Inlägg från: Påven Johanna II |Visa alla inlägg
  • Påven Johanna II

    Fira födelsedag med bara pappan?

    Anonym (Undrar) skrev 2017-10-14 14:06:28 följande:

    Min sambos barn är inte hos oss på själva födelsedagen och därför har hen bett min sambo att fira med hen ett par dagar innan. Men då är inte mitt barn hos oss och vi vill förstås att hela familjen ska vara samlad när vi firar sambons barn. Därför har vi föreslagit att fira barnet vid ett senare tillfälle men barnet blev besviket och tycker själv att det räcker att fira med bara pappa. Gör vi fel som vill att hela familjen ska vara samlad?


    Ja, om barnet blev besviket och önskade ha det på något annat sätt så gör ni i mitt tycke fel. 

    Anonym (Eva) har ett bra förslag. 
  • Påven Johanna II
    Anonym (Undrar) skrev 2017-10-14 14:43:40 följande:
    Men vi kommer ju att fira barnet. Bara inte exakt på den dagen hen önskar.
    Och heller inte på det sätt barnet önskar. 

    Själv sträcker jag mig mycket långt för att tillmötesgå födelsedagsönskningar. Jag tycker verkligen inte att det är meningsfullt att göra poäng av och driva en önskad familjesammanhållning en sådan dag. Att däremot fira som barnet vill men sedan också ha ett firande eller en födelsedagsfika som alla kan vara med på, tycker jag är helt okej och främjande för gruppdynamiken.
  • Påven Johanna II
    Anonym (nej) skrev 2017-10-14 14:45:49 följande:
    Det tycker inte jag, hade det varit på barnets födelsedag så hade det varit en annan sak men nu blir det ju en annan dag och då har man inte samma rätt att ställa krav å andra utan då får man ta den dag som andra kan också och i en familj utesluter man inte så pappan vore en riktigt dålig pappa/sambo/bonuspappa om han dansade efter barnets pipa.

    som sagt hade det varit på barnets riktiga födelsedag då hade ts och hennes barn fått rätta sig men eftersom det nu är en helt annan dag så nej, man kan inte ha två olika familjer i en familj. Egentid är en sak men de kan barnet och pappan ha iallafall men att fira någon gör man tillsammans
    Man måste inte vara två familjer i en bara för att ett av barnen önskar fira tillsammans med sin biologiska förälder. Men även om det nu skulle betyda att de är två familjer i en så undrar jag varför det i så fall inte går när det är barnet som önskar ha det så, medan det av många anses självklart när det är styvföräldern som önskar ha det så. 

    Så för dig är det att dansa efter barns pipa om du lagar maten de vill ha och köper någon present de önskar sig till deras födelsedagar? Eller gäller det bara om och när de vill vara bara med sin biologiska förälder en dag? 

    Fira kan man göra på många olika sätt. Jag åkte ensam med ett av mina barn till England och firade henne där. Men du menar kanske att vi inte firade då, eftersom vi inte gjorde det tillsammans med hela familjen? 
    NELJ skrev 2017-10-14 15:05:07 följande:

    Varför inte gå barnet till mötes i detta? Att barnet inte får fira som det önskar för att styvsyskonet ska få vara med känns upplagt för att göda spänningar barnen emellan.

    Jag tror inte man gör bonuslivet lättare genom att försöka forcera fram familjekänsla...


    Precis. Och eftersom styvsyskonet inte är hemma är det ju ett alldeles utmärkt tillfälle att göra det på också. Ts lär väl klara sig själv ett tag, får man förmoda. 
  • Påven Johanna II
    Anonym (Undrar) skrev 2017-10-14 15:30:46 följande:
    Min sambo har varit tydlig från dag ett att jag och mitt barn prioriteras lika högt som hans barn och att han ser oss som en familj. Så det är lika viktigt för honom som för mig.
    Också på hans barns födelsedagsfirande? Det får inte finnas en enda dag om året när någon i nyfamiljen prioriteras högre än någon annan?

