Bli inte familjehem, om ni inte

Jag har haft LVU sen jag var 10 år gammal och bott i 3 jourhem och 6 familjehem på snart 5 år. Jag upplever att många som blir familjehem inte vet vad det innebär och säger upp sitt uppdrag (som dom säger mellan varandra och soc). visst, jag tror inte det är ett lätt beslut men det känns som många vill få det till att det är det bästa för barnet/ungdomen men det är inte det om inte familjehemmet är direkt dåligt. I ett familjehem bodde jag bara i, i en månad. Jag är less på att flytta runt och jag är inte "jobbig" även om jag har en del problem med skolan och att mina föräldrar kan vara besvärliga men det får man ju veta innan man säger ja till en placering som alla dom jag bott med måste ha gjort.

Jag vill mest säga till alla som är eller tänker bli familjehem att man inte kan vänta sig att det blir "enkelt" och att barnet eller ungdomen kommer älska en från första stund. Om man flyttar till en okänd familj själv tror jag man hade insett att det är inte enkelt och det tar tid innan man känner sig "som hemma" och blir sig själv.

Anonym (berätta) skrev 2017-08-23 23:15:46 följande:

Ts, kan inte du som är på andra sidan så att säga berätta mer om vilka problem som kan uppstå? I min erfarenhet har barnets/ungdomens problematik förminskats vid inledande intervjuer och sedan när verkligheten visar sig blir det en chock eftersom man inte är förberedd. Jag skyller på soc som inte är mer ärliga och öppna om exakt vilka problem man kan förvänta sig, då hade det inte blivit lika mycket konflikter.
Hur ska man vara enligt dig för att vara ett bra familjehem? Hur ska man bete sig för att den placerade ska känna sig trygg och välkommen och kunna slappna av och finna sig tillrätta snabbare?

Jag vet inte hur dom beskriver situationen eller mig etc men man måste ju som familjehem vara förberedd på att den första tiden (ÅRET) är jobbigt FÖR BARNET/UNGDOMEN. oavsett hur soc beskriver det innan. självklart är det jobbigt för familjehemmet också med allt nytt och bo med någon som dom inte känner men dom har samtidigt valt det. Det känns som om många tänker att det inte blev som dom tänkt sig, att det kanske blev jobbigare och då säger dom upp uppdraget, efter en väldigt kort tid. Jag bodde med en familj ett tag som sa upp att jag fick bo där pga att det tog tid från deras barn.

Jag har bott i familjehem där dom varit på från dag 1 och frågat miljoner frågor, vill att man ska följa med på allt dom gör och titta på tv med dom etc. Jag trivs bättre i familjehem som låtit en vara ifred. sen beror det ju också på barnet/ungdomen och man måste ju kunna läsa av vilken typ person det är och ha förståelse för att det inte är lätt att flytta till ett nytt ställe med nya människor eller att känna förtroende till dom. I familjehem där dom låtit mig vara väldigt mycket i början men ändå brytt sig och tex, frågat vad jag gillar för mat etc då har det känts bäst för mig.

Bli inte familjehem, om ni inte

INNEHÅLL