Fira födelsedag med bara pappan?

Ja, man kan ju fundera lite.

Varför fira att någon fyller år över huvudtaget? Är det för att omgivningen ska få ha trevligt eller för att barnet ska ha det? 

Om inte barnet får ut något av ett firande, är det väl ingen idé att fira alls? När en vuxen person fyller år, kanske man inte firar denne genom att åka och spela bowling om personen ifråga hatar att spela bowling? 

Det finns en enkel regel om du vill göra något roligt för att visa en person din kärlek. Gör något personen tycker om, på ett sätt som personen tycker om. I detta fall, låt barnet fira dubbelt och alla blir vinnare. Enkelt och lätt. 

"Men det är så fort det handlar om skilsmässobarn, de ska ha rättigheten att styra precis ALLT, enligt vissa i tråden. Man ska släppa allt man har för händerna och ställa in andra planer, bara de får sin vilja fram........."
Du har missat en sak och det är att många föräldrar älskar sina barn och strävar efter att för barnen skapa en god och trygg uppväxt, med goda relationer till de vuxna. Det innebär att man tar hänsyn till vad de själva önskar oavsett om de är skilsmässobarn eller ej. Särskilt på en dag som är deras, deras födelsedag. Budskapet man sänder ut är: "Den du är och vad du tycker är viktigt". 

Vilket budskap vill du förmedla? 

Min poäng var att man inte skulle behandla en vuxen som firar på samma sätt, d.v.s. att köra över den vuxnes vilja. Det exemplet blir absurt och humoristiskt. Sedan undrar jag hur man ändå kan behandla ett barn på det viset, så länge som barnet kommer med ett rimligt förslag på hur denne vill fira sin födelsedag.

Om man har en tillställning med kalas är det inte orimligt att man söker ett datum som fungerar för alla. Om barnet alls önskar ha en sådan tillställning förstås. Det blir ingen mening att fira någon som inte vill. Om barnet kommer med önskemål om att få tårta och presenter en annan dag än tillställningen är det väl enkelt att tillgodose det kravet, och "fira" två gånger.

"Du anser att firandet av en födelsedag är att ge barnen en god och trygg uppväxt. Jag anser att det är det lilla i helheten."
Är  inte alla små händelser som bidrar till helheten viktiga när det gäller att ge kärlek till sina barn? Min slutsats är att så är fallet och att det gäller att ta vara på varje chans att visa barnet kärlek och värme, för att försöka ge barnen en trygg uppväxt. Vad är din slutsats?

Men visst, det kan ofta vara odramatiskt. Men det kan bidra positivt eller negativt till barnets självbild. Det var en annan tråd i ett annat forum jag läste som handlade om en person som inte fick sin bild på en personaltavla på jobbet, trots att alla andra fick det. Det sved förstås. Jag tänker att det kan bli lite liknande här, om barnet inte känner sig bekräftad eller sedd  på den här viktiga dagen kanske barnet inte känner sig älskat och omtyckt. Det är ju lätt att undvika.

Du förstår inte mitt exempel alls när jag drar en parallell till vuxna, gör du? När man diskuterar kan man ibland se saken från andra synvinklar. Jag gav ett exempel på hur man kan se saken från ett vuxenperspektiv, hur en vuxen firar har inte med saken att göra utifrån mitt exempel.
Om vi nu säger att du skulle fira din födelsedag och en familjemedlem då kommer och säger att du ska fira genom att gå på kina-restaurang vars mat du hatar (antar vi). Du protesterar men familjemedlemmen kräver ändå att du går. Du skulle antagligen inte gilla det särskilt, du skulle säkert vilja bestämma själv eftersom det faktiskt var din födelsedag? Eller?

"Jag förstår heller inte det resonemanget att hela dagen en person/barn fyller år ska vikas åt den personen och dess vilja. Det är en dag som alla andra varken mer eller mindre."
Menar du att bara för att du tycker att födelsedagar är som vilken annan dag som helst, så uppfattar alla andra det likadant? Alla har vi olika upplevelser av hur viktig en födelsedag är. Det finns inget krav på att man behöver fira hela dagen, men håller du inte med om att det är ett bra tillfälle att visa särskild uppskattning av sitt barn? 

"Dessutom så har pappan i ts bestämt vilken dag barnet ska firas, vill sen inte barnet det så får det väl låta bli att firas alls."
Ja, då kommer vi tillbaka till ruta 1. Ska pappans vilja stå oemotsagd, eller har vi rätt att rikta kritik om vi tycker hans beslut är felaktigt? Pappan tycks ha tagit detta beslut i avsikt att främja familjen, men verkar ha glömt att förankra detta beslut hos övriga familjemedlemmar. Tror att det riskerar att göra dagen till en riktig flopp, och sända signalen till hans barn att dennes vilja, tankar och känslor inte har någon betydelse och att dessa ska skjutas åt sidan. Onödigt, ogenomtänkt och dumt, enligt mig.

