Inlägg från: AndreaBD |Visa alla inlägg
  • AndreaBD

    Är den nya generationen mesigare/latare?

    sextiotalist skrev 2017-09-07 14:04:49 följande:
    Men det du glömmer är att dessa lata och bekväma ungdomarna fanns även i min generation.
    Som jag skrev innan, ytterst få i min grundskoleklass var tvungna att städa hemma. När jag pluggade till civilingenjör så var det väldigt, då menar jag väldigt många nykläckta teknologer som inte tvättade sina kläder själva, åt alla måltider på högskolans fik och matsal. Då var det även under den tiden grabbarna gjorde lumpen, något borde de lärt sig där tycker man.
    Mitt ex mamma åkte hem och städade hos honom några gånger per halvår. Fast det var killarna det :).

    Jag använder inte mig som referens där, för vi var tvungna att vara med varje veckostädning (vilket dock inte gav något spill på mina syskon som levde i kaos under sin studietid), tog hand om familjens tvätt från det jag var 15 år, arbetade varje helg, alla ledig tid från det jag var 15 år (det var först när jag fick min första fasta anställning jag var ledig mer än två veckor under sommaren), läste på gymnasiet och sedan på teknisk högskola.

    Men det underbara är att mina curlade klasskamrater ändå lyckades att sköta både hem och arbete som vuxna.
    Och när det gäller den där länken, nja, han överdriver nog lite grann. Ungdomsarbetslösheten är inte så hög. Däremot finns det säkert en för stor grupp som inte klarar av att hantera arbetslivet.
    Visst, jag minns också några lata och bortskämda ungar från den tiden. Själv brukade jag inte behöva hjälpa att just städa (förutom som undantag). Däremot att diska, handla och annat. Men även de sakerna som man inte alls hade gjort - jag hade ALDRIG tvättat med en tvättmaskin. Vad gör man? Man läser bruksanvisningen. Laga mat hade jag inte heller gjort. Man testar sig fram. Eller numera googlar man efter recept.

    Vad jag satsade på med mina barn (och som jag trodde var bra) var att visa dem hur det skulle se ut. Dvs. jag kunde tvätta åt dem och även vika tvätten och lägga tillbaka i deras garderober. Nån gång har jag visat dem också hur man kan vika och sagt att man ska hänga upp så att det inte blir skrynkligt. Min mamma behövde inte lära mig mer. Som vuxen gjorde jag ungefär som hon hade gjort. Förutom att man inför egna förbättringar, eller också förenklingar. Men man måste inte verkligen öva på sånt. Man förstår ju också principen. Och jag blir så förbannad på mellansonen nu, för att jag har förklarat för honom: Om du bara torkar golvet en gång i månaden eller varannan månad så kommer du inte att få den helt rent. Då kommer det att krävas nån slags storstädning sen. Gör man det minns varannan vecka, så slipper man ju det. Varför gör han inte det? 

    Och äldste sonen som också har lärt sig att man har allt sorterat i garderoben har efter att han bott hemma igen i något år inte lyckats än att lägga sina kläder i nån garderob. De ligger i högar i hans rum. Det är ingen bra idé, men jag har försökt få honom att lägga dem i garderoben. Och två flyttkartonger står mitt i rummet istället för i krypvinden direkt bredvid. Jag har "hintat" men om han inte vill....

    Jag trodde verkligen: Ger man ett gott exempel, så kommer de att se det som det "normala" och göra så också. Uppenbarligen funkar det inte med alla.
  • AndreaBD
    sextiotalist skrev 2017-09-07 14:30:52 följande:
    Det verkar inte bättre än så. Jag har inte haft uppgifter åt sonen. Men däremot har jag (och sambon) lärt honom. Jag har förklarat varför man gör på det sättet. Nu har han ju flyttat hemifrån. Gör storkok till matlådor, svär över disken, men gör den. De foton han visar från sin lägenhet visar en trevlig lägenhet (om han tagit bort alla kläder innan fotograferingen har jag ingen aning om :) ).
    Ringer eller skickar sms om det han undrar över, men mycket mindre än jag befarat.
    Ja, som sagt, det har vi ju också gjort. Äldste sonen har ju bott själv ungefär 5 år och det såg - ibland - också trevligt ut. Och ibland inte. Dottern har t.o.m. varit så kreativ att hon har först glömt delar till en hylla och sedan "löst" det själv. Där var jag imponerad. Jag har också låtit alla tre måla staket. Och sätta kakel har två fått göra också. Försökte lära dottern att tapetsera, men hon smet. Jag tyckte bara att saker som att göra ren badrummet - behöver man förklara/visa eller låta de träna på? Det fattar man väl. Eller att skåp och framför allt bord behöver torkas av ibland?
  • AndreaBD
    Regndamen skrev 2017-09-07 14:40:09 följande:
    Ehm, flyttade inte sonen hem för att han inte hade råd med hyran? Hur kan han ha råd med lägenheten då?

