Visst får jag bestämma vart jag ska bo?

Det är dina föräldrar som ska bestämma. Du får inte bestämma förrän du är 18.
Men om inte ens din mamma förstår hur du mår ska du ta hjälp via någon annan kanal, tex prata med kuratorn (eller någon annan) på skolan, som sen kan prata med din mamma.   Eller mormor, moster eller någon annan du litar på, som kan prata med din mamma. 

Om det inte funkar, be skolan att kontakta socialtjänsten för din räkning, göra en orosanmälan beroende på att du mår dåligt. Då kommer de kontakta dina föräldrar och då måste ta tag i frågan. Du kan även ringa soc själv och berätta att du mår så dåligt och ingen lyssnar, men tror det känns skönare för dig om tex skolans kurator gör det. Du ska inte behöva göra det vuxna har ansvaret för. 

Nej du får inte bestämma vart du ska bo, det gör dina föräldrar.

Du ska tala om för dom hur du känner dig. Alt sätt dig och skriv ett brev om du tycker det är lättare, alt be någon annan du känner förtroende för som kan föra din talan (alltså inte din mamma/mormor).

När jag var 16-17 bestämde jag mig för att bara bo hos mamma. Frågan är om din mamma går med på det för det första. Du får försöka fråga henne rakt ut och berätta hur du känner. 

Din vilja räknas absolut.

Blir det bättre om du bor hos mamma som inte heller förstår dina problem?

Mm allihopa jag fattar vad ni säger men jag har ju redan berättat att jag mår dåligt där.

+. Hörnihörni jag vet att jag inte kan bestämma vart jag ska bo, det var därför jag gjorde tråden.

Det du kan göra är att axla de vuxnas ansvar och börja arbeta på att må bättre.

Kräv att någon av dina föräldrar ser till att du får hjälp med din emetefobi, lyssnar de inte gå genom kurator/skolsköterskan/ring BUP själv.

Sätt dig ner med din pappa och bonusmamma och prata om vad som skulle få dig att trivas bättre där - boka ett "möte" med dem i förväg och säg vad du vill prata om.

Gör samma sak med din mamma och pappa; boka en tid när ni tre själva ska sitta ner tillsammans och diskutera ditt boende. Kanske kan du ett par dagar extra hos din mamma,typ 9/5 istället för 7/7 dagar. Fråga varför det är viktigt för dem att du bor hos dem lika mycket, och förklara detaljerat varför du hellre vill bo mer hos mamma. Går de inte med på det kan du åtminstone förhandla dig fram till saker som gör att du trivs bättre hemma hos din pappa.

Vill du att de ska ta dig på allvar så måste du göra detta på ett moget sätt, dvs tänka igenom allt ordentligt (skriv gärna ner dina argument och känslor) och inte bara säga "jag vill bo bara hos mamma" eller "jag trivs inte hos pappa". Du har ju redan en bra början genom ditt inlägg som du formulerat här! Lycka till!

Du skriver väldigt moget för att vara 12 år, min son på 12 skulle aldrig kunna formulera sig som du gör. Men så till dina funderingar. 

Dina föräldrar älskar dig båda två och vill träffa dig så mycket det bara går, och det är ju positivt! Men som förälder är det också viktigt att ens barn mår bra. 

Min son bor även han varannan vecka, länge har det varit otroligt viktigt för honom att vara lika mycket hos oss båda. Men jag som förälder är medveten om att det kan ändras genom åren. Nån gång har han sagt till mig att han vill bo mer hos mig än hos sin pappa. När vi pratade igenom varför så visade det sig att han bråkat med sin bonusmamma. Så jag pratade med hans pappa om det och dom redde ut det. Bråka kommer man alltid göra med sina föräldrar och då kan man ju inte bara flytta. 

Mitt råd till dig är att prata med dina föräldrar om hur du känner. Du har en period då du behöver din mamma extra mycket om några år kanske du känner tvärtom. 

Jag tycker att du ska prata med skolkuratorn som kan hjälpa dig. Du kanske behöver en vuxen utomstående för att bena ut problemet.

Tex det att du hatar allt hos din pappa, finns det något din pappa skulle kunna göra för att du ska trivas där? Det tycker jag är första steget, att man ser till de problem som finns och försöker lösa dem. Kuratorn kan hjälpa dig att prata med din pappa om ni  tillsammans har ett möte , t e x. 

Sedan tycker jag förståss att man ska lyssna på en 12-åring, samtidigt så vill nog gärna din pappa att du ska bo hos honom också. Så jag tror att det finns lösningar.

Har du sett jag tror det är ikea reklam med ett barn som bor varannan vecka hos sina föräldrar, och rummen är exakt likadana hos båda? Det kan ju också vara en lösning då du hatar ditt rum och inte känner dig som hemma, att du har samma möbler, färger och saker så långt det går på båda ställena.Ett första steg i alla fall.

Ska försöka snacka med kuratorn då, tack för svaren. :)

Joo den reklamen var rolig -fniss-

Men hos min pappa delar jag rum så det går inte riktigt.

Tack o hej.