Du förstår inte mitt exempel alls när jag drar en parallell till vuxna, gör du? När man diskuterar kan man ibland se saken från andra synvinklar. Jag gav ett exempel på hur man kan se saken från ett vuxenperspektiv, hur en vuxen firar har inte med saken att göra utifrån mitt exempel.
Om vi nu säger att du skulle fira din födelsedag och en familjemedlem då kommer och säger att du ska fira genom att gå på kina-restaurang vars mat du hatar (antar vi). Du protesterar men familjemedlemmen kräver ändå att du går. Du skulle antagligen inte gilla det särskilt, du skulle säkert vilja bestämma själv eftersom det faktiskt var din födelsedag? Eller?

"Jag förstår heller inte det resonemanget att hela dagen en person/barn fyller år ska vikas åt den personen och dess vilja. Det är en dag som alla andra varken mer eller mindre."
Menar du att bara för att du tycker att födelsedagar är som vilken annan dag som helst, så uppfattar alla andra det likadant? Alla har vi olika upplevelser av hur viktig en födelsedag är. Det finns inget krav på att man behöver fira hela dagen, men håller du inte med om att det är ett bra tillfälle att visa särskild uppskattning av sitt barn? 

"Dessutom så har pappan i ts bestämt vilken dag barnet ska firas, vill sen inte barnet det så får det väl låta bli att firas alls."
Ja, då kommer vi tillbaka till ruta 1. Ska pappans vilja stå oemotsagd, eller har vi rätt att rikta kritik om vi tycker hans beslut är felaktigt? Pappan tycks ha tagit detta beslut i avsikt att främja familjen, men verkar ha glömt att förankra detta beslut hos övriga familjemedlemmar. Tror att det riskerar att göra dagen till en riktig flopp, och sända signalen till hans barn att dennes vilja, tankar och känslor inte har någon betydelse och att dessa ska skjutas åt sidan. Onödigt, ogenomtänkt och dumt, enligt mig.

Är jag en tant? Är inte ens en kvinna, utan en man.

Det finns många känsliga barn. De tar in alla stämningar och orättvisor. Barn behöver tid med sina föräldrar för att "tanka", d.v.s. nära det viktiga bandet mellan barn och förälder.. Det finns inget viktigare för barn än deras föräldrar, den viktiga anknytningen sätter grunden till alla deras relationer i resten av deras liv.

Jag tror inte man kan betona tillräckligt många gånger hur viktigt det är att lyssna, vårda och visa kärlek till sina barn. Jag har inte hört talas om något barn som har blivit kriminell, asocial eller hatisk mot samhället tack vare föräldrar som har brytt sig, visat kärlek eller gett barnet stor ensamtid med sin vuxna förälder.

Tänker på den här forskaren som när han undersökte psykopaters hjärnor, fann att hans egen hjärna påminde om en psykopat. Men han var inte en psykopat. Han hade fått väldigt mycket förståelse och kärlek som barn, och troligtvis hade detta räddat honom från hans dåliga anlag. Han hade ett hett temperament men hade lärt sig att kontrollera det.

Så mitt råd till dig är: Underskatta inte den kärlek som ett barn kan behöva. Att fira en födelsedag tillsammans med sin föräldrar kan vara en av alla de viktiga pusselbitar som bidrar till helheten i ett barns uppväxt. 

Jag tycker det är en enkel sak att tillfredsställa barnets önskan att fira barnet två gånger. Med fira kan då innebära att barnet får en kaka med saft på morgonen och får göra något roligt med pappan en dag, och har det stora kalaset en annan dag. Lite ansträngning, knappt någon, men då har barnet fått vara med att bestämma lite på sin födelsedag.

Andra tycker att detta förslag är fel, och att barnet endast ska få firas en gång, när föräldrarna bestämmer.

"Folk läser ju in en hel del personligt tydligen eller är det åsikterna som förblindar så att man hittar på saker?"

Jaså, kanske de gör. Du får förtydliga mer vad du menar om du pratar om mina inlägg. 

"fast ts bonusbarn men det barnet känslor kanske inte räknas in alls"
När det andra bonusbarnet har födelsedag ska man givetvis ta hänsyn till hens vilja. 

