Socialen hotar med LVU.

Kom gärna med snabba svar! Kan mamman neka pappan att hämta pojken imorgon!??

Barnet far uppenbarligen illa. Hur ska socaltjänsten hjälpa barnet utan att lvu:a det?

Det bästa är ju om mamman frågar socialtjänsten på vilket sätt hon inte bedöms vara en tillräckligt bra förälder och vad hon förväntas göra för att undvika lvu. Då får hon ju veta.

Ja, om pojken far illa hos pappa bör hon neka honom att ha pojken (det är hennes rättighet och skyldighet gentemot barnet, samtidigt alltid en bedömningsfråga förstås). Det finns absolut möjlighet att omhänderta barnet enligt LVU utan att för den delen skilja på mor och barn (om det är det du är orolig för). Man kan även ha lvu i hemmet, men lvu-vård ska inte inledas i hemmet om det inte finns nya lagar kring det där. Alltså kan mor och barn tex bo på utredningshem en kort tid till att börja med. Låter dock drastiskt om det bara handlar om att pappan inte sköter sig. Då borde man ju istället försöka få enskild vårdnad men enbart umgänge med fadern. F ö så tycker inte jag att så små barn ska hålla på och flytta en gång i veckan mellan sina föräldrar utan ha ett boende, eller åtminstone byta med ett par dagars mellanrum. Även familjerätten brukar anse att tvååringar är för små för växelvis boende.

(Det är f ö inte socialtjänsten som beslutar i vårdnadsfrågor)

Barnet far ju uppenbarligen illa hos pappan. Varför har inte mamman stämt pappan på boendet?

Jag tror inte ens att hon vet att man kan göra det. Kan tänka mig att hon tror att det är något socialen kanske hjälper till med?
Hur gör man?

Ingen expert men antar man anlitar en jurist som gör jobbet åt en.

Om dom har gemensam vårdnad så tror jag inte att hon kan neka pappan att hämta barnet. Förskolan kan inte heller hindra pappan från att hämta barnet sen om det är rätt eller fel det är en annan femma.

Jag skulle absolut inte våga neka att pappan hämtar barnet. I värsta fall kan det slå tillbaka på mamman och straffa sig i långa loppet. Har hört om helt sjuka fall (var visserligen länge sen) som t.ex. ett där en mamma nekat att lämna barnet till pappan eftersom det var skador som uppenbarat sig efter besök hos pappan som tydde på övergrepp. Läkare intygade det och det rådde inget tvivel. Ändock slog det bakut på mamman som vägrade umgänge och det slutade med att pappan fick mer umgänge. Är livrädd för myndigheter som "vet vad barnen behöver, och det är båda föräldrarna"..

Det enda scenario jag kan tänka mig kring LVU här, är att mamman då ev. inte bedöms ha förmåga att kunna skydda barnet från pappans omsorgsbrister. Dvs. hon kanske har blivit informerad om möjligheten och det önskvärda i att hon ev. söker enskild vårdnad, samt söker inget/eller begränsat umgänge. (Via tingsrätten, interimistiskt). Och sen kanske hon då inte gjort det. Vilket ev. har utsatt barnet för risker/fara...

Konkret tips är att hon kontaktar socialtjänsten omgående och informerar om att hon är beredd att göra allt som krävs för att tillgodose barnets behov av omvårdnad och skydd. T.ex. att hon tar kontakt med jurist direkt gällande vårdnad/boende/umgänge, samt ev. även familjerätten.

En extra säkerhetsåtgärd kan vara att hon även frågar socialtjänsten om de sett några andra omsorgsbrister hos henne. Och informera dem om att hon är beredd att ta emot alla typer av insatser som de kan erbjuda i så fall, för att förbättra hennes föräldraskap. Det kan finnas omsorgsbrister hos henne som du som vän inte känner till, men som socialtjänsten ser/känner till. Varit med om flera såna fall, där förälderns omgivning inte alltid vet allting som socialtjänsten vet...

Men: Det är helt enkelt svårare att ta/få igenom ett LVU, där det finns åtminstone en förälder som är så pass adekvat i sitt föräldraskap, att denne är beredd att göra vad som helst som krävs, för att förbättra barnets situation. Så vsrs sltiv och samarbeta, är nyckeln. Men som sagt, hon bör skaffa sig juridiskt ombud. Genast.

Spela in alla samtal.

Vårdnad har inte med detta att göra. Även om mamman har ensam vårdnad så är det umgänget som diskuteras, och det är umgänget som ska åtgärdas.