    När jag läser dina inlägg får jag intrycket att du har mycket, mycket högre krav på din ena son. Han verkar inte kunna göra något rätt i dina ögon.
    Han hade inte jobb då. Det har han nu.

    Så klart har jag högre krav på yngre sonen. Hans bror har ett funktionshinder, det har inte han. Det handlar inte om att inte göra rätt utan om att inte göra. Han har slösat bort 2 eller 3 år och inte heller sagt något. Han hade kunnat prata med oss och fundera på att byta studieämne eller göra annat. Och om man bor hemma och inte behöver betala något, så är det i min värld två saker man måste göra: Plugga och städa sitt rum. Båda har han inte gjort. Kräver jag för mycket av en 23-åring?
  • AndreaBD
    sextiotalist skrev 2017-09-07 14:53:45 följande:
    Erkänner, jag kan inte tapetsera (måla, underarbete fixar jag) men de där eländiga tapetvåderna, nej. Jag har gett upp.
    Jag tror man måste nog säga vad som är viktigt och man lätt glömmer. Toalettstolen bör man nog påpeka vad som bör göras, även det som inte syns. Den synliga smutsen är inte så svår att förstå att den ska bort. Brunnar och sådant är också något man gärna missar.
    Köket är ju bakom spisen och fläkten något som ungdomarna missat (upptäckte en väninna när hon hjälpte ett av sina barn med flyttstädning).
    Jag har t.o.m. hämtat sonen och bett honom göra rent toaletten varje gång som han inte lämnat den rent efter användning. Grrr.... Tröttsamt, men jag ledsnade. Men när man annars städar den - jag tyckte det var ganska självklart att man måste vara noga. Jag har säkert sagt det nån gång också. Brunnar.... visst.

    Just det - sonen sa att handfatet eller röret var blockerat, det gick inte ned nåt. Jag kollade, tog ut grejen som försluter handfatet (vad heter det nu) som bara satt på "lite-öppet-ställning". Det satt en massa hår på den från rakning. Och sonen säger: Jag visste inte att man kan ta bort den....... Allvarligt?

    Fläkten en en bra tipps, spis har man inte längre snart, man har häll. ;)
  • AndreaBD
    LFF skrev 2017-09-07 16:03:29 följande:
    Jag älskar att ha det rent och snyggt omkring mig, absolut, men jag hatar att göra det. Nu har jag själv små barn och då blir det ju mer automatiskt att man städar eftersom annars kan det hamna olämpliga saker i små munnar (det började redan när vi skaffade hund för en herrans massa år sedan). Men kul att städa? Aldrig i helvete. Torka golven varannan vecka? Hell no! Inte ens en gång i månaden. Och inte fasen har vi det skitigt ändå. Att få till dammsugning en gång i veckan är tillräckligt jobbigt att få till. 
    Ähhhh.... jag torkar mina golv en gång i veckan (efter damning och dammsugning). Inte varannan vecka. Därför kräver jag att pojkarna gör det varannan vecka. Men jag är ingen pedant om det ligger lite saker. Det brukar bli en massa saker som ligger kvar nånstans och jag städar bort dem först på helgen.
  • AndreaBD
    LFF skrev 2017-09-07 16:03:29 följande:
    Efter att ha jobbat en sommar som flyttstädare kan jag säga att är MÅNGA som glömmer att göra rent både brunnar och bakom spisarna. Inte bara "lata" ungdomar.
    AndreaBD skrev 2017-09-07 14:23:28 följande:
    Visst, jag minns också några lata och bortskämda ungar från den tiden. Själv brukade jag inte behöva hjälpa att just städa (förutom som undantag). Däremot att diska, handla och annat. Men även de sakerna som man inte alls hade gjort - jag hade ALDRIG tvättat med en tvättmaskin. Vad gör man? Man läser bruksanvisningen. Laga mat hade jag inte heller gjort. Man testar sig fram. Eller numera googlar man efter recept.

