Sjukskrivning pga extrem stress? Hjälp!!

Tänkte om man kan behöva bli sjukskriven just pga att det är som det är PLUS att jag är gravid och att det kanske påverkar den lille negativt? Har första samtalet med BM den 31:a augusti, så ska prata med henne om mitt jobb då. De på mitt jobb vet inte ens att jag är gravid än..

Mitt huvud är så kaos efter stt ha jobbat där i ett år. Kommer inte ihåg NÅGONTING längre, man kan fråga mig på måndagen vad jag gjort i helgen och jag har ingen aning. Vill man veta om jag gjort en uppgift på jobbet (skickat in handlingar etc) så får man kolla anteckningar i datorsystemen för jag vet liksom inte.. de flesta dagar vet jag knappt vad jag gör känns det som..

Okej, vad säger man när man ringer dit?

"Hej, jag är väldigt stressad, kan ni hjälpa mig?" Jag är inte den som söker vård i första hand, så jag är inte van vid detta. Vet också att en gammal kollega till mig blev utbränd, och hon slutade pga det. Min chef såg det som ett svek, han kallade henne för allt möjligt, hotade henne och sa att han skulle se till att hon aldrig fick ett jobb i branschen igen. Hon var även gravid.. gör ju inte direkt att det känns bättre

Okej, tack!

Antar att jag bara behöver höra att det inte är hälsosamt från någon annan, på mitt jobb verkar det normalt..

Läste precis om utmattningssyndrom på 1177.se.. läskigt hur mycket som stämmer in på mig. Alla symptom stämmer mer eller mindre.. blir att ringa imorgon tror jag!

Bör jag inte nämna till VC att jag är gravid utan att de frågar tycker du? Skulle det påverka beslutet negativt tror du? Är så dålig och ny på allt detta :-/

Jag kommer aldrig vilja gå tillbaka dit ändå, enda anledningen att jag jobbar kvar just nu är att jag inte utbildat mig än och inte vill vara arbetslös om jag inte får något annat pga att jag är gravid etc. Mår så otroligt dåligt på det där jobbet.

Löner blir sena pga att pengar inte finns i företaget, de lever på intäkter månad för månad och har ingen back-up-kassa, vilket gör att vi anställda får jobba arslet av oss för att företaget ska få in pengar så att vi får våra löner den månaden också.. chefen är helt bakom flötet.

Jag menar, man hotar väl inte en anställd pga att hon gått in i väggen och dessutom är gravid och därför måste säga upp sig? Han gör samma misstag i företaget om och om igen så det varit nära konkurs 7 gånger på 7 år. Jag orkar inte leva med den stressen längre så efter FL kommer jag söka annat, det är just tiden fram till förlossningen som jag behöver något sätt att hantera mitt mående och min vardag.

Grejen är att min chef struntar i allt vad regler och lagar heter. Han förlängde min provanställning och sänkte min arbetsgrad från 100 till 20% utan någon grund alls, från 5 månaders provanställning till 8, med 2 dagars varsel.

Det är ett väldigt litet företag med ca 6-7 anställda för tillfället, och chefen skiter fullständigt i allt förutom sitt företag han startat. Han har till och med sagt att om det behövs så säger han upp alla direkt och kör själv, så länge företaget överlever, att det är prio över de anställda. Känns inte som att jag skulle komma någon vart.

Utmattningssyndrom är väl ändå en anledning att sjukskriva sig om en läkare sätter diagnosen?

Förstår dig.

En av mina kollegor har precis gått ner drastiskt i tid (till nästan inget alls) pga studier och därför får jag även mycket av hennes arbetsuppgifter och så vidare. Som om jag inte hade nog med mitt liksom.. nu är vi 5 inkl. Chefen/VD:n. Nästa år ska en annan kollega till mig vara pappaledig april-december vilket han redan pratats chefen om.. jag blir alltså den tredje som försvinner under samma tid och då lämnas 1 person på administrationen som dessutom är jurist/compliance och endast jobbar 20% med administrationen pga de andra uppgifterna. Därför är jag osäker på reaktionen då han reagerade så otroligt dåligt när min kollega gick in i väggen samtidigt som hon var gravid och sa upp sig pga sitt mående (hotade henne mm), och då var vi ändå många på företaget..

Jag jobbar mer än 100% i dagsläget då han efter 8 månaders provanställning höjde min arbetstid igen.

Då vet jag. Så det bästa att göra är att bara gå till facket och säga att jag inte har det bra på jobbet och hoppas att något händer?

Min mening var absolut inte att förolämpa någon som lider/har lidit av utmattningsdepression. Anledningen var inte heller att hitta den enklaste vägen ut, även om "enkelt" hade varit trevligt för en gångs skull.

Jag skrev detta inlägg för att få utomståendes tips och tankar kring vad man bör ta sig till när man har ett arbete som gör att man inte orkar med sin vardag. När jag kommer hem från jobbet lägger jag mig i soffan, orkar inte städa, orkar inte äta, bara ligger där. Igår fick jag ett breakdown över hela situationen och min sambo fick trösta mig i en timme. Att mitt minne sviker mig också, påverkar inte många andra än mig själv då jag ännu inte har familj, och det påverkar på mitt jobb.

Min tanke var alltså aldrig att självdiagnostisera mig och göra mig till offer, utan endast att få ut tankarna om detta då ingen i min närhet verkar förstå hur det är att aldrig vara få uppskattning utan alltid bara få skit, och mer jobb tills man inte vet vad man gör på jobbet längre och inte ens kommer ihåg vad jag åt till lunch för 2 timmar sedan.

Däremot så är det väldigt svårt för mig, 21 år gammal, att veta när jag aldrig varit med om detta tidigare. Tänker att det nog är bättre att uppmärksamma tidigt än att man ska behöva vara sängliggandes och inte orka röra sig innan man söker/får hjälp.

För än så länge går jag till jobbet, för att jag vet att jag är behövd även om jag inte får höra det mer än när tex lönen är sen och chefen säger allt han kan för att man inte ska ringa facket och sticka ungefär. Det handlar inte om att jag är lite stressad över mina arbetsuppgifter och att jag hittar på, även om det inte är lika illa som för många andra ÄN. Jag går till jobbet, motvilligt, jag försöker göra det jag ska trots att det är svårt att koncentrera sig och minnas.

Förlåt om ni tog illa vid er och ursäkta för kanske rörig text

Hej!

Jag har varit anställd på detta jobb sedan september 2016, så snart ett år! Det som hände när chefen förlängde min provanställning var alltså i början av detta år och nu är jag fast anställd sedan maj detta år (pga att provanställningen blev 8 mån). Jag har jobbat sedan andra året i gymnasiet, men detta är mitt första jobb inom denna branschen så att säga, mitt tidigare jobb var inom personlig assistans (vården).

Tänkte ändå ringa dit lite längre fram då detta är så nytt och jag är så lost i allt så jag vill bara ha rakt på vad som gäller, när jag ska ansöka om saker och ting och vad jag får utbetalt varje månad som föräldraledig!

Förstår att vanlig stress inte är en anledning att sjukskriva sig en längre period, tänkte mest höra hur det ligger till med sån väldig stress som jag faktiskt känner, då det sista jag vill är att det ska påverka lillen negativt såklart, är ju som sagt väldigt ny på allt detta och ville väl mest höra mig för