Så om mamman håller kvar sonen hemma nu denna veckan så räknas det som att hon skyddar sonen från pappans omsorgsbrister? Kan hon använda det till socialen?

LVU kan inte användas om man anser att en av föräldrarna funkar. Vet detta då jag har ett mycket aktuellt fall i min närhet. Den pålitliga föräldern fick svar, på en direkt fråga till soc om de inte kan LVU:a barnen från den osunda föräldern och bestämma att barnen ska vara hos den pålitliga parten, svaret att det kan man inte.

Man tittar på helhetsbilden för barnen och om man anser att en förälder är stabil, räcker det. De kan då tycka att den stabila föräldern tex ska hålla barnen hemma och inte lämna dem till den osunda föräldern. 

Med andra ord. Har de diskuterat LVU betyder det att man ha tveksamheter om båda föräldrarnas förmåga. Som någon skrev innan - litar inte soc på att mamman i fallet är tillräckligt stark för att klara detta, kanske man väljer LVU pga det. 

I fallet jag har nära mig har soc tydligt sagt till ena föräldern att den har rätten att bedöma om/när barnen inte ska till den andra föräldern, men i praktiken är det oerhört svårt att hantera, då den osunda föräldern givetvis inte alls håller med om saken.

lawline.se/answers/enskild-vardnad-av-barn-sedan-dessa-omhandertagits-med-stod-av-lvu

Det verkar finnas jurisisk möjlighet att vårda lvu:ade barn hemma hos den ene föräldern.

Det räcker inte att bara hålla barnet hemma. Hon måste även kontakta en jurist (med inriktning familjerätt) IMORGON och stämma pappan på boendet.

En individ som har blivit misshandlad under flera år har inte styrkan att stå upp mot sin fd partner och "rädda" barnet. I det läget behöver man hjälp. Du och andra närstående kan hjälpa till genom att leta rätt på en bra jurist, följa med på möten med juristen, osv. Ni kan även hjälpa till genom att låta mamman och barnet bo hos er (stor risk att pappan står och bankar på mammans dörr ikväll), och genom att följa med vid hämtning på förskolan (om pappan är där och gormar), osv.

Om mamman verkligen behöver hjälp att komma undan pappan så kan hon föreslå att hon och barnet får bo på typ utredningshem i socialens regi i några veckor. Då är det socialen som "tar bort" barnet från pappan och mamman slipper bära ansvaret. Då hinner hon även komma igång med stämningen till Tingsrätten.

Hur kan hon vara en bra mamma som skaffade barn med en man som uppenbarligen inte alls var bra.

Världen skulle vara så mycket bättre om tjejer kunde välja snällla och pålitliga män, i stället för farliga och spännande män

Antingen så ser inte mamman sina egn brister eller så har hon inte berättat om dem för dig. Lvu är inget man bara tar när man känner för det. Först ska två socialsekreterare föreslå det. Sedan ska deras arbetsledare tycka att det är en bra ide. Sedan ska nämnden fatta beslut om det och sedan ska det upp i förvaltningsrätten. Jag har varit med om att missbrukande föräldrar får behålla sitt barn trots att barnet far jätteilla. Så något stämmer inte i det du beskriver. Har mamman en lågbegåvning eller någon funktionsnedsättning? En normalfungerande förälder ska klara av att ta reda på vart man vänder ig gällande vårdnad osv.

Omöjligt attt uttala sig om utan att ha närmare kunskap om hela situationen. Mamman bör prata med och rådgöra med både socialtjänstens barnhandläggare, samt även familjerättens handläggare, för att både diskutera hur socialtjänsten ser på barnets behov av skydd. Dvs. om de håller med henne om att barnet behöver skyddas ifrån pappan, om de så att säga stöttar henne i den bedömningen. Det är svårt, för det är inte alltid de kan uttala sig om det, t.ex. om det är tidigt i en utredning, eller i situationer där t.ex. båda föräldrarna smutskastar varandra mycket.

Man bör också beakta att det finns en viss risk i att helt "på eget bevåg" neka den andre föräldern umgänge med barnet. Det kan bedömas som umgängessabotage i vissa fall. Det är därför det är av stor vikt att man i såna här fall rådgör med socialtjänstens handläggare (på barnenheten inom socialtjänsten), ang. ett ev. skuddsbehov, samt familjerättens handläggare (mer för den juridiska aspekten).

Att vara en bra mamma kan man vara även om man hade oturen att välja fel partner till pappa.

Att hon valde att gå isär är ju snarare ett gott tecken på att hon är en bra mamma.

Hur går det? Har hon skaffat jurist och konsulterat socialtjänsten än?