Nu är Oktoberbarnen 2017 här

När bekanta frågar om J fått tänder, kryper osv brukar jag för det mesta svara att han tack och lov inte gör det och att det gärna får dröja lite till

Ni som planerat att vara hemma till januari nästa år, tänker ni förskolestart då eller kommer papporna att vara hemma? Efter alla sjukdomar den här vintern är jag inte sugen på att skola in i januari, men funderar på hur det blir med plats om vi skulle vänta till våren och hur vi får ihop det med fp-dagar om vi väntar till hösten.

Med de stora barnen delade vi lika på föräldraledigheten, men J var en oplanerad bonus så mannen kommer inte att ta mer än de 90 reserverade dagarna. Vi får inte heller ihop det på annat sätt Ska tänka vidare på det där med förskolestart. Mellanbarnet (som är född i september) började i maj, men då hade vi syskonförtur. Nu blir det ju ändå inga lediga platser till vårterminen, men börjar man senare hamnar man väl sist i kön... Jag vill gärna ha dagar kvar för att kunna förlänga sommarsemestern framöver också.

Idag har J börjat med ett nytt ljud när han är missnöjd över något. Undrar om det är kulmen på utvecklingsfasen för det har varit ett fasligt pipande... Han gråter inte utan det är mer som ett gnälligt pipljud som han tar till t ex vid blöjbyte eller påklädning om jag inte distraherar honom med något annat.

Låtsasskratt låter bättre än J:s gnälliga morr. Syrrorna gör allt för att roa honom så fort han sätter igång, men idag har han varit på bättre humör.

J vaknar också ofta vid sex (men just nu sover han inget vidare på natten heller, hoppas det vänder snart).

Vilken fart på Charlie!

Mellansystern har berättat att hon känt sig lite bortglömd på sistone. Inte så lätt att gå från yngst till mittemellan när man är sju. Har era storasyskon reagerat på något sätt?

Ja, jag har tänkt att jag är mer med barnen nu än innan J kom eftersom jag jobbade då, men måste förstås tänka lite extra på mittenbarnet nu. Och vilken härlig bild erijon! Amningskudden är bra till mycket.

Kände Ilse igen sig hemma efter så lång tid borta?

Som tur är kommer Charlie vara fem månader större till hösten (om han börjar vid 12 mån) och det kommer att hända massor. Men det är jobbigt ändå! Jag förtränger och tänker att det är länge kvar. Men ibland känns det som att något är fel när man ska lämna så små pluttar. Har ni enats om vem som ska ha barnen när? Jag antar att det inte löst sig med nytt boende än för Charlies pappa?

Bra med en påminnelse Musetti! När jag var au pair hade min 17-åriga kompis hand om en 2 månader gammal bebis. Då insåg jag inte hur jobbigt det måste ha varit för mamman...

J och jag är i sthlm och hälsar på. Lyxigt att bara ha bebis att tänka på. Han är förkyld igen, men på strålande humör

Men oj så jobbigt FiaW! Även om det är fantastiskt att det går att få så bra hjälp låter det kämpigt. Och att inte få ge mat, det går ju emot alla instinkter.

Vi kommer inte heller att döpa. Det får barnen ta beslut om själva när de blir äldre isf.

Min mens har inte kommit tillbaka än erijon. Och tydligen har jag förträngt hur det känns med både mens och ägglossning...

Kul att läsa vad alla bebisar pysslar med och känna igen sig i! J leker också tittut med filtar och handdukar nu. Han har haft lite extra närhetsbehov i några dagar nu också, men är inte blyg alls ännu.

En vanlig dag (just nu!) vaknar J runt 6.30 och äter gröt med resten av familjen runt kl 7. Han somnar igen runt 8.30. Ammar fritt under fm och får lagad lunch när det passar hans sovtider/min mattid/vad vi gör. Han orkar bara vara vaken runt 2 h i sträck. Sovpassen är mellan 40 min och 2 h. (Olika när på dagen han sover länge.) Ammar fritt fram till middagen som han äter med oss andra. Sista sovpasset innan kvällen vaknar han vid 16-17 och somnar för natten runt 19.30. J somnar oavsett vad vi gör om han är trött, så han får mest hänga med