    Det var en konstig filur. Han har känt sitt barn hela barnets liv, har han känt dig och ditt barn lika länge eftersom det inte får finnas någon skillnad alls. Hur länge har ni varit tillsammans?
  • Påven Johanna II
    Anonym (Undrar) skrev 2017-10-14 15:43:21 följande:
    Vi har varit tillsammans i två år. Men känt varandra nåt år längre genom jobbet. Men han har resonerat så från när vi blev ihop. Barnet fyller 9 år så det är klart att han har känt barnet längre. Men kärlek handlar väl inte om vem man känt längst? Han älskar så klart sitt barn och är jättefin med hen.
    Nej, inte bara om det. Men det spelar förstås roll, eller borde i alla fall. Och att inte låta barnets önskemål kring sin födelsedag få råda för att man har ett förhållande med någon som själv har barn är också väldigt konstigt. Ditt barn är ju inte där? Vad gör det om hans barn får en dag med sin pappa och att ni sedan firar tillsammans på något sätt? Hur urholkar det den familjekänsla du tydligen eftersträvar?

    Älskar du hans barn lika mycket som du älskar ditt? Får ditt barn inte heller önska sig en födelsedag tillsammans med dig?
  • Påven Johanna II
    Anonym (Undrar) skrev 2017-10-14 15:57:12 följande:
    Det kanske inte har framgått så tydligt men detta att vi firar tillsammans än nästan viktigare för min sambo än för mig. Så det är liksom inte bara jag även om vi var överens om upplägget. Det är viktigt för honom att visa mig att mitt barn är lika mycket värt som hans.
    Det borde vara viktigt för honom att visa sitt barn det också (och detta borde dessutom inte alls handla om det). 

    Du svarade aldrig på mina frågor? Älskar du hans barn lika mycket som du älskar ditt? Får ditt barn inte heller önska sig en födelsedag i ditt sällskap? Är det viktigt för dig att din sambo och hans barn alltid är med så att du visar dem att de är lika mycket värda? Saknar du och din sambo helt andra sätt att visa varandra den saken på?
  • Påven Johanna II
    Anonym (Undrar) skrev 2017-10-14 16:05:33 följande:
    Nej, det gör jag inte även om jag tycker om hen. Vi brukar fira mitt barn på en dag när alla kan inklusive barnets mormor, mostrar, kusiner och min sambos barn. Mitt barn har hittills inte haft önskemål om att bli firad på annat sätt. Är barnet hos oss är det förstås frukost på sängen och så.

    Ja, jag försöker visa att hans barn är lika mycket värd också. Din sista fråga förstår jag nog inte riktigt. Vi visar väl det genom att göra allt så lika som möjligt för barnen så att det blir rättvist.
    Nej, men du borde väl utan vidare kunna sätta dig in i hur du skulle tänka om ditt barn faktiskt önskade sig det, eller?

    Ja, det är bra att vara rättvis, men det är inte eftersträvansvärt in absurdum. I det här fallet är det skulle det till exempel vara rättvist att låta bli att fira ditt barn på det sätt det barnet vill bli firad på sin födelsedag. Det vill säga utan mormor, mostrar, kusiner och så vidare. Kanske bestämma åt ditt barn att det bara ska fira med sitt styvsyskon eller bara med din man. Det är rättvist, men inte särskilt klokt att göra så. 

    Det är väldigt misslyckat från er sida att försöka visa varandra att era barn har lika stort värde genom att missunna dem deras förälder under en födelsedag. 
  • Påven Johanna II
    Anonym (Undrar) skrev 2017-10-14 16:33:48 följande:
    Det är inte på själva födelsedagen ändå.
    Det är inte det viktiga och det har du ju förklarat att det inte är. Det är ändå ett födelsedagsfirande och barnet vill vara med sin pappa. 
  • Påven Johanna II
    Anonym (Eva) skrev 2017-10-14 19:03:38 följande:
    Som sagt, här finns möjligheten att tillgodose bådas önskemål. Pappan skulle kunna välja att göra något med sitt barn den dag hen önskar det OCH ha födelsedagsfirande "som en familj" med TS och hennes barn när de alla är samlade. Då skulle barnet både få fira med pappan och med TS och hennes barn -något som troligen skulle uppskattas stort då få nioåringar nog skulle säga nej till tre firanden.

