när han finns hos oss. Men visst sliter det och det känns att man är 11 år äldre...

Det är jätteskönt med en stor och självgående storebror. Men det är också det jag tycker är så jobbigt. Att han är så medveten om att han ofta prioriteras lägre. Att han behöver vänta en stund eller klara sig själv för att lillens behov måste gå före. Och han liksom bara accepterar det, trots att han varit ensam med oss i så många år.

37 år barnen 7,9 och 11. Visst blir det många PR emellan men vad gör det? Vi kör på iaf och hoppas på en sladdis på äldre dagar. Många runt 35-40 som får barn

Jag är 36 och väntar en trea vilken dag som helst nu. Våra andra barn är 7 och 9. Har alltid velat ha minst (!) 3 barn, nu dröjde det dock med trean pga studier/jobb och annat, så det här blir troligtvis sista...börjar känna mig lite gammal. Tänkte precis som ts innan, speciellt på vad alla andra skulle tycka, så det dröjde länge innan jag berättade...klarade mig till runt v18 innan det började synas alltför mycket. Men jag har faktiskt inte fått en enda kommentar ang att få barn vid denna ålder, alla i min omgivning har varit positiva, så det känns skönt. Det är väl ändå ganska vanligt att skaffa barn även senare i livet? (Har en bekant som är 36 och fick just sitt första barn) Barnens reaktion på att få ett syskon har varit lite blandat...först hade de lite svårt att tro på det och tyckte inte det skulle bli så bra, men allteftersom har de blivit väldigt förväntansfulla och nu längtar de efter att bebisen ska komma och de ska få hjälpa till. Vi får väl se hur det blir när bebis är kommen. Vi tänkte aldrig direkt praktiskt eller ekonomiskt utan gick efter känsla...jag tror det är viktigast, resten löser sig säkert ????

Jag har en massa vänner som inte träffat den rätte eller som av olika skäl inte fått barn förrän nu. Och de är födda 78-79 så de är äldre än jag och tycker det är helkonstigt att jag som har en bebis precis som dem, även har en son som går i femman!!

Dessutom vill de ha syskon så då kommer de säkert hinna passera 40...

Vad andra tycker struntade vi fullständigt i, de flesta i släkten var nog rätt säkra på att det inte skulle komma fler bebisar hos oss men alla är jätteglada över att vi fick en liten bror till slut.

Sen tror jag att om man har börjat längta så är det svårt att "stänga av ". Särskilt som kvinna. Är ni osäkra så sätt en tidsram. Om jag fortfarande vill om ett halvår så kör vi!

Tack för era svar!

Det finns ett litet issue i frågan också. Det är att min man skall börja plugga till hösten (4 år). Det innebär minimal inkomst om jag skall vara föräldraledig. Vi bor i hus med lån... en lösning är att vi tar ett stort kapital av våra sparpengar den stunden jag är mammaledig men det blir då ca 150.000kr. Det är mkt! Speciellt om vi måste tänka på att ha pengar undansparade ifall det händer nåt med huset etc...

Det är så typiskt att allt skall hända på samma gång (alltså att mannen vill börja studera och jag som är sugen på en trea). Det är inte direkt så att jag kan vänta 4 år till innan vi försöker...

Hej! Jag fyller 39 om en månad och vi försöker få vårt andra barn, en sladdis! Vi har en pojke på 9 och min man har en pojke på 14, min bonus alltså. Känner mig lite galen. Känner mig gammal & trött men så kom plötsligt den här känslan, så starkt. Redan nedslagen av enbart en förlorad ägglossning och nojar såklart över min ålder...

Jag har två barn på snart 8 och 6,5 år samt en 16 månaders här hemma. Hade lite ångest då kagväbtade trean över att börja om med allt. Men längtan var större. Nu vill vi ha ett syskon nära i ålder till henne. Fick skrapas för ma i v 12 för 2,5 veckor sedan. Vi vill försöka sp snart vi kan igen. Är 37 år, fyller 38 nästa år

Håller tummarna för att det skall bli nåt!

Jobbigt med missfall. Jag fick ett i v.12 sist också. Jag trodde det var rätt säkert då men icke. Håller tummarna för att det skall gå vägen nästa gång!

Hur var det att börja om igen då?

Min största oro är ju sömnen. Iom att jag måste ha många timmars sömn... och att bebisen i så fall skall väcka de andra barnen...

Känner verkligen igen mig här. Vi har funderat fram och tillbaka i ca 3 år, eller kanske mest jag har varit lite tvekande medan min man väldigt gärna velat ha ett till barn. Vi gjorde något halvhjärtat försök som slutade i ett tidigt missfall då för tre år sen, efter det har det legat lite på is. Nu har vi bestämt oss för att köra för ett syskon. Jag är 38, barnen är 9 och 7 just nu. För oss tog det sig direkt förra månaden, men det blev tyvärr ett tidigt missfall igen så det är bara på det igen. Vi ger det ett tag och blir det inte så blir det inte och vi har två fina barn redan, men det vore himla roligt med en liten till