Taskigt att boka resa utan honom?

Det är väldigt taskigt. Fattar du inte det själv? Det är utfrysning och han kommer bli väldigt ledsen. Varför inte bara vara ärliga? Säg att ni ska resa och att han är välkommen att följa med men att ni tycker hans tjej är otrevlig mot er och att ni inte vill få er semester förstörd så vill han följa med är det utan henne.

Hur känna det då, att ha en dryg pojkvän?

Tycker folk är ganska överkänsliga.

Jag börjar närma mig trettio och har accepterat att jag inte är världens medelpunkt, dvs. att jag inte har någon laglig rätt att bli medbjuden överallt alltid. Jag förväntar mig inte att min pojkväns kompisar ska ha med mig jämnt, utan de är vuxna och bestämmer själva. Min pojkvän är heller inte alltid med när jag gör grejer med mina vänner.

Skulle de sticka utan mig någon gång?

Helt okej!

Om de känner varandra bättre eller om personkemin inte funkar med alla så ska självklart de kunna umgås ändå. Vill jag resa kan jag göra det med mina vänner eller bara jag och killen.

Mobbning är om man tillhör ett sammanhang, exempelvis en klass eller en arbetsplats, och systematiskt blir motarbetad eller utfryst. Det är inte att på sin fritid välja att umgås med trevliga människor, eller välja att inte umgås med otrevliga människor.

Det finns massa personer som jag inte umgås med privat. Mobbar jag alla dem då?

Det kanske är en åldersgrej.

Fram till tjugo ungefär sitter man mer ihop med vänner och partners och kan inte göra något utan dem. Men därefter brukar kompisar vara mer flytande. Två i ett gäng gör saker ibland, nästa dag gör två andra i ett gäng saker. Man har oftast flera vänner än bara ett par personer i ett gäng etc.

Jag tror inte att de är ett sammansvetsat högstadie-göra-allt-tillsammans-gäng. Om inte annat just för att de inte vill umgås med en person som de upplever som otrevlig.

Men varför ska hon med? Hon är inte deras vän, utan det är hennes killes vänner. De har sin fritid, dvs. ingen klassresa eller arbetskick-off, och verkar inte ha någon annan koppling mer än att hon råkar vara tillsammans med en person som de andra är vänner med.

Och på fritiden umgås de flesta med människor som de tycker om och har utbyte av. Jag förstår snarare inte hur man kan kräva att man ska få följa med på allt som killens vänner gör. då är man ganska förmäten och troligen lite bortskämd av sig.

Vem har pratat om grabbresa?

Klart de kan välja välja vilka som ska vara med. Var ska man annars dra gränsen? Finns säkert fler personer i deras bekantskapskrets som hade tyckt att det varit roligt att hänga på, men som aldrig tillfrågades. Också mobbning?

Det verkar snarare som om ni är fast i ett tänk att man i ett par sitter ihop i höften, och per automatik ska ses som en enhet varhelst någon av parterna befinner sig. Medan jag och en del med mig fortfarande ser par som två individer, och de går att sära på utan att jorden går under eller att förhållandet förstörs (om det är ett sunt förhållande, vill säga). Att bjuda med en person som är otrevlig och som (får vi förmoda, med tanke på motståndet mot att hon är med) kommer förstöra resan för resterande av absolut ingen annan anledning än personen hon råkar vara tillsammans med någon känns inte vare sig bra eller smart.

Och återigen, en normal vuxen människa ska kunna förstå att man inte är självskriven i alla sammanhang, och att man inte alltid är bjuden överallt. Och man ska kunna hantera det.

Hur reagerar du själv ifall någon i din bekantskapskrets gör något roligt med någon annan? Går du i bitar och blir sur, eller tänker du mer "kul för dem"? Själv tycker jag att det är bra att folk kan ha roligt, och om några personer gör något kul utan mig någon gång gör jag själv något kul med några på samma gång eller någon annan gång.

Människor ska ju få ha roligt även utan mig, och jag kan ju själv välja om jag ska sitta och sura eller se till att ha det bra på egen hand istället vid sådana tillfällen.