Vi som har plussat efter IVF hösten 2017

Hej! Har följt den här tråden sen den skapades och har även läst "vi som börjar med ivf hösten 2017" under flera månader. Nu först är jag redo att börja bidra själv. 

Började med IVF i nov/dec förra året. Första försöket fick jag ett insatt men inget till frysen. Andra sprutomgången fick jag ett insatt och en blasto till frysen men inget fäste. På grund av klinikens öppettider och dålig tajming med min mens tog de två omgångarna hela våren. Hann ej påbörja den tredje sprutomgången innan sommaren (kliniken var stängd hela sommaren) vilket jag tyckte kändes oerhört jobbigt då men som nu i efterhand känns bra. Körde igång igen i slutet på augusti med sprutor och sommarledigheten måste ha haft god inverkan på mig för den lilla 3-dagars jag fick tillbaka är fortfarande kvar där inne och till på köpet fick vi hela 4 embryon till frysen. Wow! Trodde verkligen inte mina ögon när jag tog testet. Första gången någonsin jag är gravid nu. Vi har försökt i nästan precis 3 år och varje månad har varit ett värre nederlag än den tidigare. Har väl aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv som under de senaste åren på grund av detta. Ja, ni vet ju precis vad jag menar. 

Var på ultraljud förra veckan i 8+2 och såg ett hjärta som tickade. Hade inte vågat ta ut någonting i förskott så det var så mycket spänning som släppte där och då att lyckotårarna aldrig ville sluta rulla. Nu i vecka 10 (9+2) och jag vågar väl inte slappna av helt riktigt än men fan vad underbart att ha fått komma så här långt ändå efter allt slit. 

Verkligen ett stort grattis till alla här i tråden! Hoppas vi får följas åt hela vägen till maj/juni. 

Håller så många tummar för er alla här inne. Jag var på MVC i veckan och min barnmorska är strålande på att försöka få mig att tänka positivt istället för att gå runt och vara orolig. I grunden vågar jag fortfarande inte tro att det här kommer att funka fast jag är i vecka 11 och har alla symptom och inte haft en enda blödning. Men efter ett besök hos henne blev jag riktigt peppad och vågar släppa lite, lite på sargen. Har berättat om graviditeten för några fler men helt officielll blir jag nog först efter VUL om ca 2 veckor. 

Tröttheten man känner är ju avgrundsdjup. Får ibland kämpa för att ta mig igenom jobbdagen men det brukar lyckas. Dock är man då oftast totalknockad på kvällen när man kommer hem. I veckan somnade jag på soffan vid kl.20 och sov till min sambo väckte mig 23.30. Kämpade då för att hålla mig vaken en stund för att inte riskera att vakna för dagen redan vid 4-tiden sen... Orkar inte gå på stan efter jobbet eller hitta på något eller ens sätta på en maskin tvätt. Energin räcker precis bara till att ligga på soffan och vila. Längtar verkligen efter en energiboost så man får känna sig mänsklig igen. 

Åh, det där med nerv i kläm i rumpan som strålar ner i benet hade jag också för några veckor sen. Höll på att bli tokig och började nästan gråta av smärta när jag redan var trött i kroppen och var tvungen att gå när varje steg blev en smärtexplosion. Det satt i, till och från, i några veckor sen helt plötsligt försvann det igen tack och lov. En varm vetekudde lindrade något samt att jag försökte massera och trycka på den ömma punkten. Hoppas det håller sig på avstånd och inte kommer tillbaka. 

Vilka delar av landet befinner ni er alla i förresten? Fler som huserar i Stockholm?

Stort grattis till alla nya plussare!

Jag har inte heller skrivit här inne på länge men läst när jag haft tid. Nube får gärna lägga till mig i listan också: 27 maj. Gick in i vecka 18 (17+0) i dag. Lite jobbigt med de här "spökveckorna", längtar verkligen till man kan börja känna att det är nån där inne. Magen har växt otroligt mycket så nu kan ingen undgå att se att jag är gravid. Den enda som fortfarande nojjar är jag själv. Ska på RUL i mellandagarna så om allt ser fint ut då tänkte jag gå ut med nyheten officiellt på Facebook/Instagram efter det. (Det MÅSTE se fint ut för sambon och jag åker utomlands en vecka dagen efter...!)

