Nu är Oktoberbarnen 2017 här

Hej alla . Nu hoppar jag också in här efter att landat lite med bebis . De är så mysigt och kunde inte tro man kunde känna så här för en annan människa :)

Kejsarsnittet gör ont men är inte så konstigt då han är bara 5 dygn :)

Men en fråga .. min bröstmjölk har inte helt kommit igång , har börjat men de räcker inte riktigt till honom och vi får köra ersättningsmjölk pågrund av att han gått ner mer än 10% av sin kroppsvikt så nu idag är andra besöket hos BVC .

Inatt har han skrikit non stop från 23.00-06.30 då vi tillslut lyckades få han att somna , han både spydde och sket som bara den och pruttade .. samtidigt ville han ha mat å kan ju inte låta honom svälta så var ju bara ge mat . Nån som varit med om detta ? För sen är han helt normal och sover jätte mycket .

Dom vill ju vi väcker han var 3 timme max för att äta , samtidigt så säger alla runt omkring mig att man väcker inte en bebis som sover ... vissa dagar om vi inte väcker honom kan han sova 8 timmar i sträck utan att äta . Man är så kluven med allt och allt är så nytt.

Vad rekommenderar ni för termometer ? Vi håller på att handla hem sånna saker nu så de finns .

Min lilla lilla klutt har sådana diareer. Även jag, extrema. Knappt gått ur soffan på dagar.

Jag blir orolig över honom. Han äter massor och kissar, verkar som vanligt än så länge. Men hans diareer har sedan igår tilltagit i mängd och hur ofta de kommer.
Jag äter ju antibiotika och därför jag fått detta, och även Edvin. Vilken skit!

Ringt BB (eftersom jag fick antibiotika därifrån iochmed bakterier i såren i brösten.) och sagt att jag är orolig för clostridium bakterien. Råkade läsa på folkhölsomyndigheten att dödligheten vid clostridium är ungefär 20%. Även jobbat på kirurgavdelningen i två år för något år sedan, vilket jag nämnde nu i telefon för att dem skulle förstå att jag vet vad det är. Nu är jag livrädd.. har typ alla symtom för det! Och vad är behandlingen för det? Jo, antibiotika! :(

Ska helvetet för mig/oss aldrig ta slut? Det känns som en stor ond cirkel bara..

Vart iväg på Coop idag med Lova.

Hon gallskrek igenom hela affären.

Alla tittade, men vad skulle jag göra liksom...

Sätta mig vid kyldisken och amma framför allas dömande blickar

....

Nä tack.

Jag tog det jag skulle och höll emot panik känslorna.

Jag var ju tvungen att handla liksom.

Sen satte jag bara vagn och påsar utanför bilen , hoppade in och gav bröstet i baksätet.

Så visade sig att hon var mer bajsig än hungrig och sen blev hon världens lugnaste goaste bebis igen.

Men tror folk på riktigt att jag gått där i affären med min lilla gallskrikande bebis om jag inte behövt.

Hoppar in här.

Vi fick vår tredje flicka 17/10. Frisk och kry kom hon ut efter en problemfri förlossning. Helammas ännu.

Vi ska snart ha våra andra barn 20 tim i veckan på förskolan med en ledig dag. Ni som har äldre barn har ni fått in bra rutiner?

Vill påminna om att om man är sjuk som FL ska man själv göra sjukanmälan till Försäkringskassan inom sju dagar (man får inte för den sjukanmälan ) då kan ens partner vabba.

Vi har halkat ur de små rutiner vi hade hunnit få på nätterna. Tidigare sov han 2-3 timmar i stöten och åt där emellan vilket gjorde att jag fick lite sömn också. Nu piper han så fort jag försöker lägga ner honom i sängen. Hur gör ni? Jag ger honom ett bröst, rapar honom, ger honom andra bröstet och försöker sen smyga ner honom i sängen, men så fort jag rör mig för att flytta honom vaknar han. Sen kommer han inte till ro utan det slutar med att jag får ta upp honom och amma mer och så går det runt så nästan hela natten. När han sen ligger vid bröstet så blir det en hel del hackande och gnällande, tror det kan va magen som spökar. Sen somnade han såklart som en liten gris igår på dagen eftersom han var så trött.

Har ni nåt bra tips för att få de små till ro efter amning på natten?

Jag provade att liggamma för första gången i natt och utöver att jag inte kunde sova pga att jag var livrädd att kväva honom så tycker jag det är svårt att veta hur mycket han får i sig.

