• Anonym (AR)

    I kväll skulle jag vilja ringa min mamma ...

    ... men det går inte, hon dog 2011. Hon skulle ha berättat om vädret där, om hunden och att hon sovigt dåligt i natt. Jag skulle ha berättat om mitt barns framgångar och svårigheter, hon skulle ha sagt lugnande saker om att allt ordnar sig, och att mitt barns svagheter är egentligen dess styrka. Hon skulle ha delat med sig av oanade insikter om barn just i mitt barns ålder. Vi skulle ha debatterat senast händelserna i världen och vi skulle fått varandra att skratta. Hon skulle inte ha förstått mitt liv, men varit positiv till allt ändå. Hon skulle ha lyssnat till allt jag hade att sägs, med största intresse. Och varit positiv till allt. Hon skulle ha fått mig att må bra. Hon fick ett gott och långt liv, men jag önskar att jag kunde ringa henne i kväll ...

  • Svar på tråden I kväll skulle jag vilja ringa min mamma ...
  • Anonym (fjäder)

    Beklagar din sorg. Hoppas du har någon annan att prata med. Väldigt fint skrivet. <3

  • Anonym (AR)
    Anonym (fjäder) skrev 2017-07-13 21:08:19 följande:
    Beklagar din sorg. Hoppas du har någon annan att prata med. Väldigt fint skrivet. <3

    Tack! Jag har andra att prata med, men just det där extra som mamma tillfogade mitt liv, det finns inte mer. Jag klarar mig ändå, men ibland tillåter jag mig att känna sorgen.
  • Anonym (AR)
    Anonym (L) skrev 2017-07-13 21:13:39 följande:
    Kram <3

    Tack!
  • Anonym (2 år)

    Vet hur det känns.. Jag förlorade min mamma för två år sen. Min första tanke när något bra/dåligt händer är att ringa mamma, sen kommer jag ju på sekunden efter att det inte går :(

    Barn var hennes stora intresse och många gånger önskar jag att jag kunde fråga henne om saker jag undrar, hon var så klok. Känns extra jobbigt nu när jag är gravid igen.

    Kram till dig <3

  • Anonym (Ja)

    Hon kanske hör dig om du pratar. Ibland behöver jag prata högt för mig själv så att tankarna på det man vill säga släpps ut, har du försökt det? Det kanske känns lite bättre och som om hon lyssnade men att hon inte finns där i fysisk form.

  • Anonym (X)

    Jag beklagar!
    Jag känner samma saknad efter min pappa som dog 2013. Jag drömmer om honom ibland, att han ff finns hos oss. Det var alltid han som visste och kunde och den jag vände mig till när jag behövde råd eller hjälp. Ibland vaknar jag och tänker att jag måste ringa pappa och minns att han inte längre finns.

  • Anonym (A)

    Stackars dig, jag är rädd för den dagen...

  • Coccolina

    Känner igen mig... Min mamma dog plötsligt 2014... Hon var min bästa vän... Vi pratade varje dag!!! Sågs varje vecka och var ofta ute tillsammans på middag, bio eller krogen... Vi reste tillsammans och umgicks verkligen som två bästa vänner... Samtidigt som hon var en stöttande och underbar mamma. Vi firade hennes födelsedag med långresa tillsammans med mina syskon... Kom hem och två veckor senare fick hon en stroke och sen fanns hon inte mer.... Min trygghet... Mitt stöd.... Min bästa vän.... 


    Ringde henne flera gånger om dagen faktiskt för att tjöta om allt på väg till eller från jobbet, på rasten, när något roligt var på tvn och jag inte var där för att se det med henne.... 

    Men nu... inte kunna prata med henne om det som händer i mitt liv, inte få hennes stöd nu när jag och min pojkvän, som jag precis hade träffat när hon dog, försöker skaffa barn... Kan inte berätta för henne nyheter kring mitt liv, inte få råd i jobbiga och krångliga situationer.... 


    Saknar henne så.... 


    Så TS kan förstå dig helt och hållet.... 


    I'm not crazy... My reality is just diffrent than yours....
Svar på tråden I kväll skulle jag vilja ringa min mamma ...