Jag tar just nu Femanest i en testcykel inför ÄD i (förhoppningsvis) november. Följs gärna åt i denna tråd :)
Är privatpatient i Umeå och har en 2-årig son via landstingsfinansierad ÄD. Har 5år av ofrivillig barnlöshet bakom mig, inkl 4st missfall efter spontan graviditet, samt 3st riktigt värdelösa IVF-behandlingar. Är 30år och har enligt svenska läkare låg äggreserv, men har även gjort en immunologisk utredning i Aten som visade överaktivt immunförsvar.
Kul med lite liv i tråden såhär när vi närmar oss slutet på året! Jag ska imorgon ta nedregleringsspruta och efter blödning börja ta Femanest. Preliminärt ÄP för donatorn v.49, så om det stämmer blir det återföring bara några veckor senare än när jag blev gravid med sonen :) peppar peppar! Pendlar mellan att inte våga tro att det kommer funka igen, till att nästan ta för givet att det kommer att gå igen just för att vi lyckades på första ÄD-försöket senast....
Hur eller hur, så är tråden jättebra att bolla tankar i, precis som ni skriver, och jag bistår gärna mer mina erfarenheter av att få barn genom ÄD, så tveka inte att fråga! Det samma gäller immunproblematik, men där har UndrandeSökande mer färsk info att ge i ämnet än vad jag har.
Så spännande att det är på gång!
Man vet nästan inte hur man ska känna inför. Får man hoppas, eller blir känslan ännu värre om det inte går vägen? Vi har återföring imorgon och tampas just nu med dessa känslor.
Jag hoppas så att det fungerar för dig på första försöket den gång med ????
Hej jag hoppar på ????
Jag är 41 och har 2 barn sen innan, 18(!) & 14 år.
Vi har försökt i 1,5 år..... Gravid dec-16, missfall i mars -17.
Kollade äggreserv som var låg. Nu ska min syster donera ägg och behandlingen gör vi på Storkklinik i Köpenhamn.
Detta kommer förhoppningsvis ske om ca 3 veckor.... Spännande men så nervöst!!!!
Hej!
Första gången jag skriver här, men har verkligen lusläst alla sidor om äggdonation. Fick reda på för 9 år sedan att jag hade cancer, men överlevde detta tack och lov. De starka cellgifterna gjorde dock att jag slutade producera ägg vid 30 års ålder. Tungt, men efter det har äggdonation varit min chans till att bära ett barn. Gjorde första försöket i jan i år, blev minus, andra i feb=minus. Tredje i april blev äntligen ett plus. Allt va toppen fram tills Rul i v.20, då det visade sig att barnet hade ett väldigt ovanligt komplicerat hjärtfel som man inte kunde fixa. Så jag var tvungen att föda ut mitt döda barn. Värsta jag gjort i mitt liv! MEN när jag höll henne efter så kände jag att hon till 100% var mitt barn. Tänkte inte en sekund på att det inte var mina gener. Det var jag som burit, känt och älskat henne. Så om vi lyckas igen så vet jag att jag inte kommer behöva oroa mig för att barnet inte ska kännas som mitt. Kommer dock oroa mig för allt annat under graviditeten. Ruvar nu på ett nytt litet frö. Jobbig väntan o svårt att tänka på något annat. Lycka till alla ni andra som oxå kämpar!!
När startat behandlingscykeln när man är mottagare egentligen? Tog Nedregleringsspruta den 26/10 och fick en blödning efter det. Ska göra UL i veckan och preliminärt börja med Femanest deb 18/11. Blödningen jag fick efter sprutan är det starten på min behandlingscykeln?
Fick beskedet att inga ägg klarat sig till frysen. Herregud, då har vi ju bara detta försök, sedan kan vi inte göra något mer.
Just nu är jag så ledsen, så frustrerad och arg. Det blev inte bättre än med mina egna ägg, inget klarade långtidsodling där heller. Allt det hopp jag hade i början på veckan är nu bortblåst. Jag vet att det inte är kört än, jag har ju fått ett fint ägg insatt, men det blev så otroligt stressande nu.
När började ni med progesteronet?
Hej! Väntar på ÄD i Linköping till våren, läser överallt om många som åker utomlands för att göra ÄD. Ingen av er som varit i Linköping?
Så härligt att höra att det lyckades, Jag känner att många andra har gjort betydligt fler utredningar än vad jag har. Fick veta att jag inte kunde få barn när jag var 23 (är 32 nu) har inte tidigare varit så aktuellt med barn då jag träffade min man för 3 år sedan. Äter novofem varje dag för menstruation och jag och min man Vi var i Linköping förra året i september och jag har haft spontana ägglossningar emellan varven på kontroller. Dock så fick jag hör att mitt AMH värde var 0,7 över telefon av min läkare och då tänkte jag det var ju inte helt hopplöst iallafall. Sen när jag träffar henne 3-4 veckor senare för kontroll så säger hon -ja men här står det 0,07 varpå jag funderar på om hon själv skrivit in det och skrivit fel eller om det är svaret från provet hon talar om (vet fortfarande inte vilket) då jag i den stunden var lite i chock eftersom jag inser i den stunden att det är helt kört ingen kommer ta i det med ett värde på 0,07. Så i mitt chocktillstånd (då jag ändå haft lite lite hopp om 0,7 inte är fullt extrem dåligt) bara börjar gråta och på något sätt släpper väll något i mig som så kämpaglöden eftersom det varit upp och ned dom senaste åren. Men jag känner när jag läser andras inlägg att någon speciell utredning mer än AMH FSH värden mätta har jag inte fått utan efter de mätt dessa blev det direkt svar ÄD i Linköping punkt. Ibland undrar jag om jag gjort tillräckligt skulle jag ifrågasatt mer eller är det bara så att det aldrig kunde blivit mer..