Han har Inga spermier, jag PCO. Vad händer nu?

Åh så jag lider med er! Det är verkligen en sorgfull och smärtsam väg till ett barn. Jag har haft flera år på mig att bearbeta alternativet med donatorn. I början var det helt otänkbart, jag tillät mig inte ens att fundera på det för det var inget jag överhuvudtaget tänkte överväga. Det fanns två alternativ för mig, leva ett barnlöst liv eller lämna min man. Ett jäkla dilemma som du säkert förstår. Med tiden började tanken växa i mig lite mer, och jag började läsa på väldigt mycket, gick ut på olika forum och läste om andra par som gjort det valet. Och saaaaaaaakta så började jag acceptera det alltmer. Jag kan inte förstå att jag säger det, men vi har gjort ett första försök och väntar på BIM just nu. Jag vet att det känns mörkt just nu, men ge inte upp hoppet. Om jag kunde ta mig genom detta och över tröskeln så är jag säker på att vem som helst kan göra det. För jag har svårt att tänka mig att någon kan ha känt sånt motstånd till det. Och jag har pratat med fler som känt likadant och som idag antingen fått barn via donerade spermier eller som är gravida. Och alla säger samma sak. Det känns inte annorlunda! Och jag kan säga att idag så längtar jag bara efter ett plus. Jag tänker inte ens på att det är donerade spermier jag blivit inseminerad med.

Jag lider med er och det gör ont i hela mig att läsa detta.

Men det finns vägar. Jag och min sambo fick samma besked för snart 2 år sen och hela världen rasade samman och allt blev en stor sorg och oro då vi verkligen vill ha barn och sedan dess blev vi lovade massor saker så som operation för att se om de fanns chans att hitta sperimer o pungen men sen kom dom på 6 månader senare att jag var tvungen att vara 25år och där rasade hela världen igen för att behöva vänta 2år till tills jag är 25år medans Alla runt oss bildar familjen och frågar hela tiden när vi ska ha bebis osv..

Du får gärna skicka meddelande till mig om du undrat något eller bara vill prata.

Massa kramar till er!?

Hej. Jag vill bara uppdatera dig och berätta att jag är gravid, på andra inseminationsförsöket. Ge inte upp hoppet! Även om det känns mörkt så hittar man oftast en väg.

Att man inte har spermier i ett spermaprov betyder egentligen nästan ingenting. Din man kan ha ett stopp på vägen och massa friska spermier i pungen. Sedan kan det vara genetiskt som du säger och då är det spermadonation som gäller.

Så behöver det inte alls vara. Jag och min fru hade försökt få barn i 7 år när vi till sist sökte hjälp. Min pung är tydligen mindre än andra mäns pungar. Det var inget jag tänkt på men detta kom upp och frågor om jag använt anabola steroider. Till sist konstaterade dom genom blodprov att jag lider av Klinefelters syndrom, dvs att min kromosomuppsättning blivit fel. En vanlig kvinna har kromosomparet xx och en man xy men hos mig har det blivit fel och kromosomuppsättningen ser ut som xxy. Söker man på det syndromet får man upp bilder på män som inte liknar mig det minsta och som inte har någon eller nedsatt sexlust, vilket jag aldrig heller känt av. Det var en chock och en sorg för mig att få höra detta. Läser man om syndromet står också att man inte kan få barn men i mitt fall vilket är vanligt i dessa sammanhang så har jag en mosaikuppsättning dvs vissa av mina kromosomer är vanliga xy och därför kan jag ha normala hormonvärden och inte ha de synliga symptomen av denna kromosomuppsättning (syndromet är inte ärftligt). Jag fick göra en undersökning som jag inte minns vad den hette men det var på sjukhuset och de stack mig med någon slags nål som hämtade vända från min pung. 12 ggr gjorde dom detta utan att hitta en enda spermie. Då sa de att de kunde sluta för det gjorde så ont på mig men jag bad de att göra ett sista försök på den pungkula som de bedömde som bäst. Detta gav 3 ynka spermier men skulle leda till att jag fick göra en micro tese på calanderska i Göteborg och för att göra en lång historia kort fick vi efter ett misslyckat försök ( lyckad graviditet men med missfall ) ett sista försök med resultatet att jag i år 2018 den 5 januari fick 2 fantastiska barn, en pojke och en flicka i form av tvillingar.

Så ge inte upp! Min åkomma är ovanlig men även med den gick det att få biologiska barn och för det kommer jag alltid vara sjukvården otroligt tacksam!!

Att din man inte har haft spermier i det där provet beror säkert på något mindre komplicerat men även om inte så är fallet, så har forskningen kommit så mycket längre i dag än vad den hade för bara 5 år sen så ni ska inte förlora hoppet! Jag tror ni kommer lyckas även om det likt som för mig och min fru kan bli en smärtsam process.

Idag är jag iaf den lyckligaste i världen!!

Kände så igen mig i alla dina funderingar och frågetecken.. precis fått reda på att han har noll spermier, via spermaprov. Jag blev också utredd då man först trodde att jag dålig äggstocksreserv.

Så först gick jag runt förkrossad pga misstanke att jag hade för få ägg. På VUL såg dem sedan massa ägg (10+15) på vardera äggstock. Men då kom nästa chock med hans spermaprov som var totalt nollat. Hela vår värld rasade och rasar nog ännu.

Nästa steg för oss är kromosomanalys för att se om det är genetiskt eller ej. Är det inte genetiskt så finns det chans att det kan finnas spermier att plocka ut från pungen och sedan isci.

Men om det är genetiskt medfött att det inte finns spermier så är spermadonation det enda alternativet vi har..

Ett barn är alltid ett barn, men vår önskan kring ett helt biologislkt barn stor, kanske kommer man sakta att smälta och förstå..

Tack! Ja det känns ju sjukt härligt som du skriver att vi ändå fick 2 fina barn ihop ????.

Vad skönt att han inte har mitt syndrom ???????? Det är inget bra det, men precis som för er så var det besöket ni ska göra i februari som jag gjorde och som var så viktigt att de hittade spermier på. Det är lite vanskligt för de testar bara helt random lite här och där på pungen och hittar de inget blir det svårt att få göra micro tesen. Så mitt råd till er är att om de inte hittar på din man tjata om att ta några extra stick, för det är så viktigt!

Man kan ändå göra micro tesen men då får ni betala för allt själva och det är väldigt dyrt.

Det var trist att höra! Det tycks vara en stigande trend i västvärlden tyvärr. Soja är en stor bov, det innehåller kemikalier som kroppen misstar för östrogen, men plaster och miljögifter kan också påverka. Förutom att avlägsna de inslagen från ens dagliga miljö finns det naturliga sätt att höja testosteronet på, som mycket kött i dieten och hård träning. Men det kan nog finnas medicin som höjer den också och det är ju viktigt, en låg testosteronnivå är dålig för mäns hälsa på flera sätt. Känns det annars aktuellt att bli gravida med donerade spermier?