Funderingar kring äggdonation

Vi valde inte donatorer alls så vi hade verkligen ingen aning hur vårt barn skulle se ut. Vi hade dock tagit precis vad som helst för ett barn vilket som var vår enda önskan.  Han är inte så olik oss faktiskt även om han förstås som äldre säkert inte kommer likna nån av oss. Vi har ett embryo kvar i frysen som inte är från samma donatorer som vårt barn. Vi vet alltså inte där heller hur barnet skulle se ut om det blir nåt av det. Men återigen kvittar det. Syskon behöver ju inte alltid vara lik varann ö.h.t. Jag vet 2 bröder som är noll lika varann. Och vid adoption liknar ju inte barnet föräldrarna alls i regel och vem bryr sig? Kärleken till barnet överväger alla gener!

Jag förstår absolut hur du menar  och jag har självklart funderat en hel del också i samma banor. När och hur förklarar man för barnet att det är ens biologiska, men inte genetiska barn? För oss spelar det ju dock ingen roll så det kommer bli det vi förmedlar till barnet också. Han har ju funnits hos oss från det han var ett femdagars embryo- och egentligen 1,5 år innan dess också fast i en frys så i hjärtat längre.  Hans ursprung innan dess är på sätt och vis oviktigt. Han var några celler innan han blev vår. Som adopterad har man en helt annan bakgrund. Biologiska föräldrar nånstans som inte kunde ta hand om en. En kortare eller längre period med en annan uppväxt i ett annat land. Vid ED är man två celler från 2 personer innan man tillhör de som gör ED. För donatorerna betydde han ingenting för han fanns ju inte. För oss betyder han allt!   Vi kommer att resa till Tjeckien när han blir stor och visa landet där han blev till.