Mina barn vill oftast gå och det är mååånga kalas så vill de inte gå till någon de inte leker med så får de avstå.
Men inte i någon av klasserna har jag haft misstanke att tro att mitt barns närvaro har någon avgörande betydelse för kalasen. Det är nog med barn ändå.
Nu anser jag att kalas och sådant är inte rätt tillfällen att angripa mobbing och utanförskap.
Den som bjuder, blir inte mindre utfryst eller mobbad för att han/hon har ett kalas.
Sonen gick väl på hälften av kalasen och behövde inte gå om han inte ville. Men det var viktigt att tack nej i god tid.
Vi hade ett liv utanför klassen och gjorde ofta annat under helgerna