Min mamma är elak

Det är precis som att det är min mor och dotter relation du pratar om så förstår fullt. Vad bra att du kan se att du har henne att tacka för nånting iaf:) men försök att släppa prestationsångesten (om du känner att det påverkar dig negativt) så fort du får in ett ord som ångest med i någonting som ska kunna vara positivt så kommer det sluta i en stress. Och man behöver inte vis sig bra hela tiden heller du är inte mer än människa! Att grubbla på vad man sagt är inte det bästa har du sagt nånting som du misstänker att hon kan ta illa upp av så är det upp till henne att säga till isf den inställningen har jag till min mor som är likadan, och det där skiftandet som du beskriver kan du visa att du inte gillar det med att helt enkelt inte prata med henne eller gå ifrån när hon är på det negativa viset tillslut KANSKE hon börjar fatta om du har tur:)

TS läs detta

vuxnabarn.nu/narcissism/den-narcissistiska-mammans-karaktarsdrag/

Känns det igen? Med vänlig hälsning!

Försök prata med någon professionell om detta. Utan terapi hade min narcissistiska mamma förstört hela mitt liv! Genom den blev jag fri. Ring VC tex och säg att du behöver en samtalskontakt.

Ingen "diagnos" stämmer till varje punkt på någon. Moi mamma var väldigt narcissistisk men uppfyllde inte heller varje punkt (hon lever inte längre).

Jag skulle kunna skriva en bok om det men kortfattat så här. Jag har fått jobba på självkänslan! Tror alltid det är mitt fel om det uppstår en konflikt eller någon är sur, har en "autopilot" att ta på mig skulden. Är rädd för att andra ska tycka illa om mig och vill alltid vara till lags. Min mamma intalade mig ofta att jag var dålig eller det jag gjorde/tänkte var fel. Att drabbas av hennes ogillande fick min värld att gå under och hon hade en otrolig makt över mitt psyke och mående.

Bit för bit frigör jag mig och gör om min syn på mig själv- det går! Sök efter en tråd som heter "barn till narcissistiska föräldrar" eller liknande här på FL så

kommer du säkert känna igen mer saker!

Det som hjälpt mkt är att inte ge en reaktion på saker som jag vet att hon ger som en provokation mot mig för hon vill verkligen ha en reaktion och det tror jag är så med din mor oxå och det är drf det skiftar så från dag till dag.

Som tex när jag var gravid så kom hon med en kommentar som i stort sätt handlade om att min man skulle hindra henne att träffa sitt barnbarn när han kommit till världen. Och ist för att bli arg och irriterad på henne så frågade jag ist väldigt pedagogiskt "menade du verkligen det du just sa?" Då fick hon tänka på vad hon sade och kom då på hur det lät och ångrade sig då! Och jag har ofta gjort så och det har blivit lite bättre, DOCK kommer det dagar hon är spydig/elak/bitter och svär i alla meningar och ska hugga på minsta lilla och då avslutat jag samtalet snabbt och väntar till att hon hör av sig nästa gång för då hinner hon få tanken " har jag gjort nått?".

Det där med att hon helt plötsligt blir snäll ingår den den "psykiska rubbningen" som jag misstänker ligger bakom iaf hos min mor. Och det är inget dom styr att idag ska jag vara snäll eller så utan det handlar nog mer om att, har jag vaknat på fel sida så ska alla andra se det oxå eller tvärt om att idag har jag vaknat och var glad nu ska jag vara överdrivet trevlig. Men det tänker dom inte så dom själva hör det utan det sker undermedvetet. Det är bara för oss att lära hur VI ska hantera det för dom kommer aldrig ändra sig tyvärr.

Det är en jobbig situation du sitter i men man får försöka hitta ett sätt som du kan hantera det på bästa sätt så inte du allt för påverkad av hennes beteende. Ignorera när dumheterna kommer, fråga lugnt och stilla om hon menade så som hon sade eller liknande.

Det som hjälpt mkt är att inte ge en reaktion på saker som jag vet att hon ger som en provokation mot mig för hon vill verkligen ha en reaktion och det tror jag är så med din mor oxå och det är drf det skiftar så från dag till dag.

Som tex när jag var gravid så kom hon med en kommentar som i stort sätt handlade om att min man skulle hindra henne att träffa sitt barnbarn när han kommit till världen. Och ist för att bli arg och irriterad på henne så frågade jag ist väldigt pedagogiskt "menade du verkligen det du just sa?" Då fick hon tänka på vad hon sade och kom då på hur det lät och ångrade sig då! Och jag har ofta gjort så och det har blivit lite bättre, DOCK kommer det dagar hon är spydig/elak/bitter och svär i alla meningar och ska hugga på minsta lilla och då avslutat jag samtalet snabbt och väntar till att hon hör av sig nästa gång för då hinner hon få tanken " har jag gjort nått?".

Det där med att hon helt plötsligt blir snäll ingår den den "psykiska rubbningen" som jag misstänker ligger bakom iaf hos min mor. Och det är inget dom styr att idag ska jag vara snäll eller så utan det handlar nog mer om att, har jag vaknat på fel sida så ska alla andra se det oxå eller tvärt om att idag har jag vaknat och var glad nu ska jag vara överdrivet trevlig. Men det tänker dom inte så dom själva hör det utan det sker undermedvetet. Det är bara för oss att lära hur VI ska hantera det för dom kommer aldrig ändra sig tyvärr.

Det är en jobbig situation du sitter i men man får försöka hitta ett sätt som du kan hantera det på bästa sätt så inte du allt för påverkad av hennes beteende. Ignorera när dumheterna kommer, fråga lugnt och stilla om hon menade så som hon sade eller liknande.