Sonen retad i skolan - hur gör jag?

Vet inte riktigt. Sonen vill helst inte berätta. Men det har hänt minst tre gånger, kanske 4-5. Det jobbiga är att det tycks ha eskalerat, från att "bara" retas till att börja slåss.

Det har hänt tidigare också, och då har skolan som sagt var inte gjort ett särskilt bra jobb, utan det har bara blivit värre när vi informerade dem. Det löste sig då efter ett par år genom att den elev som var drivande slutade på skolan.

Dessutom känns det som om det tidigare varit på en lite "enklare" nivå, när barnen varit yngre. Nu är det mer "utstuderat" och det är flera barn inblandade. Det finns någon slags strategi, där en av dem retar upp sonen så att han blir arg, vilket ger de andra "rätt" att gå in och ge honom stryk...

Problemet är att varken sonen eller jag har den minsta förhoppning om att skolan har förmåga att lösa det här...

Vi är förbjudna att komma till skolan av sonen, eftersom det bara blir mer problem för honom efteråt... Har som tur är en dotter i 6:e klass som är fått bli lite av våra ögon och öron, och som oftast kan ge en hyfsad bild av hur skolsituationen ser ut.

Har kontakt med klassföreståndaren varje vecka, som visserligen oftast kan bekräfta det som hänt, och i efterhand inse att de hanterat situationerna fel,  men som gång på gång gör om samma misstag...

Har också regelbunden kontakt med rektor, som i sin tur vet att hon och skolan skulle bli fällda om vi valde att anmäla. Men det hjälper inte...

Vi har tagit upp tidigare händelser med rektor, utan att det blivit bättre. Snarare tvärt om...
Känns som vi sviker sonen dubbelt, dels genom att berätta när han tvingat oss att lova att inte göra det, och dels genom att berätta för vuxna som svikit honom flera gånger tidigare.
Känner föräldrarna till den pojke som är drivande i det här fallet. Tyvärr är det nog inte lätt att nå fram...
Finns också en förklaring till pojkens agerande som jag kan förstå. Hans föräldrar har nyligen skiljt sig och pappan mår mycket dåligt, samtidigt som mamman flyttat in hos en ny sambo med barn, och den nya sambons barn råkar vara en av vår sons bästa vänner. Det gör att vår son oftast väljer att leka med sin kompis istället för den här pojken som nu dragit igång det här på skolan, och jag kan förstå att han då känner sig lämnad utanför.
Tyvärr har vi sett tidigare att pojkens mamma i sådana här situationer gör sin son till offer, och eldar på hans besvikelse istället för att hjälpa honom att hitta egna vänner. Har försökt att bjuda med honom för att underlätta både för honom och mamman, men det har aldrig blivit riktigt bra. Han tar ut sin osäkerhet i överdrifter, klarar inte av att vara fler än två när de leker, och jobbar hela tiden för att stänga ute vår son eller sitt "nya syskon", vilket kräver att jag som vuxen hela tiden måste vara med och hålla koll och trösta. Brukar sluta med att han blir arg, och tycker att jag har fel som försöker få med alla i leken, och gå hem till mamma och berätta hur elaka alla är och hur jobbigt det är att leka hos oss. Har också sett ett antal konflikter med andra barn och föräldrar, där den här pojken agerat gränslöst eller stängt ute andra barn, men hans mamma har inte visat någon förmåga till annan lösning än att hjälpa honom att stänga ute andra barn/föräldrar och bidra till hans svårigheter.

Frågan är inte om jag ska göra något - utan vad jag ska göra?
Min erfarenhet av anmälningar till skolinspektionen är att det mest har med pappersarbete att göra. Lite konkreta resultat, även om skolan blir fälld. Och det tar tid.. jag behöver lösa det här nu!

Det har vi redan pratat om, men dels ligger närmsta skola långt bort (40 minuter med bil, 1,5 timme med skolskjuts om vi kan få igenom det...), och dels så skulle det vara jättetufft för sonen att komma till en ny skola eftersom han är blyg och har jättesvårt för att knyta nya kontakter, både med barn och vuxna.

Tack för alla svar!
Har gått igenom situationen med min son i morse, och vi har en strategi som vi tror ska fungera. Tror mycket på att hjälpa barnen att hjälpa sig själva i första hand. Som med all mobbing, så blir den ju alltid rätt ointressant om offret inte ser sig själv som offer. Strategin är den att han helt enkelt går därifrån när de börjar. Tar emot att gå iväg ensam, men som tröst har han fått ta med sig en rolig leksak som han kan sätta sig själv med en stund. 
Kommer de efter/börjar om, så ska han bara gå undan igen. Inte svara, och inte visa att han bryr sig. Min erfarenhet är att det bara brukar ta en dag eller två innan de förstått att det inte fungerar att mobbas, om man bara tar tag i problemen i tid.
Hoppas det fungerar, annars är jag överens med sonen om att vi kan kontakta skolan i eftermiddag så får dom ha extra koll i morgon.