Är den nya generationen mesigare/latare?

Ja du.... Äldste sonen har inte bott hemma annars. Jag "puttade" ut honom ur boet när han var 23. Han har haft svårt, har svår ADHD. Men då hade han suttit hemma i flera år, varken pluggat eller jobbat. Och jag tyckte det blir inte bättre om han bor kvar hemma. Han hittade någonstans att bo faktiskt, i andra hand och utan hyresvärdens vetande, men man hittar ju inget annat. När han sen bodde själv började han också jobba så småningom (han har inte gått gymnasiet, så det var inte lätt att få nåt), jobbade ungefär 2 år, sen gick företaget i konkurs. Sen var han så orolig att han inte skulle klara att betala hyran när han inte har jobb, så han fick flytta hem igen. Det var för nåt år sen och då var han 28. Nu har han hittat ett nytt jobb, har jobbat över ett halvt år, blivit befodrad, så det är ju bra. Han orkar egentligen inte mycket mer än just jobbet. Tyvärr blir det långa dagar och en bit att åka.

Hans syster, som är 21 år och studerar (har också ADHD, men lättare) har flyttat in i hans lägenhet med sin pojkvän. Jag tänkte det kan vara bra för henne också att få testa att bo själv. Kanske hittar de nåt annat så småningom och sonen flyttar tillbaka dit. Eller så får han nåt i första hand.

Jag är på dem alla tre att de måste stå i bostadskö, dvs. jag har ställt dem i bostadskö, men tjatar på dem att de måste kolla, eftersom det är de som får mail om det, inte jag. Äldste sonen är tyvärr inte så bra med pengar, han har hittills inte haft pengar kvar att spara. Det första han gjorde när han flytta in hemma igen var att köpa en ny dator med alla nya finesser. Han betalar dock 2000,- per månad hemma och de pengarna får min dotter.

Som sagt, att mellansonen har tagit det extrajobbet har den nackdelen att han inte jobbar många pass och att pengarna inte räcker. Och han ville fortsätta bo växelvis. Jag har faktiskt hört mig om lite, om det är så hos andra också och då hörde jag av flera stycken som tyckte att det var lika bra att köra så tills de flyttar hemifrån. Rent praktiskt är det ju ingen bra idé om man pluggar och inte har pengar, studerar i Stockholm, där det inte finns bostäder - att då flytta hemifrån. Det skulle säkert hjälpa så att han blir mer självständig. Men det vore ju smart att bli klar med studierna först.  

Han hade inte jobb då. Det har han nu.

Så klart har jag högre krav på yngre sonen. Hans bror har ett funktionshinder, det har inte han. Det handlar inte om att inte göra rätt utan om att inte göra. Han har slösat bort 2 eller 3 år och inte heller sagt något. Han hade kunnat prata med oss och fundera på att byta studieämne eller göra annat. Och om man bor hemma och inte behöver betala något, så är det i min värld två saker man måste göra: Plugga och städa sitt rum. Båda har han inte gjort. Kräver jag för mycket av en 23-åring?

Sorry, men jag tror inte du har så mycket aning om NPF. Förresten, på vilket sätt skär det sig om man förväntar sig att en 23-åring UTAN NPF ska sköta sina studier och städa sitt rum regelbundet? Är det på nåt sätt överdrivet? Då så.

Nej, jag har ingen ångest över sånt, och folk går inte med skor, men jag tycker det är trevligare så. Det tar inte lång tid och känns renare. Min mamma har förstås också gjort så, men jag tror det är skillnader mellan tyska och svenska städvanor. Polackerna är ganska lik tyskarna. Min mamma brukade dessutom dammsuga varje dag och putsa fönster varannan vecka. Men det tycker jag också är överdrivet.

Jag försökte vara någorlunda artig med dig, men jag får väl vara tydligare. Du frågar MIG om jag har Asperger och påstår att jag inte kan se andras synvinkel. Samtidigt pratar du med mig som om jag vore en 5-åring! Det är synnerligen dåliga social kompentens. Har DU Asperger, eller? Jag pratar inte på den låga nivån med folk.