Någon mer som mår illa?
Era bästa tips?!?!
Jag!! Jag fick en läkare på VC att skriva ut Lergigan comp till mig när jag blev gravid i somras, så jag har det hemma. Jag började må illa 5+0 med morgonulkningar. Nu på 6+4 kräks jag på riktigt varje morgon sedan några dagar tillbaka. Jag måste skrida fram när jag går, göra försiktiga rörelser och inte ens prata för fort för då kräks jag. Allra bäst funkar att göra så lite som möjligt, dvs äta lagom, vila och sova. Funkar sådär med två barn plus bonusbarn...
Det kan jag inte. Är heltidssjukskriven pga utmattning sedan innan (är på bättringsvägen nu, men sjukt segt). Det var likadant när jag väntade mina söner (snart 8 o 10 år). Med första trodde jag det var normalt att kräkas typ dygnet runt men kunde ha ganska flexibel arbetstid. Med tvåan ville läkaren på MVC sjukskriva mig men jag skulle vara så jäkla bror duktig och inte acceptera det. Men jag gick ner till 75 procent (fast utan sjukskrivning. Helt idiotiskt). Då fick jag också medicin (Lergigan) som faktiskt hjälper lite och det blev räddningen. Eller, helt ärligt mådde jag väldigt dåligt mentalt av försöka vara så förbannat tapper (trotsig tvååring, orimlig jobbpendling, stressigt jobb, oförstående man). Min dåvarande BM avrådde mig från att skaffa flera barn, till och med. Efter tvåan lovade jag mig själv att om jag någonsin skulle bli gravid igen skulle jag kräva heltidssjukskrivning. Nu behöver jag inte det den här gången eftersom jag redan är det Men mina dagar går åt till att få barnen fram och tillbaka till skolan och sedan vila/sova så mycket jag kan. Och att försöka behålla det jag får i mig.
Är det någon mer som har rosa flytningar här ( eller haft) och ev någon liten blidstrimma i flytningen och allt varit bra med bebis ändå?
Haft dessa rosa flytningar i en vecka nu, som iof avtagit senaste dagarna men i morse kom det igen :(
Har symptom och mår mer och mer illa och på VUL i torsdags så pickade hjärtat. Blir ju supernojig!!
Jag har till och med haft flertalet mindre blödningar mellan v 6-11 men som tur är inget efter det. Är i v 15 nu och på kub såg allt fint ut. Säkert ingen fara!!! Men orolig blir man ju:(
För mig har det inte varit bra då. Men vet många som haft så och allt gått bra! Så tror allt går bra för dig!
Hej där!
Jag är 39, fyller 40 nästa sommar, och är gravid med mitt tredje barn. Har en 16-åring och en 14-åring från en tidigare relation. Det här blir min sambos första barn.
Bf 28/6 enligt vul i v.9. Är nu i vecka 14. Har lämnat illamåendet, de ömma brösten och den massiva tröttheten bakom mig, tack och lov. Har haft lite problem med blödningar. En större i vecka 9 som jag åkte in och kollade upp med vul och sedan några mindre sedan dess. Det verkar som det kan vara blodkärl som brister och att slemhinnorna är sköra. Småblöder exempelvis efter träning och sex.
Det är en himla omställning att bli förälder igen tycker jag. Mina barn är så stora och självständiga, snart redo och släppa taget och så är jag precis på väg att börja om. Och jag tycker det känns ovant att vara gravid. Att låna ut min kropp igen. Det är inte varje dag jag trivs. Känner mig tjock, svullen och sällan särskilt sexig längre. Jag försöker låta det vara, inte dra så stora växlar på det. Men jag önskar att jag kände mig vackrare, mer tillfreds i mig själv och i situationen. Söker efter lugnet inombords.
På fredag ska vi på ultraljud. Längtar efter att se hur den lilla piraten har det där inne.
Tyvärr slutade vår graviditet i MA. Var idag på VUL i vad vi trodde var vecka 9+2 men embryot var lika litet som vid förra VUL:et i vecka 6+1 (då såg vi hjärtat slå) så det har nog dött strax därefter.
Så obeskrivligt tråkigt. Förra graviditeten för ett år sen slutade också i MA och efter det tog det tid att bli gravid igen. Så just nu känns det extra tufft då jag hela tiden tänkt vi den här gången hade statistiken på vår sida för att det inte skulle bli missfall igen.
Stort lycka till för er andra! Jag håller tummarna <3
Kan inte släppa tanken på att någonting är fel...
Efter det otydliga vulet 22/12 mådde jag super illa, spydde, tog postafen och var super trött 23-24 men har sen känt allt mindre illamående och idag har jag knappt känt nåt. Brösten verkar växa. Inga antydningar på toapappret. Idag en del molande men det har jag haft från och till mest varje dag. Vad tror ni? Kan man märka av MA? Så mkt oro.
I dag blir det Vul så spännande och nervöst. I dag är jag 9+3.