Bonusbarn och eget barn..

Han köper kläder till sitt barn du köper till ditt.

Jo men det handlar om att jag inte får köpa kläder till mitt barn när hon verkligen behöver, för han anser att det är orättvist, men hans dotter behöver verkligen ingenting utan har hur mkt som helst av allt...

I min bonusfamilj gör vi precis så som du beskriver. Kläder och skor köper man efter behov och barnen måste förstå att man växer olika fort och har olika behov. På födelsedagar får den som fyller år presenter och köper man annars för att man vill vara snäll och överraska då köper man till alla. 

Varför ska hans dotter ha dubbelt så mycket kläder som din dotter? Tycker han det är rättvist? Tycker han att det vore rättvist om det vore tvärtom?

Det låter mest som om han tycker det är jobbigt att se sin dotter ledsen och inte kan se logiskt alls. Så kunde jag känna i början när jag och min sambo flyttat ihop. Om barnen bråkade så blev det lätt att jag tyckte att allting var min sambos barns fel (försökte givetvis inte att visa det för barnen men jag tänkte väl mer eller mindre otrevliga tankar). Ju mer jag lärde känna barnen och vi kom in i familjelivet ju mer kunde jag se det objektivt när barnen bråkade och att även om min dotter grät och kände sig sårad så gjorde hon också fel. Samma med allting annat. Man lär sig att se det ut bådas synvinklar.

Fast det får du ju, det kan inte han bestämma! Han bestämmer väl inte över dig du är en vuxen person med egna pengar. 

Nu tar du och snackar med båda barnen utan att han är med och så förklarar du att man köper nytt när det behövs och ditt barns fötter hade vuxit så mkt att det behövdes nya skor! Punkt! Om inte hans dotter fattar, visa att hennes fötter passar utmärkt i de skor hon redan hade men inte din dotters. Det handlar inte om rättvisa i att "alla ska alltid ha exakt lika och samma saker" utan det handlar om rättvisa att alla har det de behöver. 

Är det så att han då köper nya skor till sin dotter för att din fick, ja det är ju hans val men han kan INTE tvinga dig att inte köpa saker till ditt barn.

Jag tror ni måste flytta skärningslinjen från att gå mellan "honom + hans dotter" kontra "du + din dotter" till att istället gå "barn" å ena sidan och "vuxna" å andra sidan. Dvs du tar inte ditt barns parti och han tar inte sitt barns parti, istället pratar ni vuxna ihop er och håller en gemensam linje så långt det är möjligt.

Betyder inte att båda barnen skall behandlad exakt lika som du säger, men han kan tex säga till sin dotter att hon faktiskt har de kläder hon behöver redan, och du kan säga till din dotter att hennes bonussyster har mer kläder för att hon är klädintresserad.

Ja jag ser det så som ni beskriver, men när jag tar upp sådanahära saker är jag "galen" eller "hitler" eller behöver söka hjälp. Idag tyckte han att jag skulle flytta. Detta är inte första gången detta händer utan det har hänt flertal gånger tidigare. Men hans sätt att hantera det är att skylla på att hans dotter har varit ensambarn hela tiden och att detta tar tid att lära henne (Har bott sambo i snart ett år), och att hon är för liten för att förstå. Hon går i första klass och min i tredje klass, jag förklarar för honom att min dotter inte beter sig så, och då skyller han på åldersskillnaden, vilket jag absolut förstår men min dotter har Aldrig betett sig såhär som hans gjorde i fredags.

Men alltså inte ena helsyskon får väl alltid nytt för att den andre behöver något?

Om om jag tar med mig ett av barnen för att handla massor det behöver nytt och ett till följer med så kan det som inte behöver ny garderob få typ en t-shirt och lite nya hårspännen. Bara för sakens skull men inte mer än så.

Säger sig självt att den äldsta får mycket mer nytt än den yngsta.

För det första - har ni gemensam eller separerad ekonomi?

Om ni har separerade ekonomier köper väl han till sitt barn själv så om han anset att hans barn behöver kläder av känslomässiga skäl får han själv stå för de inköpen.

Har ni gemensam ekonomi är det väl rimligt att ni pratar ihop er om vad respektive barn behöver under året, budget för detta och vem som sköter inköp. Har ni en gemensam syn är det lättare att bemlta barnen. Om det är så viktigt att de får samtidigt får ni väl gömma undan lillasysters arvegods tills det är dags för nytt till storasyster och ge kläderna samtidigt. Tycker ni vuxna intenatt begangnat räknas får ni väl sälja det begangnade och köpa nytt till lillasyster istället.

Vi har separerad ekonomi. Problemet är vid samarbetet, vi har helt olika syn på saker. Saker ja köper till min dotter, har redan hans dotter, men inte min. Och då tycker han att hennes beteende med skrik/gråt/räcka tungan är helt okej mot min dotter. Ska tillägga att min sambo har dubbelt så bra ekonomi än mig så hans dotter hade mkt mer saker/kläder o annat när vi flyttade ihop. Och därefter fått saker från min dotter som hon växt ur.

Jag tycker att du tänker rätt. Skillnad med leksaker, hårsnoddar och sånt som inte är ett måste. Men kläder och skor får man ju köpa när behovet finns.