• vetintevadskajaggöra

    Hur mycket för Bio-M bestämma?

    Jag är sedan ganska många år tillbaka i en relation med en man som har ett barn (15 år), jag har inga egna barn och har inte heller möjlighet att få det. Det är först under de senaste åren som jag kommit att spela en större roll i hennes liv. Vi har det i stort sett problemfritt och har varit det från start, och vi har vad jag tycker är ett bra familjeliv. 

    Under de senaste åren när jag tagit mer plats i dotterns liv så har biomamman börjat att avsky mig för att jag och dottern har en "för bra" relation (hade inga problem från början, hon och pappan har varit separerade sedan dottern var bebis så det rör sig inte om den sortens svartsjuka). Hon är själv ensam och missnöjd med sitt liv (och har dessutom vissa psykiska besvär) medan dottern har en bra relation till både mig och sin pappa. Eftersom att dottern är så pass "gammal" så har det aldrig varit fråga om att jag ska ha en "extra-mamma-roll" men självklart har jag hjälpt till med hämtning/lämning och liknande saker för att livet ska flyta på så bra som möjligt för henne (oavsett om det är mamma- eller pappavecka). 

    Nu har högtidsfirandet kommit på tal och jag har inga problem med att biomamman firar tillsammans med oss, trots att jag vet vad hon tycker om mig. Men min man tycker att jag ska fira på eget håll för att om jag kommer att vara med så kommer biomamman inte att vilja vara med, och om hon blir sur så blir det en dålig jul för dottern.

    Jag menar att om biomamman blir sur och inte vill vara med så är det upp till henne och det borde inte drabba mig och mitt julfirande. Han tycker att jag är dum som ska "bråka" om en kväll. Jag tycker inte att det är vilken kväll som helst och att han borde stå upp för mig och min rätt att vara med eftersom att jag är (eller åtminstone borde vara) en stor del av hans liv. Bonusdottern är lyckligt omedveten om biomammans negativa känslor till mig ( men hon är i övrigt medveten om biomammans kraftiga humörsvängningar, surhet och långsinthet) och bjuder glatt med mig till uppvisningar/tävlingar på skola/fritidsaktiviteter (dessa följer jag bara med på om biomamman inte kan, just för att undvika sura miner). 

    Är jag ute och cyklar? Borde jag "lägga mig platt" till förmån för biomammans känslor för att dottern ska få en problemfri jul med båda sina föräldrar? Eller är det min man som är en mes som låter biomamman styra och ställa över vårt liv?

  • Svar på tråden Hur mycket för Bio-M bestämma?
  • Anonym (Stella)

    Är dottern 15 år så jan jag garantera att hon vet om sin mammas inställning till dig. Att tro något annat är naivt. Det är bättre att prata öppet om sådana saker så ni alla lär er att hantera konflikter och inte begrava huvudet i sanden.

    Själv hade jag inte accepterat att bli bortvald på julafton av min partner.

  • Lena

    Din partner är självklart ute och cyklar. Hade det varit barnets födelsedag eller avslutning hade det varit en annan sak men inte nu

  • Anonym (?)

    Nej du ska inte behöva åka bort på julafton pga det här.

  • Anonym (asdf)

    Varför firar de jul ihop? De flesta separerade föräldrar gör inte det?

  • Brumma

    Jag tänker att du tänker rätt..

    Oavsett om man firar på julafton eller ej så är det ett firande man gör med familj och närstående. För mig är det otänkbart att fortsätta fira med ett ex men om ni valt att göra så är det upp till er - dock bör alla nya respektive vara inbjudna. Helt tydligt är det ju att dottern ser dig som familj och självklart ska du då vara med och fira jul.

    Vill mamman inte fira med dig får de fira på varsitt håll..

    Hur har ni gjort tidigare?

  • Anonym (Idiot)

    Jag hade nog mer eller mindre bett han dra åt helvete.

  • Anonym (Lisa)

    Ska han fira jul med exet?Så löjligt.En 15-åring klarar hur bra som helst att inte fira jul samtidigt med båda föräldrarna.Det är inte alla separerade föräldrar som klarar ens av att sitta i samma rum.

