Är en tjej på 30 år som har försökt få barn i 6 år tillsammans med min sambo. Blir troligtvis IVF nästa år.
Hur orkar man hantera denna tuffa livskris? Hur orkar man vara glad och umgås med kompisar som får barn och hur klarar man av klumpiga kollegor som pikar om varför man aldrig skaffar barn?
Är en tjej på 30 år som har försökt få barn i 6 år tillsammans med min sambo. Blir troligtvis IVF nästa år.
Hur orkar man hantera denna tuffa livskris? Hur orkar man vara glad och umgås med kompisar som får barn och hur klarar man av klumpiga kollegor som pikar om varför man aldrig skaffar barn?
Vi kämpade drygt 10 år innan vi fick barn. Det korta svaret på hur man orkar är för att man måste! Vill man ha barn måste man ju kämpa tills det går. Spontant, IVF, ÄD, adoption eller surrogat- vägarna är många. 
Vad gäller att orka umgås med gravida och bebisar så säger jag bara att det är inget man måste orka alls! Vi umgicks inte med såna, jag gick sönder inombords bara av att se dom så jag kunde inte. Klumpiga kollegor fräser man ifrån till! Det angår INGEN annan om eller när man "skaffar" barn och det är sanslöst oförskämt att fråga!
Vi kämpade drygt 10 år innan vi fick barn. Det korta svaret på hur man orkar är för att man måste! Vill man ha barn måste man ju kämpa tills det går. Spontant, IVF, ÄD, adoption eller surrogat- vägarna är många. Vad gäller att orka umgås med gravida och bebisar så säger jag bara att det är inget man måste orka alls! Vi umgicks inte med såna, jag gick sönder inombords bara av att se dom så jag kunde inte. Klumpiga kollegor fräser man ifrån till! Det angår INGEN annan om eller när man "skaffar" barn och det är sanslöst oförskämt att fråga!
Tack och lov lyckas i alla fall 60-70% av alla inom sina tre landstingsfinansierade försök! Det är ändå rätt så bra siffror! Önskar dig all lycka! <3