konstiga regler till tonåring?

Jag tycker inte det är konstiga regler. Mina regler/krav när jag var tonåring var nog strikta än så, i alla fall innan gymnasiet. De var inte nedskrivna på papper vad jag minns, men de var klart och tydligt uttalade.

*Sköta läxor och skola
*Hemma senast 21 om vardagar, undantag om jag var hemma hos betrodd kompis för att plugga.
*Alltid meddela var jag var/skulle befinna mig, och med vem.
*Två av turerna med hundarna varje dag
*Ansvarig för disk två dagar i veckan
*Ansvarig för mat 1-2 dagar i veckan
*hjälpa till med tvätten
*Hjälpa till med städningen på gemensamma utrymmen
osv

Det är väl självklart att du ska fråga innan du sover borta och att du är hemma i rimlig tid. Du är 14 år gammal. Jag tror att det är du som tror att du är äldre än vad du är.

Jag vet inte vilka förhållande du kommer ifrån, men det skär i mitt hjärta att det är så normaliserat för dig att inte ha ansvarsfulla vårdnadshavare.

Har inte skrivit förälder/föräldrar någonstans (i relation till TS). Oavsett vilket så är råden samma, oavsett om det gäller föräldrar, vårdnadshavare, eller vaktmästaren.

Och bara för att du inte tycker din kommentar var otrevlig så upplever minst två av oss läsare den som otrevlig.

Ja, verkligen!

TS, du har äntligen hittat en familj som bryr sig tillräckligt mycket om dig för att ställa (normala) krav på dig. De visa kärlek och omtanke genom att ha normala förväntningar på dig. De är rädda om dig och vill veta var du är, vad du gör, och (antagligen) med vem.

TS, jag hoppas för din egen skull att du kan förstå att de regler (eller avsaknad av regler) du vuxit upp med och är van vid inte är vare sig vanliga eller normala i svenska samhället idag. Vad de flesta av oss i tråden försöker säga är att du har hamnat i ett familjehem där de ger dig mer eller mindre samma regler som vilken svensson-familj som helst hade givit sitt barn, bortsett från att fråga om man kan ta en frukt eller en macka, och de flesta hade inte tillåtit sitt barn vara ute såpass sent som du får om vardagarna.

Jag förstår att det är väldigt frustrerande för dig som är van vid att få göra lite som du vill, lite hur du vill, men det betyder inte att det du är van vid har varit vare sig rätt för ett barn, eller bra för ett barn. Du är 14 år gammal! Din omgivning har en skyldighet att ge dig den omsorg och trygghet och skydd du behöver, även om det inte är vad du vill ha.