Va kul o läsa era historier hur det går!
Vi har kämpar länge är 30 plus.. bim imorgon men är nog skengravid :/ Har tidigare känt mig gravid men ack så fel jag har haft.. :) Denna gång har jag dock haft riktigt ömma bröstvårtor sedan ägglossning. Helt sjukt.. Känner både att mensen är på g en samtidigt inte. Har ett barn sedan innan men hon är så stor så jag kommer knappt ihåg.. Åh så jobbigt. Hur tar ni er förbi neg svar gång på gång?
Hej! Jag är 32 och försöker med med andra barnet. Min dotter är snart 6 år. Har försökt nu i 7-8 månader. Alltid lika tufft när mensen kommer. För mig hjälper det att inte hålla på att testa innan bim. Ställa in mig på negativt. Det hjälper i alla fall lite grann... Annars är mensens första och andra dag rätt mörk och sen kommer jag på fötter igen och blickar framåt. Njuter av att jag får dricka vin och äta vad jag vill i en månad till ;)
Jo, jag känner mig väldigt nere idag. Misslyckadrs idag igen på 7e försöket med första barnet. Tar sig aldrig. Blir lite deppig å orolig. Mina syrror har det tagit sig på direkt. Å känns som att vänner bara "plopp" blir gravida. Börjar bli orolig att något är fel. Jag har varit gravid tidigare av misstag i tonåren och gjorde abort. Börjar bli orolig att min sambo inte kan få barn. Då hamnar jag lite i en kris känner jag. Han vill ha barn på naturligt sätt eller inte alls är hans inställning nu. Inga hormoner, donatorer, adoption eller något kan han tänka sig. Han tycker att "då är det inte meningen å då gör vi annat i livet". Medan min längtan att bli gravid å bli mamma är så stor. Har känt mig redo i flera år å vet att jag skulle bli en jävligt bra mamma. Ja, det vet jag faktiskt haha.. Och blir så less på alla som säger "slappna av, det kommer". Jag är inte stressad över detta än. Blir bara lite låg just när mensen kommer å sen lever jag på som vanligt. Äter nyttigt å tar lite tillskott, utöver det ingen större tankeverksamhet vad gäller verkstad. Tar tempen varje morgon som alltid så vet att jag haft ägglossning. Aja, lite gnäll från mig hihi.. kram och lycka till <3
Vad skönt med någon som känner igen sig <3 Sjukt jobbigt. När det väl finns hjälpmedel, varför inte använda sig av det? Hos mig är längtan så stor att om han inte vill gå vidare kanske jag drar till Danmark å skaffar barn själv. Vilket skulle innebära en stor sorg då jag vill leva med honom. Men tror att jag skulle ångra mig om jag inte lyssnade på barnlängtan då det dinns ett så att säga bäst före datum vad gäller den chansen. Hur tänker du ang det? Vad vill du göra?
Nej, det är ett svårt beslut verkligen. Har oxå så svårt att förstå det. Kanske att de inte är lika stressade. Eftersom de kan få barn när de är betydligt äldre än vi kan. För oss är det liksom nu som gäller. Å då vill man ju verkligen som du säger ge allt. Att när mensen kommer så har man iaf inte "slösat" den ägglossningen så att säga ;) hihi. . Jo jag kan tänka mig att ha barn själv om han inte vill testa allt så att säga.. tror jag skulle ångra mig sjukt mycket annars. Men vi får se vad som händer. Snart kanske det är vår tur ;)
Hörrni. Jag har bestämt mig för att lämna denna tråden nu. Det har ju varit en liten resa för oss som hängt med från början men alla ni ursprungliga är ju gravida nu och jag känner mig rätt ensam på nåt sätt. Glädjs så med er men det känns just nu lite jobbigt att hänga här med diverse graviduppdateringar.
Jag överväger även att avsluta bebisverkstan snart. Jag känner att jag börja nå botten av vad jag orkar med och eftersom sambon inte heller är den mest peppiga på barnfronten så är det ett tungt lass som jag mycket drar runt på själv i tystnad. Jag är rädd för att bli deprimerad. Detta tär något enormt på mig. Jag ska ge det några försök till men blir det inte plus innan årets slut så ser jag mig besegrad och får försöka hitta ro i att njuta av livet så som det är, med en fin man och en underbar dotter.
Ni som försöker få till era plus, lycka till!!
Saima: jag är så glad för att du har ditt frö i magen nu. Lycka till med allt!
Lycka till ni andra också, kram på er!