Är själv gift med en man från Marocko sedan januari. Vi är registrerade som gifta både i Marocko och här i Sverige. Just nu är han här på besöksvisum och snart är det dags för honom att åka hem. Det känns fruktansvärt att vi måste vara ifrån varandra igen. Livet pausar när vi måste resa fram och tillbaks hela tiden. Hade det inte varit så lång väntetid hade han ansökt direkt och sedan hade vi bott här några år för att längre fram flytta ner. Nu drar jag istället, för att sitta här ensam i två år och vänta på att få leva mitt liv med min man vägrar jag att göra. Att man måste ansöka från ett land man har rätt att vistas i är väl ok men att man sedan inte ens får vistas i landet man sökt till är lite märkligt tycker jag.