Kan det va nån utvecklingsfas? Skulle vilja hitta bra info om när och hur de olika faserna ser ut.

Nu har jag provat att liggamma och låta honom sova bredvid mig några nätter och vi sover definitivt fler timmar, han verkar känna sig mycket lugnare och tryggare, men det känns också som att han äter mindre och jag tycker inte det känns som att han tar igen det på dagen.

Nu funderar jag på hur vi ska få honom att sova i sin egen säng då han blir ledsen om han inte får va nära mig. Han vaknar så fort jag flyttar honom.

Jag känner igen det där erijon. Lillen älskar att åka bil och vagn och sover jättegott när vi är iväg på nåt, gärna tre timmar i sträck. Är vi hemma äter han oftare och är lite mer gnällig.

Pumpar ni nåt? Jag tänker att jag kanske behöver börja med det snart så att det finns lite att ta av om jag behöver vara borta en stund. Hur gör ni i så fall? Pumpar ni vid samma tillfälle varje dag? Ökar mjölkproduktionen mycket av det?

Ganska säker att jag fått mjölkstockning!

Känner en hel mjölkgång uppifrån bröstkorgen ner till bröstvårtan som är hård (blir mjukare vid amning men inte så som när

Bröstet töms), det ömmar och jag tror det är rodnat. Svårt att veta då jag duschat varmt, masserat, försökt pumpa, ammat där och dragit med fingertopparna i gångarnas riktning osv. Kom igår helt plötsligt vid lunch. Igårkväll vid 21.30 typ upptäckte jag förhöjd temp : 37,7, senare 38,4. Tog diklofenak och alvedon på kvällen. Gått bra under natten. Bättre idag rent smärtmässigt och det knöliga är lite mjukare men 38,6 i temp i morse. Då brukar man ju ha lägst temp. Tagit alvedon och diklofenak igen, måste ju överleva. Gör inte särskilt ont att amma, så det kan jag göra på det bröstet. Men Edvin vill ju typ bara äta var tredje tomme och det andra bröstet blir ju också stenhårt pga tiden då han dragit igång en galen produktion..

Ha apotekets billigaste pump, ett sådant där rör bara. Så det funkar knappt. Får ut typ 20-30 ml MAX! Hjälper liksom inte :(

Vad kan/ska jag göra? LitenBlomma; hade inte du det? Vad gjorde du? När ska man kontakta vården?

Hej! Skulle gärna vilja höra vad ni hade gjort i min situation..

Sixten är nu 7 veckor och en riktigt stor kille, 6.5 kilo. Han äter ofta men bara ett par gånger på natten.

Mitt problem är att han inte kan somna in eller sova själv både på dagen och natten. Han avskyr att ligga själv och gör det max i 5 minuter innan han börjar skrika så jag får ta upp honom och gå runt med honom alternativt sitta ner och vagga honom med napp. Han spottar alltid ut nappen när han ligger själv och ingen stoppar in den igen. Han märker aldrig att han blir trött utan ger inga tecken och börjar gallskrika. Har insett nu att han alltså inte har ont i magen utan bara är trött.

Jag börjat bli trött i armarna och psykiskt trött av att ha honom på mig hela hela tiden. Har testat ergobaby men den gillade han inte och den var så svår att få på själv.. mamma hävdar att han är "bortskämd" att jag bär honom hela tiden. Men om jag inte gör det så skriker han ju och det kan jag ju inte låta honom göra. Ibland kan jag lägga ifrån mig honom när han somnar och kommit in i djupsömnen men inte alltid utan då vaknar han och tar tid att får honom att somna om så jag brukar inte chansa utan får glatt sitta i soffan tills han vaknar.

Kan era bebisar sova själva? Har mamma rätt att han är bortskämd? Borde jag vänja av honom från att sova på och med mig?

Hade helt glömt att randen kan vara kvar så länge. Bra att veta. Och usch för att få tillbaka mensen. Har nästan förträngt att den kan komma nu snart...

Idag blir liten två månader och jag har varit på efterkontroll. Det var ytterligare en ny bm vilket var väldigt trist. Allt såg iaf bra ut, men jag glömde fråga det här med träning och om man t ex får gå på gymmet nu. Känns lite sorgligt att det verkligen är sista gången på mvc nu. Undrar om jag någonsin kommer att känna mig färdig med barn, graviditet och förlossningar. Avundas de som känner det. Min hjärna är ju helt klar med att det inte ska bli fler barn (det här var ju en oplanerad bonus), men min kropp är inte överens. Hur känner ni?