Birmafröken skrev 2017-10-15 21:01:01 följande:
Att skaffa katt "för att barnen vill det" är inte en bra förutsättning inför ett så stort åtagande. Du är den som kommer att ha ansvar för kattens skötsel, omsorger och kostnader i 15-20 år, långt efter att barnen tröttnat och hittat nya saker de vill ha.
Om du dessutom redan nu känner att det är svårt att stå ut bara med tanken på katthår kommer den katten snart hamna i en omplaceringsannons. Förutom katthår som kommer att finnas överallt oavsett hur mycket du badar katten och städar, tillkommer kattsand som sprids överallt och en och annan hårbolls- eller matkräka (gärna på mattor).
För en del (förmodligen de flesta) passar det helt enkelt inte att ha katt och då ska man låta bli.
Håller tyvärr helt med dig Birmafröken. Jag skriver tyvärr, för enligt mig är en katt något av det trevligaste man kan skaffa sig.
TS, en katt kommer någon gång (eller många gånger) kissa fel, eller så kan du få en kantkissare, dvs en katt som står på kanten av lådan och kissar, och ofta skvätter några droppar det utanför.
Det kan fastna lite avföring i rump-pälsen (speciellt med semi- eller -långhåriga katter), och då kommer det "ritas sträck" längs alla golv och ibland möbler i kattens försök att bli av med den.
Du kan få en katt som äter slafsigt, runt min ena katts matskål så finns det alltid en gloria av kladd (och runt vattenskålarna också, det är ett evigt avtorkande).
Eftersom katter är frispringande djur så kommer det bli äckliga grejer lite överallt i hemmet, från hår till spyor, från kattsand till bajsränder.
Jag skulle nog föreslå en djurart med kortare livslängd och som spenderar mesta tiden i en bur, då blir det en betydligt mindre yta som "äcklas ner", och det finns kontroll på när när husdjuret/vännen har tillgång till stora ytor. Jag är inte insatt alls, men jag har hört att både chinchillor och kaniner kan bli väldigt tama och gosiga, men har inte koll på livslängd, skötsel, priser, eller hur bra de trivs med att bli badade.