    Men eftersom pappan anser att hans barn skall vara den mogna som kan acceptera att inte få som hen vill eftersom han anser att hans partner inte klarar av det så lägger han grunden för att hans barn skall ta avstånd från honom och TS. Barnets känslor räknas inte in eftersom TS blir ledsen och kinkig om hon inte får som hon vill och mannen klarar visst inte av att stå emot gnället...
    Fast det står väl ingenstans att det är ts som gnäller? Här verkar det ju snarare vara pappan (och troligen även ts) som helt missförstått hur man visar varandra att man värdesätter varandra. Ts skriver ju att det är främst pappan som driver detta och att han gör det för att visa henne och hennes barn att de är exakt lika viktiga och lika högt prioriterade som det egna barnet. Problemet är att de har fått hela saken om bakfoten, vilket - som vanligt - barnen får lida för. Den här gången pappans barn, en annan gång kanske ts barn. 
  • Påven Johanna II
    Anonym (Eva) skrev 2017-10-14 19:25:06 följande:
    Det står i inlägg #23 att "Det är viktigt för honom att visa mig att mitt barn är lika mycket värt som hans."

    Om TS hade talat om för sin sambo att han gärna fick fira en extragång med sitt barn förutom deras gemensamma firande och att hon inte trodde att hennes barn skulle känna sig mindre värd för det så skulle han kanske kunnat tänka sig att tillmötesgå sitt barns önskemål.

    TS har möjligheten att visa sitt bonusbarn att hon anser att hens känslor och åsikter också är värdefulla men väljer att tyst låta sin man ignorera sitt barns önskemål för att han tror att hennes barn skulle känna sig åsidosatt.
    Jo, det läste jag förstås men det talar ju också för att pappan av någon anledning tror att sådant här agerande krävs av honom. Det kan förstås handla om att ts annars gnäller men det kan ju också vara av de skäl jag nämnde - att han driver det, att han kräver det av sig själv. Som de låter så har de båda en märklig och felaktig uppfattning om vad det där med att tycka att barnen är lika mycket värda måste eller borde innehålla. 

    De förefaller ju vara överens om detta. De tycker båda så som ts beskriver saken. Det är förstås mycket olyckligt men kan ju lika gärna vara pappans fel eller bådas fel som det skulle vara ts fel. 
  • Påven Johanna II
    dfgkjhdskj skrev 2017-10-14 19:22:06 följande:

    Det är inte konstigt att pappan vill att alla i hans familj ska vara inblandade och i hans familj ingår nu också ts hans bonusbarn. Det verkar ju också som en del glömmer att ts barn också är ett bonusbarn eller är det ok att kvinnors bonusbarn blir exkluderade?

    Hade det varit tvärtom med ts barn som hade velat uteslutna ts bonusbarn då hade det varit ett himla gnäll åt det hållet istället.

    FL i ett nötskal alltså. Kanske folk ska sluta läsa orden bio och bonus så slipper man flippa ur och kan se på det mer rationellt.

    Födelsedagar firar man på den dagen barnet fyller år, är barnet hos den andre bioföräldern så firar man naturligtvis när det passar bra för alla i familjen, inte sjutton går vuxna människor helt efter barns önskan oavsett vad det gäller, finns utrymme visst men finns det andra aspekter att ta med i beräkningen så är det ju så.
    Barnet ska bli firat, det är väl bra att pappan och ts vill att barnet är inkluderat i familjen istället för undanskuffad, skillnaden är att pappan och ts inte vill skuffa undan ett annat barn, det barnets känslor har ni ju helt tappat bort som sagt, sorry ts barn du får inte vara med och äta tårta för du är inte en del av familjen..

    Varför skapa ett problem när det inte finns ett, herregud barnet ska firas och få tårta presenter och uppvaktning men ni får det att låta som jordens undergång, nej det är inte hemskt om det sker på en tisdag istället för en onsdag tex.

    Så sluta bli alldeles gråtmilda över något som inte är ett problem. Tänk om pappan hade varit tvungen att jobba ska han säga till jobbet att hans barn vill bara den dagen och då måste han rätta sig efter det.. ja ni hör ju själva hur löjligt det låter.


    För min del är det aldrig aktuellt att skuffa undan barn, men i den här situationen är ts barn inte på plats och om ts barn hade varit på plats hade jag starkt förespråkat att ts och det barnet också gjort något roligt tillsammans. Samt förstås att de senare vid passande tidpunkt även haft ett firande ihop alla fyra, så som Eva och andra i tråden också föreslagit.
  • Påven Johanna II

    Jag och mina barn bodde ensamma i två år innan jag träffade min nuvarande man. Jag och barnen hade byggt upp en tillvaro tillsammans som fungerade alldeles strålande bra med de var helt öppna för att möta min nuvarande barn och hans barn när det blev aktuellt. Det var för övrigt min mans barn också. Men från det till att aldrig mer göra något som vi i vår tidigare konstellation haft för vana att göra ... ja, det var ett mycket långt steg som vi aldrig velat ta. 

