Anonym (IVF) skrev 2017-11-09 18:47:33 följande:
Det säger väl sig självt att det är större chans med IVF. Men nu råkar jag veta efter 15 stycken också. Vid IVF och speciellt med ICSI befruktas ju äggen så de vet exakt antal och kan sätta in den/de bästa embryona. Vid insemination får naturen sköta det själv och chansen är inte hög eftersom -
förutom på ensamstående normalfertila- man gör det på infertila med nån form av problem. Och varför skulle det gå lättare bli gravid med insemination än spontant om det inte gått på 2- flera år innan spontant? Oftast krävs då IVF och IVF är det man i regel får göra även när inga fel upptäckts. Vid IVF hittar man ofta felen dessutom. Kan vara dålig äggkvalitet, svårbefruktade ägg med för hårda skal, fragmenterade ägg m.m. Du kommer inte undan att sånt här inte görs så frågan är helt hypotetisk. Av samma skäl stimulerar man inte fram 15 ägg och skickar hem folk med PCO att ha hemmasex för riskerna är överhängande.
Nu är det så att jag är just ensamstående. Om jag är normalfertil eller inte vet jag inte. Jag blev spontant gravid av misstag första gången mitt ex kom i mig för ett par år sen och den graviditeten var frisk och bra, men det senaste året har jag gjort 11 inseminationer (flera av dom var troligtvis feltajmade dock) och 1 icsi (icsi gjordes för det var standard att göra för alla på min klinik, så jag vet inte hur det hade blivit med vanlig ivf) och 1 frysförsök. Båda gånger sattes det tillbaka tre stycken AA blastocyster och jag blev gravid bägge gånger (med hur många är okänt, men låga hcg så antagligen "bara" 1 varje gång) men fick också tidigt missfall bägge gånger. Det skulle kunna vara otur, något i livmodern som skapar missfall eller genetiska fel på embryona. En teori är DNA fragmentering hos spermierna. Det syns inte vid vanlig spermaanalys, kontrolleras inte för hos donatorerna och är kopplat till just missfall och misslyckad implantation. Det behöver ju inte vara det som är felet, men vid nästa försök ska annan donator användas i alla fall.
Jag tycker helt enkelt inte det säger sig självt, om det inte finns fertilitetsproblem som påverkar befruktning givetvis. Det vet vi inte om det finns i mitt fall. Några fel har inte hittats på mig än så länge men då har det inte gjorts någon kontroll av äggledarna, så det är möjligt det är stopp eller liknande i dem (och i sådana fall ger ju insemination noll chans givetvis). Men så länge det inte finns problem för spermierna att nå äggen och befrukta dem så borde det väl vara i princip samma sak som ivf. De embryon som skulle avstannat i ivf kommer väl antagligen göra det vid insemination också, på samma sätt som dom som skulle fortsatt utvecklats och fäst vid ivf kommer antagligen göra det vid insemination också. Jag menar, det ägget som skulle förts tillbaka finns ju redan där inne, dessutom tillsammans med de som skulle frysts (om det finns sådana). Jag kan inte se hur det skulle vara så mycket större chans med ivf då. Säger inte att ivf definitivt inte ger högre chans men jag tycker inte det är så självklart som du gör.
Frågan är inte alls hypotetisk utan högst verklig och relevant då jag funderar på att göra just det här, och jag lutar åt att jag kommer göra det. Funkar det inte lär jag gå vidare till ett nytt vanligt ivf-försök sen, men innan dess ska jag alltså testa detta. Det blir dessutom mycket billigare än ivf.