Hur botar man ångest över ensamhet?

Hmm det tror jag inte..
Du är snarare född utan självförtroende
För att finna vänner så behöver man bjuda lite på sig själv och inte tro att alla kommer och knackar på din dörr..

tror nog att jag känner till mig själv bättre än vad du känner till mig.

man kan inte föddas utan självförtroende lol.

självförtroende är något man tappar om folk behandlar en som skit eller om man är en kass person utan några positiva egenskaper och är medveten om det.

japp och det gör jag redan! men det verkar som att det inte räcker . jag är helt enkelt för ful och för dum och konstig!

Du tror inte alls att du är dum och konstig. Du är "bara" deprimerad. Och om du nu ändå råkar vara dum och konstig så gör det inget, jag känner ett tjugotal andra som enligt mig också är det och känner jag tjugo finns det nog betydligt fler och om man tänker efter så är nog de flesta, om inte det ena, så det andra... Jag är sjukt konstig, det säger nog de flesta som träffar mig, men att vara konstig behöver inte vara negativt! Världen är trist utan oss som inte passar in.

Sen kommer frågan om ful och då har jag en positiv nyhet! Utseendet spelar ingen roll i en vänskapsrelation! Vänskap kan även uppstå där man minst anade det och med den man minst anade det. Jag träffade en man när jag var runt 25 och vi blev de bästa vänner tills han tyvärr gick bort. Jag satt efter jobbet och drack kaffe och löste korsord varje dag efter jobbet på lokalpizzerian. Efter ett tag började han hjälpa mig ibland och innan vi viste ordet av satt vi och löste alla korsord tillsammans. Sista åren firade han jul med mig och min familj, så ja, vi blev goda vänner. Var han snygg? Nja. Han var närmare 60 och svår rematiker med förvridna händer och helt krökt rygg. Han var i prinsip en kopia på Yoda med ungefär lika mycket hår på huvudet men med ett hjärta av guld! Han var en vacker människa.

Ge inte upp. Bjud på dig själv så kommer dörrar öppnas. Inte lätt, man såras ofta, men det är värt det!

Tror jag inte. Vad har du för utmärkande drag som gör dig så ful, menar du?

Att folk har behandlat dig som skit är illa, men ingenting du kan förändra, men du behöver inte låta det avgöra resten av ditt liv. Vad är en egenskap egentligen? Kan du inte förändra någonting, t ex en del av ditt beteende? Jag menar att man kan känna sig elak och jävlig inombords men ändå välja att vara vänlig utåt.

du tror, jag vet.

depression gör mig inte blind för sanningen.

vadå gör inget lol, vem accepterar en kille som är dum och konstig ? killar måste ha personlighet och social status annars är vi helt körda .

fast det finns olika versioner och grader av dumhet och konstighet! jag är på den absoluta botten! min dumhet och konstighet är av den negativa skolan!

jo utseende spelar roll i vänskap om man ser ut som jag gör, jag är gräsligt ful. kommer heller aldrig bli accepterad av en kvinna när det gäller kärleksrelationer.

varför ska jag inte ge upp ? jag har försökt länge nu men misslycktats, jag är ingen robot utan känslor, utan det räcker nu med alla dissar jag fått. jag kan ändå inte realistiskt sett hur någon skulle kunna tycka om mig med tanke på alla defekter jag har. bjuda på mig själv har jag gjort så det räcker och blir över. värt det ? låt säga att du har rätt, om 20 år så får jag min första vän.....är det verkligen värt det? jag vill ju ha nära relationer, flera vänner, manliga o kvinnliga och en även en kärleksrelation med en kvinna....så även om jag får EN vän så kommer jag ändå vara deprimerad eftersom det är för lite...de allra flesta människor har en kärlekspartner och flera nära vänner.

dålig hållning (rygg och nacke, det är medfött går inte att träna bort, redan försökt)

extremt röda läppar (ser ut som läppstift)

litet huvud.

stor och deformad näsa.

buskiga ögonbryn.

går konstigt.

sne fot.

hängande ögonlock.

dålig hy.

tittar konstigt.

finnar.

deformade fingrar (de är snea)

båda benen ser konstiga ut

extremt smala armar

lång panna

födelsemärken i ansiktet

otroligt kass på att prata (medfött, misstänker att jag har någon form av lätt skada på hjärnan)

konstig röst.

hårig.

smal och ful k#k

unibrow.

skin som sticker ut vid naglarna.

glidbråk som ger svåra sura uppstöttningar varje dag.

konstigt/fult hår.

stora öron.

oskuld och okysst trots att jag är så pass gammal.

inga vännner (inte haft under  hela mitt vuxna liv)

dysleksi.

dum, lågt iq.

dålig syn.

rädd för djur.

kasst jobb, kommer aldrig ha bra jobb och aldrig ha mycket pengar.

ibland kommer det en massa pinsamma random läten och saliv ut från min mun.

fula och gula tänder.

psykiska sjukdomar (socialfobi, depression, bdd)

ibland så stammar jag.

blinkar mycket med ögonen.

slickar, biter min läpp ofta.

ser ledsen ut.

extrem mjäll (inget schampoo hjälper mig)

svettas mycket och ofta, gör ju så att man luktar skit, använder tvål o rollon och testat olika versioner....men likt fan så luktar jag ändå.

snarkar högt och pinsamt enligt mina brödrar. jag låter som en bil (?)

sömnproblem.

inga kläder passar mig. ser ful ut i allt.

lång hals.

finns mer men pallar inte skriva ner. försökt fixa ALLT under lång tid, men inget går att fixa. så kom inte och säg till mig att jag kan få vän, vänner, flickvän etc, det är helt kört om man har så har många defekter. jag är bara 26 år men mitt liv är redan över och jag har varit medveten om det sen jag var ca 15. jag vill accepterade att vara socialt isolerad livet ut, men hur gör jag? det gör mig deprimerad.

ingen har någonsin visat intresse för mig och många har behandlat mig illa, denna kombinationen gör så att man känner sig helt värdelös. jag har aldrig fått bekrftälse på att jag duger. jo, mitt liv är över, det blir social isolering för mig tills jag är gammal och dör. men förhopningsvis så dör jag tidigare i en sjukdom.

och nej jag kan inte ändra mig, jag har verkligen försökt, både irl o på internet är jag sämst.

nå? vad tycker du om alla de defekter jag listade?

Jag kommer att tänka på ungefär hur jag uppfattade mig själv och mina egna defekter som tonåring, de var svåra, men när jag ser foton av mig själv från den tiden idag ser jag ju att det mesta var inbillning eller åtminstone överdrifter. Jag har själv en del defekter idag, vissa är rätt lika dina, som jag skulle kunna lista, men jag är övertygad om att ingen bryr sig om dem i verkligheten. För att vara dyslektiker stavar du väldigt bra - på allt utom "dyslexi" - nästan så bra att du inte riktigt övertygar mig.

Problemet är att jag har för många defekter och att de är för kraftiga.  Jag kan dessutom inte göra något för att ta bort dom. Man kan inte få kompisar om man har så många defekter som jag har, det säger ju sig självt.

Jo, folk bryr sig i verkligheten. Dina defekter kanske inte spelar roll för folk eftersom dina defekter inte är så många, men en sån som jag med oerhört många defekter så är det något helt annat. Folk är kräsna och vill inte spendera sin tid med någon som de skulle skämmas över att ha med sig.

Men du är ju uppenbarligen inte dyslektiker i alla fall. Vad säger din terapeut om dina upplevda defekter?

att jag ska acceptera dom