Sonen har någon slags autism och kan inte jobba (inte just nu i alla fall). Därför tycker pappan att han måste gå dit och väcka honom så att han inte sover bort dagarna.
Han är inte funktionshindrad! Han är fullt kapabel att bo själv. Han behöver daglig kontakt men det får han av både familj och kompisar. Men han behöver absolut inte ha någon som öppnar dörren, kliver in och skriker att han ska gå upp helt utan anledning.
Ja han har alarm varje dag så han kommer upp. Men pappan vill att han ska gå upp tidigare. Pappan tror att om han inte kommer och ser till att han går upp så ligger han i sängen som ett kolli hela dagen, vilket han självklart inte gör.
Det funkade jättebra när han bodde hemma. Då fick han liksom klara sig själv. Men nu ska pappan helt plötsligt kontrollera honom.
Den här killen funkar precis som alla andra. Han har bara lite svårt med vissa sociala sammanhang.
Nu finns det ju väldigt många olika typer av autism. Den stora anledningen till att han inte klarar av att jobba är ju för att hans pappa hindrar honom. Vilken människa skulle glatt skutta upp om någon klampar in ovälkommet och klappar, skriker och stirrar på varenda morgon? Får man lust att göra något då? Förmodligen inte. Killen är villig att söka jobb eller utbildning, men på grund av pappans beteende mår han skit just nu och har helt tappat lusten.
Anledningen till att han flyttade in i pappans lägenhet var för att få en chans att växa upp och klara sig själv. Men det är pappan som hindrar honom.
Hade du haft samma åsikt om någon av dina föräldrar från och med måndag störtar in där du bor, gapar och skriker och vägrar gå förrän du gjort vad de säger? Och enda sättet att slippa gapandet är att i fortsättningen lyda dem. Men trots det fortsätter de gå in med nyckel i ditt hem för att kolla dig. Eller du anser kanske att det endast är ok att utsätta människor med diagnos för sådant? Det är att förminska sonen och det är trakasserier ! Förstår att pappan endast vill det bästa för sin son men detta är inte rätta vägen att gå.
Att förminska någon och samtidigt begå brott (vilket pappan gör) är aldrig ett bra initiativ. Man får klippa navelsträngen och låta de vuxna barnen sköta sig själva ist
Alla verkar tycka att det inte är bra om killen sover hela dagarna och är vaken på nätterna, men vad spelar det för roll egentligen? Han har väl fortfarande rätt till egen integritet och kan väl själv välja när han vill sova och när han vill stiga upp, diagnos eller inte.
Då sätter man sig ner och pratar med sitt barn och hjälper honom/henne med ett boende där det finns utbildad personal som kan hjälpa vid behov. Att göra som denna pappa är ingen långsiktig lösning, det kommer inte lätta sonens svårigheter, det kränker och det är olagligt.
Men vad angår det hans pappa??? Han är vuxen!