Vi gjorde KUB för en månad sedan och det var fantastiskt att se fostret där på skärmen och ett litet hjärta som tickade. Dock hamnade vi i sannolikhetsgruppen för Downs syndrom (1/150) och de två veckorna som följde innan vi fick resultat på NIPT hann man tänka mycket. Självklart var abort aldrig något alternativ i mitt huvud men man hann tänka mycket på hur framtiden skulle kunna se ut för barnet och hur stark man måste vara som förälder för att kämpa i motvind med omvärldens fördomar och trångsynthet. NIPT visade att fosterprovet var normalt tillslut och jag klickade även vidare för att få se kön. Är alldeles för nyfiken för att inte vilja veta. 

I samma veva som KUB fick jag ryggskott en dag på jobbet och kunde knappt röra mig på två dagar. Fick på grund av det äntligen tummen ur att höra av mig till en naprapat för att få tips på träningsövningar att göra hemma för att stärka ryggen under graviditeten. Dels för att slippa ryggskott igen och för att stärka upp allt när magen växer.

Såg att det var någon mer som hade haft problem med huvudvärk. För ca 2 veckor sedan hade jag fruktansvärd huvudvärk i två dygn. Sån som gör en helt utslagen. Alvedon hjälpte inte alls. Tänkte inte på att det kunde vara migrän eftersom jag aldrig fick synbortfall men enligt MVC-läkaren så var det det. Fick citodon utskrivet ifall det händer igen. Har bara tagit citodon efter mina ägguttag på kliniken och det är riktigt good shit. Så gå till er MVC och kolla upp om ni får ordentlig huvudvärk. Fick läkartid kvällstid samma dag som jag ringde dem. Mycket smidigare än att gå till en husläkare - och helt gratis. 

Har tagit influensavaccin också eftersom vi tillhör riskgruppen och jag har ett sådant jobb som utsätter mig än mer för just sjukdomsepidemier så nu hoppas jag verkligen att jag slipper influensan. Räcker med att jag är livrädd för att åka på kräksjuka mitt i julstöket... 

I övrigt mår jag bra och det är underbart att slippa illamående. Är fortfarande kvällstrött men kroppen behöver inte lika mycket sömn längre så vaknar skittidigt istället. Kroppen tycker väl att det är lika bra att vänja sig redan nu med tidiga morgnar. 

PS. Helt sjukt att tänka på att jag bara ska jobba i 3 månader till. Min kollega som ligger 10 veckor framför mig i sin graviditet fick godkänt från Försäkringskassan till graviditetspenning alla 60 dagarna så jag räknar med att jag också får det när det blir dags. 

Hej! Har inte varit så aktiv här men skrev några gånger för flera månader sen och finns med på bf-listan. Blev nyfiken att se hur det har gått för er alla så kikade in. Stort massivt grattis till alla som har fått ut sina guldklimpar!

Jag hade bf i måndags så går på övertid nu. Så tråkigt att bara vänta och vänta. Har inte haft några förkänningar alls men idag har jag lite molande i magen. Hoppas att det är ett tecken på att det drar igång snart. Annars har jag TUL 5/6 och lottas då också i studien. 

Lycka till alla! 

Ingen bebis här heller än. 8 dagar över tiden. 41+0. Blir tokig på denna väntan. Har fått lite molande mensvärkskänsla när jag varit igång och gått mycket vid ett par tillfällen men det klingar alltid av när jag vilar. Annars inga tecken. 

Var på ultraljud idag och allt såg bra ut. Deltar i studien men lottades att hamna i den sena gruppen så blir igångsatt tidigast nästa vecka om inget händer av sig självt. 

Fick däremot ett recept på en "förlossningsdrink" av BM igår som tydligen har hjälpt många som jag tänkte testa ikväll. Innehåller aprikospuré, champagne, ricinolja och mandelmjöl. Har ni hört talas om den? Känner ni någon som testat? 

