Ville bara skriva att det har varit så skönt att läsa att jag inte är ensam och att andra haft liknande problem som jag, och att det har gått bra! Jag är nu i vecka 17 (16+1). Under tidig graviditet hade jag vid två tillfällen blödningar, först en lätt rosa blödning dag 1 som övergick i bruna blödningar (så lätta att det räckte med trosskydd) under cirka 1,5-2 veckor. Detta hände i vecka 5 och i vecka 9 och gjorde mig båda gångerna såklart orolig pga att min första graviditet förra året slutade i missfall i vecka 9. Fick göra tidigt ultraljud efter första blödningen, allt såg bra ut, och när vi kom fram till KUB-ultraljudet såg allt fortfarande bra ut. Jag kunde slappna av! I två veckor. Sedan vaknade jag en morgon med färskt blod i trosan och när jag satt på toaletten droppade det blod, och så kom det ut en stor blodklump (stor som min handflata). Fick panik, trodde såklart jag hade fått missfall igen. Blödandet avtog dock snabbt. När min barnmorska till slut kunde ringa mig efter drygt tre timmar så sa hon att det kanske bara var lite koagel, men rådde mig att gå till gynakuten. Efter drygt tre timmar på gynakuten fick jag bli undersökt av en läkare. Höll mig lugn men låg och darrade när han gjort ultraljudet på magen. Men han såg hjärtljud! Lättnaden var total. Dock fortsatte han undersöka både med vaginalt ultraljud och kände med fingrar för att reda ut vad som hänt och var blödningen kom ifrån. Till slut fick jag veta att blödningen kom från cervix, livmodern, och att han inte kunde säga orsaken till blödningen. Men det var lite koagel kvar där inne, och han sa att jag kunde fortsätta blöda lite, men han kunde inte säga hur mycket eller länge. Däremot skulle jag höra av mig om jag började blöda mycket,!eller få mycket ont. Läkaren sa att ?det ser bra ut just nu?, vilket jag inte tyckte lät så betryggande? Så jag frågade om detta innebär någon extra risk eller om jag behöver tänka på något särskilt. Han sa då att jag har en förkortad livmoderhals, vilket ökar risken för infektioner då skyddsbarriären är mindre. Så nu får jag inte bada, ha sex, bära tungt eller styrketräna. Fair enough, det skippar jag såklart om det kan vara farligt för bebis. Nästkommande tre dagar hade jag små bruna blödningar liknande dem jag haft förut, det räckte med trosskydd. Men idag (fjärde dagen) vaknade jag återigen med färskt blod i trosan och ett par blodklumpar (eller koagel som det heter) som kom ut när jag satt på toaletten. Fick inte lika mycket panik, som sist, och jag hoppas att det bara är koaglet som läkaren kunde se som kom ut, men jag blir ju såklart lite orolig över att det efter flera dagar plötsligt kommer färskt blod igen. Är så himla trött på att ha de här symptomen som orsakar massa oro och rädsla, jag skulle bara vilja kunna känna mig lugn och glad. Jag tycker det är svårt att berätta om graviditeten för andra, vänner och familj, utan att ha massa brasklappar och säga ?vi får se hur det går? och jag känner att jag måste berätta att det har varit skakigt, ifall det skulle hända att bebisen inte klarar sig. Men som jag skrev i början av inlägget (vilket har blivit otroligt långt, förlåt för det och tack till den som orkar läsa klart) så är jag jättetacksam för att det är fler som delat med sig av sina erfarenheter. Det gör faktiskt att jag kan känna mig lite lugnare. Jag har ett uppföljande ultraljud inbokat om en vecka, och hoppas innerligt att allt fortfarande ser bra ut då. Ska försöka komma ihåg att skriva en uppdatering efter det.