    Vi fortsatte att göra en del saker i vår ursprungliga konstellation och så småningom mer och mer i vår nya, men fortfarande gör vi en del saker var för oss. Förstår inte alls varför man ska ge upp det bara för att man bestämmer sig för att leva ihop med någon. 

    Jag tycker inte att det är det minsta märkligt att ungar vill umgås på tu man hand med sina föräldrar utan att förälderns partner och dennes barn alltid ska vara med. 

    Vi alla betraktar oss som en familj ändå. Och dessutom älskar vi varandras ungar. 

  • Påven Johanna II
    Ess skrev 2017-10-15 14:13:26 följande:
    En vuxen som firar brukar själv bjuda in till kalas, sen är det upp till mig och tacka ja eller nej.
    Personligen firar jag inte min födelsedag för jag tycker det är totalt onödigt. Jag förstår heller inte det resonemanget att hela dagen en person/barn fyller år ska vikas åt den personen och dess vilja. Det är en dag som alla andra varken mer eller mindre.

    Dessutom så har pappan i ts bestämt vilken dag barnet ska firas, vill sen inte barnet det så får det väl låta bli att firas alls.
    Det där får Gulag att framstå som en behaglig semesterort.
  • Påven Johanna II
    Ess skrev 2017-10-16 12:24:39 följande:
    Jaha, jag ska genast börja fira födelsedagar som de enorma högtider de är. Jag tror jag ska ta ledigt både veckan före och veckan efter för att verkligen rama in den fantastiska händelsen!
    Trams................
    Tja, om det är trams att uppmärksamma barnens födelsedagar så gör jag mig gärna skyldig till det. 
  • Påven Johanna II
    Ess skrev 2017-10-17 17:47:27 följande:
    Ok, jag ändrar till kärringar.
    Jag syftar på de som hoppar på mig i andra trådar ang att jag inte ser mannens barn som en del av min familj, jag är världens största monster som hatar de så mycket osv.
    I denna tråden så är ts och mannens barn självklart INTE en familj enligt dem. Här vill mannen och troligtvis ts också se sig som en familj, och när de försöker få ihop den så får de på fan utav kärringmaffian här.

    Ja det är nedsättande, och jag menar det som nedsättande också. Ingen gör rätt enligt dem. Eftersom de personer jag syftar på aldrig vågar framträda med sitt nick så är det svårt att hänvisa till exakt vilka de är, du får bläddra i trådarna.
    För min del tycker jag att strävan att se sig själva som en enhet, en familj, är bra om det görs på ett sätt som handlar om att ta hänsyn till och vänta in de barn som förväntas ingå i familjen.

    Vidare är jag inte ett dugg intresserad av att ungar vare sig ska bli uteslutna eller utesluta andra. Här är ts barn inte hemma vid det tillfälle som sambons barn bett om att få vara med sin pappa och därför inte drabbad. Hade barnet varit hemma och önskemålet ändå funnits där tycker jag att man ändå kan gå barnet till mötes genom att ts då i så fall hade gjort något med sitt barn för att sedan låta den nya konstellationen stråla samman i något mer gemensamt firande, fikande, aktivitet. 

    För min del blir det lika tokigt att som vuxen pressa fram en familjesammanhållning som ännu inte infunnit sig som det är att aktivt motverka den när den väl uppstått. Det finns mycket bättre sätt att "få ihop" sin familj än att förneka en unge ett firande med sin pappa för att pappan på det sättet vill visa sin nya vuxna kvinna att hon och hennes barn är lika mycket värda som det egna barnet är. Det är i mina ögon totalt galet att ha den ingången över huvud taget. 

    Och vad kärring beträffar är jag möjligen äldre än du, men knappast så mycket äldre än att jag skulle vara en tant medan du inte är det.
  • Påven Johanna II

    Hur blev firandet då? Eller har det inte varit ännu?

  • Påven Johanna II
    Anonym (Undrar) skrev 2017-11-22 12:32:02 följande:
    Vi löste det så att vi firade en dag tidigare än barnet ville i stället och då kunde vi vara med allihop. :)
    Och vad tyckte födelsedagsbarnet om det då? 
Svar på tråden Fira födelsedag med bara pappan?