    Vad jag satsade på med mina barn (och som jag trodde var bra) var att visa dem hur det skulle se ut. Dvs. jag kunde tvätta åt dem och även vika tvätten och lägga tillbaka i deras garderober. Nån gång har jag visat dem också hur man kan vika och sagt att man ska hänga upp så att det inte blir skrynkligt. Min mamma behövde inte lära mig mer. Som vuxen gjorde jag ungefär som hon hade gjort. Förutom att man inför egna förbättringar, eller också förenklingar. Men man måste inte verkligen öva på sånt. Man förstår ju också principen. Och jag blir så förbannad på mellansonen nu, för att jag har förklarat för honom: Om du bara torkar golvet en gång i månaden eller varannan månad så kommer du inte att få den helt rent. Då kommer det att krävas nån slags storstädning sen. Gör man det minns varannan vecka, så slipper man ju det. Varför gör han inte det? 

    Och äldste sonen som också har lärt sig att man har allt sorterat i garderoben har efter att han bott hemma igen i något år inte lyckats än att lägga sina kläder i nån garderob. De ligger i högar i hans rum. Det är ingen bra idé, men jag har försökt få honom att lägga dem i garderoben. Och två flyttkartonger står mitt i rummet istället för i krypvinden direkt bredvid. Jag har "hintat" men om han inte vill....

    Jag trodde verkligen: Ger man ett gott exempel, så kommer de att se det som det "normala" och göra så också. Uppenbarligen funkar det inte med alla.

    Oj oj oj, min mamma städade och "visade" mig hur man gjorde och hur det skulle se ut. Jag hatade (och hatar fortfarande) att städa. Det såg ut som om Stormen Katrina gått igenom mitt rum mer eller mindre konstant. 

    Flyttade hemifrån och inte sjutton blev det bättre då. Men, jag har alltid haft ett system i mitt kaos. Fråga mig vart något finns och jag vet exakt vart det ligger även om det ser ut som om man inte kan hitta ett skit.

    Jag älskar att ha det rent och snyggt omkring mig, absolut, men jag hatar att göra det. Nu har jag själv små barn och då blir det ju mer automatiskt att man städar eftersom annars kan det hamna olämpliga saker i små munnar (det började redan när vi skaffade hund för en herrans massa år sedan). Men kul att städa? Aldrig i helvete. Torka golven varannan vecka? Hell no! Inte ens en gång i månaden. Och inte fasen har vi det skitigt ändå. Att få till dammsugning en gång i veckan är tillräckligt jobbigt att få till. 
    Jag säger inte heller att det är roligt, men det är lika bra att man har en rutin och gör det regelbundet. Annars skulle jag kanske också skjuta på det.

    Men det som jag tycker är konstigt, är när de rör till i onödan. Så som äldste sonen som har en hög med kläder bl.a. på sin keyboard istället för i garderoben. Knappast en bra idé. Dottern hade ett tag ett väldigt eget system i sin garderob. Kläderna var sorterade efter hur ofta hon använder dem. Och jag sa till henne att jag annars kan lägga tillbaka tvättade kläder direkt i hennes garderob, men med det där systemet kan jag ju inte det. Hon brukade nämligen inte precis gilla att plocka bort dem sen.
  • AndreaBD

    En kanske relaterad fråga är ju också om ungdomarna är mer stressade nuförtiden och varför. Det är uppenbarligen så att de känner sig mer stressade, det finns också undersökningar på det har jag för mig. Men samtidigt har kraven t.ex. i skolan varit lägre än för tidigare generationer. Svenska ungdomar presterar allt sämre i Pisa-test också. Där är jag inte säker om det är rättvist, det finns faktorer som gör att det kan vara missvisande. Lärare på universiteten säger att de studenterna som de får, är som gymnasieelever. De har inte tillräckligt med kunskaper. Därför har man ju också gjort om läroplanen och höjt kraven.

    Men om de redan är så stressade? Min man tror att det är pga datorer, mobiltelefoner, m.m. All media. Men där kan man inte riktigt backa, om det skulle vara det. Men är det det?

  • AndreaBD
    sextiotalist skrev 2017-09-07 19:14:25 följande:
    Det beror nog på. Sonen gick ju natur på ett gymnasium i grannstaden. Inte korta resor och höga krav. Han hade längre dagar än sina föräldrar och att varje kursbetyg skulle vara viktigt när han sökte vidare gav nog en stor press. Så skolan och den lilla fritid han hade ville vi inte skulle fyllas med en massa krav hemifrån. Å andra sidan, när vi behövde hans insats så ställde han upp. Han hade vänner som läste andra program och hade inte alls samma ambitioner och de hade mer fritid över och, enligt sonen, var rätt slappa. Kraven har blivit högre, genom den nya gymnasieskolan. Jag läste ju samma linje och tycker nog att de lär sig mer nu.
    Oj, jag tänkte högstadiet nu. Visserligen kan man tänka gymnasiet också, men det är ganska dramatiska förändringar. Tidigare var det dem tre basämnen som man måste ha godkänd i för att komma in på gymnasiet, nu är det 8 ämnen för praktiska program och 12 för teoretiska. Och de har också lagt till en del kunskapskrav.
  • AndreaBD
    Snäll men inte tråkig skrev 2017-09-07 19:16:05 följande:

    Andrea, jag tycker det verkar som om du paradoxalt nog har väldigt låga och väldigt höga krav på dina barn samtidigt.

