Hur ändrar jag vårdnaden?

Nu vet ni inte hela historien. Han har varit sprutnarkoman i 17 år, han ovade att sluta med sprutorna och ritalinet plus all benzo när vi försökte bli med barn, men det höll han inte och smusslade med det. Jag gav honom ett ultimatum och sa att jag flyttar hem till min stad och om han ville fick han komma med så att han kom ifrån sina pundarvänner. Han gick med på det och jag plussade strax efter. Han har tagit några återfall sedan dess, och han köpte länge Imovane svart och tog en till två kartor om dagen. Till slut lessnade jag på det och sa att jag inte kan behålla barnet om han vägrade gå ner. Jag har sedan en tid tillbaka tagit hand om hans immo och delat ut till honom eftersom han erkände att han inte klarar av att trappa ner själv. Han går på en subutexmottagning och där får han inte vara positiv på imovane, om han är positiv nästa gång blir det en socanmälan.

Han hämtar subben var tredje vecka men kan inte sköta det och tar mycket mer än han ska och det har bara blivit värre trots att han säger att han vill trappa ner. I förrgår tog alla hans sub slut och då tar han av mina istället eftersom han tycker att jag kan gå abstinent och bara klara mig på en tredjedels dos om dagen, vilket läkaren absolut inte tycker.

Idag råkade jag lämna min väska vid sängen oövervakad och då såg jag att han tagit 7 imovane! Jag försökte väcka honom länge men han sov som en stock, när jag till sist fick liv i honom och konfronterade honom blånekade han, tände en cigarett och somnade med ciggen i handen direkt.

Jag vill inte ha ensam vårdnad för att jävlas, jag vill ha det eftersom han inte klarar av att sköta sin behandling och inte kan sluta med sitt sidomissbruk om jag inte håller stenhårt i tabletterna.

Nej, han fick lov att trappa ner imovanen och det fungerar kanon så länge jag tar hand om dem.

Innan fick han hämta sub en gång i veckan och då gick det bra, sedan varannan vecka och då gick det bra eftersom han blev beviljad höjd dos. Det är sedan han fick börja hämta var tredje vecka som det började spåra ur. Jag vill gärna tillägga att han inte missbrukar i benämningen att han tar dem för nöjes skull och han är inte påverkad och kan jobba och leva precis som alla andra, han har ett hårt jobb som kräver stor koncentrationsförmåga, mycket ansvar och måste ständigt tänka på säkerheten. Innan var han provanställd, men förra veckan fick han fast anställning eftersom han är väldigt bra på det han gör och det ger jag honom cred för. Han har även mindre dos än jag har och jag anser att han borde få höjning med tanke på hans bakgrund. Sub är ingen drog utan en medicin mot abstinens så att man blir normal, man blir bara hög av det om man blandar den med andra starka mediciner eller inte är van vid opiater.

Men jag håller med om att det är vansinnigt att ge honom för tre veckor.

Man är ingen missbrukare för att man får Buprenorfin utskrivet. Och nej - min läkare och ssk säger inte det man vill höra. Deras jobb gör att de besitter högre kunskaper än gemene lönnfeta medelålders kvinnan som inte förstår att det är en helt ofarlig medicin som räddar liv. Precis som diabetesmedicin eller hjärtmedicin.

Den är ingen ofarlig medicin. Den skadar din kropp och utsätter ett foster för stora risker. Förstår du inte det? Förstår du inte hur farlig den kan vara vid en graviditet? Hur ditt barn kan födas med abstinens, för tidigt, få utvecklingsstörning osv? Hur den påverkar din kropp? Har ingen informerat dig om riskerna?

Din medicin bryter ner kroppen. Den mår man absolut bäst utan. Visst är den bättre än ett olagligt missbruk men den är inte som hjärtmedicin eller insulin.

Men jag är väldigt förvånad över att du får behandlingen , speciellt under graviditet, utan att någon berättar om riskerna! Då är din läkare ingen bra läkare.

(Så är man ingen skabbig pundartjej som din kille fjäskar för så är man lönnfet och medelålders. Intressant människosyn. Det säger mycket om din självbild)