"Kudos till pappan som faktiskt försöker uppfostra sitt barn till att bli en empatisk människa, kärlek är att sätta gränser inte att låta barn få bestämma fritt."
Du menar alltså (på fullt allvar?) att bästa sättet att uppfostra till empati, är att inte själv visa empati för barnet? Jag tror att om du själv visar empati för andra så kommer barnet att bli empatisk. Är du hård och kall mot omgivningen så blir barnet hårt och kallt. Att i samtliga situationer följa barnets vilja är fel, eftersom barn har dåligt omdöme ibland. Att i samtliga situationer följa förälderns vilja är fel, eftersom att barn mår bra av att få visst inflytande på sin egen situation (precis som vuxna). Det är ganska omöjligt för föräldrarna att läsa barnets tankar. Att lyssna på barnen blir därför viktigt för att kunna stödja och hjälpa barnet och även att kunna förstå varför barnet vill något. När man lyssnat och förstått situationen behöver föräldern besluta sig för något. Det kan vara en kompromiss mellan barnets vilja och förälderns vilja. Det kan också vara barnets vilja. Men förstås ibland även förälderns vilja.

I just denna situation förstår jag inte problemet med att ta chansen att ge barnet egentid med pappan och kalla det "firande", och därmed gå på barnets vilja, för att sedan ha den stora festen senare.

"Det är något man gör i vardagen, inget som styrs till en gång per år."
Ja, precis. Och om du gör det i vardagen, varför inte även göra likadant när det gäller födelsedagar, eller andra situationer där du har chansen att visa barnet kärlek?
"Behöver ena barnet uppmärksamhet så får den det, men nästa gång får den stå tillbaks för någon annan."
Låter tråkigt om barnet vill ha uppmärksamhet av en förälder men nekas detta. Iaf om barnet uttrycker starka behov av kärlek som det inte får tillgodosett.
"Hos oss är inte födelsedagar något extra, det är mer ett konstaterande typ jaha.
Barnen får presenter, men vi vuxna firar inte oss själva."
Hos oss firar vi vuxna inte heller födelsedagar jättemycket. Men när det gäller barnen är det en bra chans att visa dem kärlek och omtanke, tycker jag! Deras födelsedag firar man som ett sätt att visa att de är viktiga och betydelsefulla för en. Men det är inte ett överflöd av presenter utan ett överflöd av kärlek som vi siktar mot.

"Så jag förstår inte alls det här tjafset bland tanterna att barnet ska firas när det själv bestämmer att det vill."
Tanter är ett nedsättande ord. Vilka personer är det du syftar på?

 "Det är faktiskt de vuxna, främst pappan som anordnar firandet som bestämmer när, var, hur."

Ehh.... är det alltså i din värld självklart att det är pappan som anordnar firande och bestämmer? 

"Jag får mer intrycket av att barnet vill ha sina presenter så fort som möjligt, därav att det räcker med att pappan firar hen."

Det kan vara så, men det kan också vara så att detta är ett uttryck för barnet att få ensamtid med pappan. Omöjligt att säga utifrån den information som har kommit fram. 

Finns inget så fanatiskt som alla de som driver myten om "curling-föräldrar" trots att det inte har stöd i forskningen eller ens i logiskt tänkande.

Självklart ska det andra bonus-barnets åsikter tas hänsyn till när hen har födelsedag. 

"De som går igång direkt och skyller på ts, och tycker så himla synd om barnet som ju baaaara önskar sig en dag med pappan."
Okej, så du menar de som tycker det är osunt med en förälder som kör över barnets vilja och riskerar att förstöra något som kunde bli två fina födelsedagsfiranden?
"Att barnet troligen bara vill ha sina presenter fortast möjligt finns inte i deras värld."
Finns det i din värld, att barnet kanske hade ett behov av ensamtid med sin pappa, t.ex. för att känna närhet, kärlek och gemenskap som bara hans förälder kan ge i och med den starka anknytning som finns mellan förälder och barn?
Det är hans barn därför har han sista ordet och ordnar med firandet. Han har dessutom sagt sitt och bestämt hur det ska bli.
Juridiskt har han rätt att bestämma. Men det säger inget om vilket handlingsmönster som gagnar barnet bäst. Att köra över ett barns vilja, utan att ens undersöka varför barnet har den viljan (om vi tex antar att pappan har gjort så), tycker jag tyder på en låg emotionell intelligens. Är det ett enstaka misstag sätter det säkert inga spår i barnets utveckling. Är det ett återkommande mönster, får det säkert konsekvenser hos barnet och dess relation till fadern.

Oj, vad lite du vinner på att kalla andra för nedsättande benämningar. Håller du inte med om deras åsikter, så argumentera emot dem. Använder de personangrepp, så säg då att du inte tycker att de argumenterar sakligt.

Vi har utifrån vad du säger två olika frågeställningar. Den ena handlar då om hur familjebildning med bonusbarn ska gå till. Den andra är huruvida man ska tillgodose barns önskningar om födelsedagsfirande eller ej.

För mig så handlar TS svar om födelsedagsfirande i en godtycklig familj. Om det är bonusbarn eller ej, har ingen betydelse för min åsikt. Hur man ska integrera bonusbarn i en familj är en väldigt komplex fråga som man kanske kan starta en ny tråd för att diskutera om man har lust.