    Vi människor föds inte med en massa inprogrammerade kunskaper om allt möjligt som automatiskt löses ut bara för att vi uppnår en viss ålder. Och om möjligt ännu mindre fungerar det så för personer med NPF- diagnoser, som ju ofta har problem med just igångsättning och att ta sig för och påbörja saker. Jag tycker som sagt inte att du ska utgå från dig själv som norm och framhålla hur du alltid kunnat förstå av dig själv hur man gör en massa saker, i synnerhet inte om åtminstone två av barnen har en NPF-diagnos och du inte har det.

    I föräldrarollen ingår det till viss del att handgripligen visa eller förklara hur man gör vissa saker tycker jag. Följande är saker som mina föräldrar eller andra vuxna som hade en viktig roll i mitt liv någon gång aktivt visade mig hur man gör under barndomen eller tonårstiden: Vissa av sakerna lärde jag mig tidigt, annat strax innan jag flyttade hemifrån vid 19.

    Hur man gör rent toaletten efter sig när man smutsat ned den.

    Hur man tar loss toalettlocket för att kunna göra rent det och under det.

    Hur man sköter tvättmaskinen.

    Hur man sköter diskmaskinen.

    Hur man kokar respektive steker mat på spisen.

    Hur man viker lakan.

    Hur man gör kaffe.

    Hur man bäddar sängen och byter sängkläder.

    Hur man viker tvätt.

    Hur man torkar golv.

    Hur man tvättar fönster.

    Hur man sätter upp gardiner.

    Hur man betalar räkningar.

    Hur man tankar bilen.

    Hur man öppnar ett sparkonto.

    För ingenting av allt detta var någonting jag automatiskt bara visste hur det skulle göras för att jag uppnått en viss ålder, och google fanns inte på den tiden.

    Jag tycker inte att något av det jag räknat upp är något märkligt att aktivt visa och förklara hur man gör för sina barn.


    Vem säger att jag inte har NPF? Jo då. Och när det gäller barnen - vi fungerar alla lite olika det är klart. När det gäller den äldste, har vi, min ex-man och jag, fått anpassa oss mer och mer till att förstå att man knappt kan ställa några krav på honom. Och det varierar så mycket också att det knappt går att veta. Och han kan verkligen på ena sidan klara ganska svåra saker och plötsligt inte klara saker som andra kan tycka är enkla och grundläggande. Och det är nog DÄRFÖR du tycker att jag ställer ibland låga och ibland höga krav - det är så han fungerar. Om jag av rena farten också gör det hos mellansonen som inte har ADHD - det vet jag inte.

    Men jag har som sagt två barn som fungerar så. Och vi har också alltid haft problemet att det har varit svårt att vara "rättvis" där mot barnen. Mellansonen som inte har NPF har ofta tagit storebror som förebild, vilket inte var idealisk, men storebror är storebror. Så, det är inte lätt.

    Men de sakerna du räknar upp - haha. Som om jag inte har visat! Kanske är missförståndet här: Det räcker inte att visa en gång för (vuxna) barn med ADHD. Man kan behöva förklara vissa saker 10 gånger. Om de lyssnar så många gånger, men annars kommer de inte ihåg. Men jag får intrycket att det är just mellansonen som inte har de problemen som kanske tycker NU att det är hans tur att inte veta något och att glömma allt? Kanske är det något sånt - hans tur nu?
  • AndreaBD
    Regndamen skrev 2017-09-07 22:12:15 följande:

    Ja, du har väl asperger? Det kanske är därför det skär sig lite, om dina barn inte har det. Du verkar ha lite svårt att förstå att de inte är exakt likadana som du, och att man inte behöver vara som du.

    Det där med att golvet måste skuras så ofta, går ni med skor inne? Annars låter det lite som en fix ide hos dig att städning inte är fullkomlig utan skurning. Är det något du känner ångest över?


    Sorry, men jag tror inte du har så mycket aning om NPF. Förresten, på vilket sätt skär det sig om man förväntar sig att en 23-åring UTAN NPF ska sköta sina studier och städa sitt rum regelbundet? Är det på nåt sätt överdrivet? Då så.

