Aliona skrev 2017-11-01 20:28:14 följande:
Precis, dels säkerställer det att man faktiskt får ägglossning, dels vet man mer exakt när det kommer att ske och kan pricka det bättre. Det är ju helt naturligt att hoppa över ägglossning då och då, men surt om det händer just vid inseminationen.
Ni kan också göra hormonstimulerad cykel, så vet ni att äggen utvecklas som de ska. Jag fick det rekommenderat då jag var 38 år, men jag hade så bra värden att jag valde att inseminera i naturlig cykel, men med äl-spruta.
Jag antar att du har gjort fertilitetsutredning? Då borde det väl ha framkommit om ni kan göra något för att öka chanserna.
Har du gjort spolning (ul med kontrastvätska) av äggledarna? Förrutom att säkerställa att det finns passage så tror man att det kan öka chanserna för befruktning någon eller några månader.
Det är väl det som jag kan komma på generellt. Antar att du vet att man inte får ta ipren eller annan ibuprofen? Finns också en hel del hälsotips som man inte vet om det hjälper, men en del tycker att det är värt det. Typ att hålla nere på alkohol och kofein, äta hälsosamt och varierat, motion, akupunktur... Som sagt, finns inga bevis på att det skulle påverka, men det är ju inte fel att leva hälsosamt ändå.
Sen är det folsyran som inte hjälper att bli gravid, men väl att barnet ska utvecklas när det blivit något. Du ska börja med det så snart ni är i startgroparna.
Ni kommer säkert få en hel del information från kliniken innan första försöket. Bra att du har en gyn som hjälper till här hemma också - det gör det lättare.
Om du inte har fertilitetsproblem så går det säkert lätt. Det är ju stora krav på donatorerna.
Känner ni er ok med beslutet? För oss lesbisks par är det ju ett ganska odramatiskt beslut då det är en självklarhet att vi behöver donator och att båda aldrig kan vara biologiska föräkdrar. Kan tänka mig att det kan vara svårare i hetroförhållanden att acceptera.
Värdefulla tips! Jag röker inte, dricker inte heller. Är normalviktig. Ätit folsyra i flera månader nu eller ja, ?mitt val kvinna? där den normala dosen finns. Det enda är att jag har en tarmsjukdom men enligt min läkare ska det inte vara ett hinder då den är under kontroll.
Jag har gjort en utredning samt äggledarspolning som var godkänd. Äter levaxin för att pressa ned mitt TSH-värde som låg på 2,4 sist (innan det 3,3). Tog nytt prov igår så hoppas det minskat mer, min gyn tycker det ska ligga lägre. Han är en fd IVF-läkare. Det enda anmärkningsvärda var att mitt AMH låg på 9.08 men har inget som tyder på PCO/PCOS... läkaren tyckte det var bara bra med hög äggreserv men när jag kollade i min journal var värdet stjärnmarkerat som brukar indikera att något är utöver den normala preferensen.
Min man har vetat om det i flera år, det har varit jag som hade det tufft att acceptera det i början. Att påbörja en relation där man VET att man måste genomgå behandlingar senare för att få barn är ingen vanlig start. ;) Jag har dock kommit över det här med genetiska. Älskar min man så mycket och vill bara ha barn med honom. Häromdagen hade han varit iväg på en bilresa, när han kom hem hade han suttit hela resan och tänkt på barnuppfostran och hur vi två kommer komplettera varandra för vi är bra på olika saker osv. Alla som känner honom säger att han kommer bli världens bästa pappa och för att få honom som pappa måste jag gå genom dessa behandlingar känner jag. Det enda jag bryr mig om nu är att det ska funka. Har hamnat i allt för många trådar där insemination ej funkat som gjort mig nojjig!
Hur många barn har du? :)
