Vi som väntar på IVF

Totalt kaos idag. Har gråtit så otroligt mycket. Var hos gyn igen, inget ägg och ingen hinna. Ivf kommer inte på tal, eftersom det inte hjälper med stimulering och jag väger ett kilo för lite. Sa att då klämmer jag i mig tio bullar då, så väger jag mer. Men det hjälper inte. Vi får inte göra spolning och remiss till ivf. I vår kan det bli på tal om jag gått upp två kilo (ett för marginal) och sen går det snabbt - det är inga väntetider, så då kan det bli ivf till september. Jag började såklart storgråta och sa att då är det ju mitt fel - jag väger för lite? Nej för jag äter ju normalt, så det är inte mitt fel. Men inget kommer ske förrän jag gått upp två kilo och hållt den vikten. Men då ÄR det ju mitt fel? Om någon sagt det här till mig för fyra år sedan när jag första gången sökte för utebliven mens hade jag väl lagt på mig tre kilo direkt. Sen har jag väl vägt både tre och fem kilo mer än idag, och inte hade jag någon ägglossning då heller..

jag kan inte sluta gråta, det är mitt fel att jag inte har ägglossning, att vi inte får ivf och att vi inte får barn.

Tack för pepp, är helt knäckt. Har ju gått i fyra år och ingen har tidigare reagerat så på vikten... det är tydligen en tvärhård gräns för ivf på BMI 19, men jag har 18,6. Att jag smäller i mig tio bullar hjälper inte, det ska vara långsiktigt. Så först i vår om jag håller en högre vikt.

Såhär ser vi ut i min familj, så jag vet inte hur mycket jag kan gå upp hälsosamt, inga tips fick jag - men bullar va fel... det blev sånt fokus på vikten, känns skitjobbigt. Och framför allt känns det som mitt fel... allt slit är ett kilos fel... mitt fel... blä!