Köp inte husdjur till era barn! Köp dem till ni som är vuxna!

Sen finns det också barn som älskar sina husdjur och kelar med dem varje dag och tar ut dem ur buren, ger mat och städar. Dessa barn skaffar sen husdjur när de är vuxna och blir världens bästa mattar/hussar.

Studier visar f.ö att barn som haft husdjur är tryggare och mer empatiska.

Grejen är att man aldrig kan veta vilka barn som tröttnar och inte. Ett husdjur är alltid först och främst de vuxnas ansvar.

Ja, då de små husdjuren är glada, men jag försökte, och jag fick lilla micky till graven.

Vi fick begrava honom..Under  ett träd, en ek. Ja, det var ju en liten ceremoni!

Men jag kommer inte att tillåta flera små husdjur  här, Han får bli vuxen först?

Okay, vi har höns som trippar runt, och jag gillar kattor, men alla har det det bra. Det var nock bara "Micky", som fick dö, i min hand, menså är det ju med "tonåringar" som har ett litet marsvin?

Härmed, kommer jag inte att tillåta honom att ta hand om andrar husdjur än dem som vi redan har: Höns, en liten get, 2 får. och 1 tupp!

Mitt barn tröttnade väldigt fort, efter 6 m. var det jag, som tog hand om den den lilla varelsen. (Marsvin). Aldrig mera! Att jag skulle ge min grabb ett husdjur! Han får klara sig med dem jag har! Hönsen älskar jag mest! Och så lilla geten, och fåret som klipper gräset åt mig. De är HUSDJUR! 

Köp inte hamster och marsvin, och små kaniner... Så vidare det inte är ni vuxna som skall ta hand om dem. Det verkar inte funka på barn, nu för tiden....

Ja men, hur länge gör de det? Alla de åren som det lilla djuret lever? Det lilla djuret i bur?

Hur kommer det sig att marsvinet bodde i en lägenhet i en liten bur, medan ni kan ha höns, get, får och tupp?

Det är därför djuret först och främst är den vuxnes ansvar precis som jag skrev. De flesta burdjur ska man ha två av också, ett marsvin måste t.ex enligt lag ha en artfrände som kompis.

Kan bara hålla med.

Jag fick en hamster som dum unge och den var söt, men den var mest vaken på nätterna och sprang maniskt i sitt hjul då. Jag var rädd att störa den på dagen och lite rädd att den skulle bitas för den nafsade när jag gav den grönsaker. Jag tog ut den ibland och och den kilade runt och genom toarullar och så och det var väl lite kul, men jag tröttnade.

Jag bytte strö och gav mat och vatten men jag orkade inte bry mig om djuret, och sen blev hamstern nog tokig av brist på stimulans och gnagde av sig pälsen på hela baken.

Min mamma gjorde inget, borde hon inte tagit den till veterinär eller något? Hon vägrade ta i djuret själv så det var kanske inte optimala förutsättningar. Jag hade sedan dåligt samvete ett drygt år tills djuret fick en stroke och dog, och lovade mig själv att aldrig mer ha husdjur.

Blev Micky 15 år (vanligen blir de max 8...) tycker jag du borde anmält honom till Guiness rekordbok då den äldsta annars var 14 år, 10,5 mån.

Oj, hittade en väldigt gammal tråd här. Ja, vi bodde ju i lägenhet innan, när Micky var liten. Jo, han blev 15 år. Och jag var hans "mamma", (Han somnade in stilla, av ålder i en liten mjuk handuk. Hans Husse var inte där.) Inget konstigt för ett marsvin kanske, som blev så väl omhändertagen här på landet. Det var budskapet, att så många små husdjur, kanske blir inköpta i onödan?

Detta gäller inte bara barn utan även kvinnor. De tjatar gärna om att de vill ha en hund och är jätteengagerade i den första månaden eller så. Efter det blir den bara en instagramaccessoar för att ta gulliga bilder med. Det är du som kommer få se till att den går ut så gott som varje promenad, kommer till veterinären, har mat, vatten, dresseras, får klorna klippta, tänderna borstade, får bada osv osv.  

Visst hon kommer bli jätteglad och engagerad först men det är som jag sagt hastigt övergående. Sedan förvandlas den till bara ytterligare en pryl. Då vill hon ha katt, ny väska eller en bebis istället.