    Nej, jag har ingen ångest över sånt, och folk går inte med skor, men jag tycker det är trevligare så. Det tar inte lång tid och känns renare. Min mamma har förstås också gjort så, men jag tror det är skillnader mellan tyska och svenska städvanor. Polackerna är ganska lik tyskarna. Min mamma brukade dessutom dammsuga varje dag och putsa fönster varannan vecka. Men det tycker jag också är överdrivet.
  • AndreaBD
    Regndamen skrev 2017-09-08 08:41:45 följande:
    Jodå, jag har koll på npf. Ger du denna sonen något stöd? Han är/har varit deprimerad. Han har svårt för sina studier. Men det låter som han får sköta sin mentala hälsa själv, har det alltid varit så? Jag utgår från att även han är utredd, eller?

    Alla har olika nivåer på hur städat de anser de ska vara. Din son, och också ganska många andra, ser dig som överdriven som skurar golvet så ofta.
    Jag försökte vara någorlunda artig med dig, men jag får väl vara tydligare. Du frågar MIG om jag har Asperger och påstår att jag inte kan se andras synvinkel. Samtidigt pratar du med mig som om jag vore en 5-åring! Det är synnerligen dåliga social kompentens. Har DU Asperger, eller? Jag pratar inte på den låga nivån med folk.
  • AndreaBD
    sextiotalist skrev 2017-09-08 08:58:18 följande:
    Jag var tvungen att tänka efter när jag torkade golven senast (och även när jag städade senast).
    Senast jag städade var nog för två veckor sedan, torkade golv, det var nog för fyra veckor sedan. Vi har parkettgolv i stora delar av vårt hem och de ska inte våttorkas för ofta.
    Man kan säkert göra det lite mera sällan, men dels springer man in och ut mycket på sommaren och då blir det mer smuts och jag gör ibland yoga eller annan gympa på golvet (visserligen med matta), i köket är det ganska blanka klinkers och fettfläckar syns där.  Jo, vi har annars också mycket parkett. Jag har ju aldrig krävt att pojkarna ska torka varje vecka, utan kanske varannan vecka eller en gång i månaden.

    Den äldste har en gång lyckas "förstöra" sitt rum så pass att vi fick renovera hela rummet. Då var det smygrökning också och han vägrade släppa oss in. Han hade en slags kris när han var runt 18. Och då blev rummet så pass nedslitet - jag är lite försiktig efter det, det känns onödigt.

    Men en sak som jag kom på nu: Jag måste kolla med sonen om kanske hans antidepressiva medicin inte biter på honom längre. För just nu verkar han som tidigare när han var deprimerad - det händer inget och han säger inget. Man får ju inte reda på nånting om man frågar honom. Hans pappa har haft ganska svår depression och farmor också, så den pojken har sluppit ADHD:n från min sida och istället fått depressionen från pappas sida.  Han bör nog gå tillbaka till läkaren och kolla. Jag borde känna igen det där så väl, jag har ju haft flera dramatiska år med hans pappa. Och han var precis likadan på det sättet att man inte fick reda på något. Men efter allt detta och två ADHD-barns krisiga pubertetsår så orkar jag inte särskilt bra längre. Och då vill man inte se det, om det blir sämre igen. Av ren självbevarelsedrift. Förutom mina tre barn så har min man också tre från tidigare som inte har mindre problem.
  • AndreaBD
    Regndamen skrev 2017-09-08 12:20:33 följande:
    Det är inte jag som beskriver mitt barn som du gör. Du verkar ha noll förståelse för honom. Hur kommer det sig?

    Är denna sonen utredd, eller struntade ni det i det?
    Dumheter! Hur kan du egentligen tolka hur mycket förståelse jag har haft för honom i 23 år bara för att jag är förbannad och frustrerad JUST NU? Aldrig tänkt på att det kanske är bara just nu? 

    Det fanns under hans barndom ingen anledning att utreda honom och du vet så mycket om NPF så vet du säkert också att man inte får en utredning utan anledning. Han var bra i skolan, behövde aldrig plugga, lärarna sa att han klarar sig ju lätt, men skulle förstås kunna få ännu bättre betyg. Jag tror han var lite överraskad när han faktiskt behövde anstränga sig lite. Jag köpte en bok till honom om studieteknik, gav honom en massa tips, diskuterade förstås också att byta ämne.

    Och när han fick depressionen för ett, två år sedan sa jag att han ska försöka komma till psyk och göra en riktig utredning, för säkerhetsskull, tjata lite om att syskonen har ADHD. Så han gjorde alla tester - inte ett tecken på NPF, bara depression.
Svar på tråden Är den nya generationen mesigare/latare?