Jag håller med dig helt och hållet. Älskar min man men har svårt att tänka mig att jag skulle kunna matcha honom på alla plan. Varför inte låta honom hitta sina egna vägar för att få det han vill / saknar / behöver?
Nä jag vill inte begränsa den jag älskar. Och vill inte heller själv begränsas.
Frihet framför begränsning.
Du är inte ensam.
Jag började introducera mina tankar för min fru för ett par år sedan. Hon har haft svårt med hela tanken men för mig har det blivit mer och mer klart att jag känner så.
Hon sa en gång efter en fest på jobbet att en kollega stött på henne och jag ville låta henne uppleva att hon är attraktiv och hur pirret kändes igen. Jag tände på alltihop.
Det gick över förväntan och när jag bad henne sluta eftersom den andra inte visste om vårt spel och han tog mer energi än han gav mig inledde dom en relation bakom min rygg.
Det var hårt när jag uppdagade dom efter ungefär ett år men det intressanta är att jag inte tycker illa om hennes lust för honom och det han fick henne att känna. Det var att bli förd bakom ljuset som tog mig väldigt hårt.
Min fru var inte mogen den leken då eller kanske inte jag heller.
Men ingenting i min grundsyn på detta har ändrats. Och jag vill leva öppet i framtiden. Helst i någon slags trogen polyrelation men ändå känna tilliten och tryggheten med henne.
Tilliten är såklart fortfarande djupt skadad.
Det här är något du kan se som ett exempel på hur det kan gå om man är lite oförsiktig och inte helt drar jämt.
Men som sagt grundtanken är jag fortfarande helt överens om
Min pojkvän har en flickvän till och jag ser kärleken även dem emellan. Det är fint. Jag vill aldrig begränsa någon jag älskar.