Tänkte att det skulle bli så fint med födelsedag 6 juni när alla flaggar och är lediga. :) 

Ja, hade hoppats bli igångsatt den här veckan. Är gruvligt trött på den här övertiden och allt har stått klart här hemma i veckor redan. Men mest är jag ju så klart supernyfiken på vem hon är och vill lära känna henne genast. :)

Lovar att berätta om drinken. Har finhackat aprikoser och ska puréa dem nu och blanda allt. Spännande. Om inte annat lär den sätta sprätt på tarmarna. Haha. 

Ingen flaggbebis här heller. Hade dock rejält med "mensvärk" längst ner i magen och i ryggen under flera timmar i natt men det klingade av under dagen sen. Typiskt. Ville verkligen tro att den där drinken skulle få igång allt...

Också varit extremt trött idag. Jag har varit hemma med gravidpenning sen i påskas och har försökt ha minst en aktivitet om dagen men nu den här veckan har jag varit alldeles för trött för att göra mer än typ läsa, titta på serier och lösa korsord. :) Man ska ju vila på slutet men tror att min trötthet mer beror på att nattsömnen blir störd. Vaknar (och behöver oftast kissa) ungefär en gång i timmen... 

Blev tipsad om hinnsvepning idag av bekanta när jag beklagade mig på Facebook. Hade inte hört talas om det innan. Imorrn är jag 41+3 så ska ringa till förlossningen då och boka in tid för igångsättning. Värt att fråga om man kan få komma in tidigare och testa den där svepningen men det kan ju vara samma för mig att det inte funkar än. Försöker ha pepptalks med magen men hon har redan fattat att man inte lyssnar på sin mamma... ;) 

12 dagar över tiden idag...

Ringde förlossningen igår och ska ringa tillbaka på måndag för att få en mer specifik tid att åka in för igångsättning. Hoppas att inte hela världen föder barn på måndag så jag får komma dit redan på förmiddagen. 

Frågade om hinnsvepning och de brukade inte göra det där men att jag kunde fråga min bm på mvc. Gjorde det och hon svarade att det inte alltid hjälper vid första barnet utan mest bara gör ont. 

Har sedan i eftermiddags haft ett enormt tryck ner mot underlivet så fort jag går och rör på mig så hoppas att det beror på att bebisen börjar göra sig redo. Håll tummarna! 

Hur går det för er andra? 

Vad spännande att ni börjat få värkar nu! Jag ska få bli igångsatt i morgon så får vi se hur många dygn det kan tänkas ta. Beror ju på hur redo kroppen känns och vilken metod de kan använda sig av om det drar ut på tiden eller går snabbt. 

Lycka till alla!! 

Åh stort grattis till er alla!

Vår tjej kom fyra timmar in på 13 juni (42+1) efter igångsättning dagen innan. Hon är så fin. Sover mycket och käkar mycket (lite mer aktiv på natten...) och är bara så himla självklar. Var på återbesök på BB idag (som hon sov sig igenom) och allt såg fint ut och amningen verkar fungera så hon får i sig det hon behöver. Skönt. 

Förlossningen är en historia för sig själv. Det gick rätt snabbt när värkarna väl började göra ont. Fick lustgas som jag andades in men det visade sig lagom till krystvärkarna att lustgasen var felkopplad i just mitt rum så den hade ju inte gett nån egentlig effekt fram till dess... Bara profylaxandning. Jag fattade inte att det skulle kännas annorlunda. När jag sen hade så ont att jag bad om epiduralen såg de att jag redan var öppen 10 cm. Hann bara få testdosen innan krystvärkarna sattes igång och sen var det försent för den riktiga dosen. TUR att lustgasen började funka då annars hade det blivit en förlossning helt utan smärtlindring. Men ut kom hon och vilken fantastisk upplevelse det var trots all smärta och diverse bristningar. Personalen var fantastiska också. 

Härligt att befinna sig i bebisbubblan. Äntligen!!!