Regnbågsfamiljer eller heterosexuella par - vilken klinik valde ni?

Om alla känns bra så så ta den som ligger bäst till logistiskt eller som är billigast.

Vi valde Storkkliniken för att det kändes rätt från första stund. Dessutom var det smidigt för oss att ta oss dit.

Privat donator skulle jag inte rekommendera då det kommer med flera medicibska och juridiska risker. Däremot kan ni köpa sperma från t.ex. Cryo och göra inseminationerna hemma om ni vill. Blir inte så mycket billigare dock om det spelar roll.

Då låter ju Vitanova som ett bra alternativ för er. Det är viktigt att man känner sig trygg och kan kommunicera obehindrat. Jag har hört mycket bra om den kliniken.

Jag har tyvärr into koll på dubbelinseminationer, jag övervägde det inte riktigt. Vet att Storkklinik inte så gärna gör det. Vi hade istället hjälp av vår gynekolog hemma som mätte äggblåsorna och skrev ut ägglossningssprutor till oss. Vi var alltså så säkra på att pricka ägglossningen att dubbelinsemination kändes överflödig. Sen är det ju mycket mer som ska klaffa.

Precis, dels säkerställer det att man faktiskt får ägglossning, dels vet man mer exakt när det kommer att ske och kan pricka det bättre. Det är ju helt naturligt att hoppa över ägglossning då och då, men surt om det händer just vid inseminationen.

Ni kan också göra hormonstimulerad cykel, så vet ni att äggen utvecklas som de ska. Jag fick det rekommenderat då jag var 38 år, men jag hade så bra värden att jag valde att inseminera i naturlig cykel, men med äl-spruta.

Jag antar att du har gjort fertilitetsutredning? Då borde det väl ha framkommit om ni kan göra något för att öka chanserna.

Har du gjort spolning (ul med kontrastvätska) av äggledarna? Förrutom att säkerställa att det finns passage så tror man att det kan öka chanserna för befruktning någon eller några månader.

Det är väl det som jag kan komma på generellt. Antar att du vet att man inte får ta ipren eller annan ibuprofen? Finns också en hel del hälsotips som man inte vet om det hjälper, men en del tycker att det är värt det. Typ att hålla nere på alkohol och kofein, äta hälsosamt och varierat, motion, akupunktur... Som sagt, finns inga bevis på att det skulle påverka, men det är ju inte fel att leva hälsosamt ändå.

Sen är det folsyran som inte hjälper att bli gravid, men väl att barnet ska utvecklas när det blivit något. Du ska börja med det så snart ni är i startgroparna.

Ni kommer säkert få en hel del information från kliniken innan första försöket. Bra att du har en gyn som hjälper till här hemma också - det gör det lättare.

Om du inte har fertilitetsproblem så går det säkert lätt. Det är ju stora krav på donatorerna.

Känner ni er ok med beslutet? För oss lesbisks par är det ju ett ganska odramatiskt beslut då det är en självklarhet att vi behöver donator och att båda aldrig kan vara biologiska föräkdrar. Kan tänka mig att det kan vara svårare i hetroförhållanden att acceptera.

Vi har ett barn nu, en liten ettåring. Vår plan var att föda ett barn var, men vår lilla är så underbar att det känns helt perfekt nu. Vet inte heller om vi orkar ett till. Får se.

Själva inseminationerna är inte så jobbiga utan kan faktiskt vara riktigt romantiska. Gör man det ostimulerat så är det ju inga hormonbehandlingar alls, så man riskerar inte bieffekter som tex vid ivf. På Storkklinik går det till så att man ligger i ett bekvämt och mysigt rum och de spelar lugn musik. Bm sätter in en kateter när du är redo, och sen får din man, om ni vill, spruta in sperman. Bm tassar tysst ut ur rummet och sen kan ni ligga kvar och kramas och mysa en halvtimme. De har extra breda sängar och sköna filtar så att man ska ha det bekvämt. Sen kan ni passa på att äta god mat på någon av Köpenhamns fantastiska restauranger!

Genetiken är väl något att förhålla sig till, men en familj är ju vuxna som älskar varandra och barnet/en. Sen kan man ju tycka att det är tråkigt att barnet inte kan likna båda, men likheter är så mycket mer än utseende. Jag längtar tills vårt barn blir stort nog att likna min fru i mimik, gester, rörelse, agerande...Annars tyckte jag att den stora skillnaden var försprånget i anknytning som jag fick genom att ha burit honom. Det är som navesträngen var kvar ett bra tag, typ som när man amputerar en kroppsdel. Och det skulle ju inte göra någon skillnad om andra föräldern var genetiskt besläktad. Men det går över fort!

Hoppas att det går bra i Danmark för er! Jag vet att man ofta läser om folk som det inte funkat för, men jag tror att de kanske har störst behov av att skriva. Tittar man på klinikernas statistik så ser det faktiskt väldigt bra ut. Sen kan det förvisso vara bra att ha inställningen att det kan ta några försök.

Om jag inte misstar mig så måste det övre diagrammet vara IVF då det står står "transfer" och  det undre insemination/IUI. Sett över alla åldrar så ser det ut som 17% av varje enskilld insemination leder till graviditet. Alltså, om de gör 100 inseminationer så blir 17 lyckade. I åldersgruppen 30-35 år så resulterar ca 25% av inseminationerna till att kvinnan blir gravid. Nu vet jag inte hur gammal du är, men jag tycker att det är bra odds!  

Storkkliniken har liknande statistik i deras infomaterial, och där drar de slutsatsen att om man är 30-34 år så blir man i genomsnitt gravid på 3-4 försök och mellan 35-40 tar det 5-6 försök. Nu är det ju bara genomsnitt, och är du 30-35 år så har du ju 25% sannolikhet att det tar sig redan första gången! 

Två inseminationer i samma cykel. En del vill göra det för att fryst sperma inte lever så långe och de vill öka chansen att pricks äl. Inte så vanligt att man gör det dock, de flesta satsar istället på att verkligen hålla koll på äl genom flera tester per dag och ev i kombination med ultraljud och äl-sprutor.