  • Anonym (tulpan)

    Om pappan tycker att han ska stryka bio-mamman medhårs så blir det detsamma som att han bekräftar, både för mamman och för dottern, att mamman har rätt i vad hon anklagar dig för.
    Pappan borde lägga sin energi på att få mamman att förstå att du är en del av hans familj och att han vill fira jul med dig. Men om jag förstår det rätt så väljer han nu att bråka med den som är enklast att bråka med, nämligen dig, för du får inga hysteriska utbrott och dig känner han sig hemma med. Klart han vill lösa sitt problem på enklast möjligaste vis, nämligen genom att du lägger dig platt i det här. Men det innebär också, vilket han säkert inte ännu har förstått, att det är du som får ta smällen. 
    Nu har han ju inte ens sagt att han vill fira jul med dig, utan att han vill fira jul med någon som anklagar dig för osanningar. Jag skulle starkt ifrågasätta hur han får ihop det här.
    För övrigt tycker jag också det är konstigt att man måste fira jul tillsammans. Så gör inte vi men jag tänker inte hävda att alla andra måste göra som vi, var och en skapar sin egen tradition. Men du och han behöver väl också skapa era egna traditioner numera. 

  • Anonym (???)
    vetintevadskajaggöra skrev 2017-11-08 07:29:46 följande:

    Jag är sedan ganska många år tillbaka i en relation med en man som har ett barn (15 år), jag har inga egna barn och har inte heller möjlighet att få det. Det är först under de senaste åren som jag kommit att spela en större roll i hennes liv. Vi har det i stort sett problemfritt och har varit det från start, och vi har vad jag tycker är ett bra familjeliv. 

    Under de senaste åren när jag tagit mer plats i dotterns liv så har biomamman börjat att avsky mig för att jag och dottern har en "för bra" relation (hade inga problem från början, hon och pappan har varit separerade sedan dottern var bebis så det rör sig inte om den sortens svartsjuka). Hon är själv ensam och missnöjd med sitt liv (och har dessutom vissa psykiska besvär) medan dottern har en bra relation till både mig och sin pappa. Eftersom att dottern är så pass "gammal" så har det aldrig varit fråga om att jag ska ha en "extra-mamma-roll" men självklart har jag hjälpt till med hämtning/lämning och liknande saker för att livet ska flyta på så bra som möjligt för henne (oavsett om det är mamma- eller pappavecka). 

    Nu har högtidsfirandet kommit på tal och jag har inga problem med att biomamman firar tillsammans med oss, trots att jag vet vad hon tycker om mig. Men min man tycker att jag ska fira på eget håll för att om jag kommer att vara med så kommer biomamman inte att vilja vara med, och om hon blir sur så blir det en dålig jul för dottern.

    Jag menar att om biomamman blir sur och inte vill vara med så är det upp till henne och det borde inte drabba mig och mitt julfirande. Han tycker att jag är dum som ska "bråka" om en kväll. Jag tycker inte att det är vilken kväll som helst och att han borde stå upp för mig och min rätt att vara med eftersom att jag är (eller åtminstone borde vara) en stor del av hans liv. Bonusdottern är lyckligt omedveten om biomammans negativa känslor till mig ( men hon är i övrigt medveten om biomammans kraftiga humörsvängningar, surhet och långsinthet) och bjuder glatt med mig till uppvisningar/tävlingar på skola/fritidsaktiviteter (dessa följer jag bara med på om biomamman inte kan, just för att undvika sura miner). 

    Är jag ute och cyklar? Borde jag "lägga mig platt" till förmån för biomammans känslor för att dottern ska få en problemfri jul med båda sina föräldrar? Eller är det min man som är en mes som låter biomamman styra och ställa över vårt liv?


    Har de alltid firat högtider ihop? Och det har fungerat bra nu tills biomamman kommit på att hon inte gillar dig?

    Antingen får ni väl rensa luften så att de som ska fira julen ihop fixar det på ett bra sätt. Eller så är det kanske dags att överge traditionen med gemensam jul. 

    Om du och mannen levt tillsammans länge och har en god relation med dottern finns ingen som helst anledning att du ska uteslutas från julfirandet. Skillnad vore om ni träffades i somras...
  • Anonym (lea)

    Hur har ni gjort tidigare jular?

  • Anonym (MC)
    Ts det är inte exet som är problemet - det är din man
  • Vetintevadjagskagöra11

    Tack för era svar. Jag vet ju själv om att det är hans oförmåga att dra gränser som är det största problemet även om biomamman såklart är märklig. De har firat jul tsm några gånger, senast för tre år sen, då var jag inte med. Vi har för övrigt träffats i närmare 5 år. Jag känner att det här är en "deal-breaker" för mig, inte just för att det rör julen, men för att jag tar väldigt illa vid mig att bli undanskuffad på det här sättet, och känner mig väldigt oviktig för honom. Samtidigt tycker jag att det är synd att kasta bort förhållandet eftersom att vi verkligen har det bra i det vardagliga.

Svar på tråden Hur mycket för Bio-M bestämma?